Psykolog som försöker splittra oss

Tänker bara rådfråga lite här, min sambo har börjat gå till en psykolog för att reda ut gamla saker som sitter kvar.
Första psykolog-mötet handlade till 95% om mig, att hon borde lämna ”inte med direkta ord” att jag aldrig kommer ändras, att man behöver träffa botten för att kunna inse och ändra saker.

Jag är en FD och nuvarande missbrukare under perioder, jag har nu lagt in mig själv på Psykiatrin och gjort en egenremiss till Beroendecenter, dels för att jag aldrig kan sluta med droger men jag vill, men också att jag vill utredas (EIPS).
Psykologen har oerhört mycket ”erfarenhet” inom missbruk och det finns ingen annan väg än att lämna, för jag är inte redo att ändras och jag vill inte, hon ser att jag är problemet men problemen fanns långt innan jag kom in i hennes liv.
Hon styrdes hela tiden tillbaka till mig som att jag är det enda problemet, försökte min sambo byta ämne så pekades det direkt tillbaka på mig.
Jag råder henne att byta psykolog, men hon vill ge henne en till chans, jag vill heller inte påverka på något sätt, utan man ska väl själv kunna lita på psykologen man går till?
Varför är det så mycket förutfattade meningar, just mot mig? Oavsett vad min sambo säger så riktas det direkt mot mig.

Är redan oerhört rädd för att bli lämnad, nu detta gjorde inte saken bättre.
Min sambo har vetat om allt detta om mig innan vi blev tillsammans, att jag har problem med missbruk, symptom som leder mot EIPS och mera.
Har föreslagit att gå i parterapi och samtidigt gå själva till psykolog, som man har förtroende mot.

Vad ska jag göra, rädd att hon bara ska trycka in en massa skit och ge henne en annan bild av mig, som idag, verkade vara hela hennes plan.

Lägger in som tillägg, vi båda älskar varandra och vill inget annat än att ha varandra, försöker jobba på våra problem, men det var helt omöjligt enligt denna så kallade psykolog, som stolt gav sig själv titeln (beteendekännare)

Du vill inte sluta, det är en lögn för att hålla människor kvar. Du kanske själv tror på den, men den blir inte mer sann för det.
Vad gäller psykologsamtalen vet du väldigt mycket utan att vara där? Spelar du in samtalen och lyssnar i efterhand?
Även om du får det återberättat tror jag inte att psykologen säger som du beskriver, rakt ut, det är din sambos tolkning, och hon använder den som ett vapen för att få dig att sluta missbruka.
Det kommer inte att fungera.
Psykologer träffar man för sin egen skull, du borde förstå det. Samtalen har aldrig med dig som person att göra.
Innan du faktiskt vill sluta, och slutar ljuga om det, har ni ingen framtid. Du älskar drogerna mest.

Är du så korkad att du frivilligt går till en sådan får du skylla dig själv. Väldigt sällan det faller ut bra. Det enda som sker är att ni nästlar in er djupare och djupare och kräver mer samtal med en timdebitering på 1100kr.

Det är sambon som går dit, inte TS.

Jamen då är det kört. Dom kommer bilda allians där nu.

Du är Problemet med stort P, och ja din sambo behöver lämna ditt knarkande arsle. Du är inte villig att förändras och tänker inte ställa upp på att ändra dina destruktiva vanor, där slutar allt

Psykologen kommer inte "trycka in en massa skit i henne", kommer enbart få henne att se dig för den du är (ett egocentriskt rövhål) bortom hennes medberoende.

Hade du varit karl för din hatt hade du släppt henne istället för att dra henne djupare in i din misär.

Det var hårda ord, men du har inte fel.

De tar alltid ställning. Jag som har varit väldigt öppen med mina enligt mig svårigheter i relationer blir i mina egna samtalskontakter totalt sågad där de undanhåller delar av saker jag berättar. Hoppar någon på mig och slår mig och jag slår tillbaka så skrivs det ner som att jag är aggressiv och våldsam och biten att någon slagit mig eller gjort annat kan helt försvinna.

Alla med borderline är inte likadana men det är en svår diagnos (som jag personligen inte har men jag har svårigheter med relationer där en annan person är instabil då det triggar mig). Om du är man är det faktiskt väldigt bra att du inser att du kan ha diagnosen då det är en "kvinnodiagbos" men jag misstänker att många utåtagerande män kan ha den och medicineras fel när de får ADHD diagnoser. Man kan ha både och men oavsett vad man har för diagnoser är det viktigt att man får rätt läkemedel. Stämningsstabiliserande behandling kan hjälpa dig mycket

men med missbruk och klusterB-diagnos är du faktiskt farlig för din partner och bör vara väldigt medveten om det och att du faktiskt måste välja och inte kan hålla på och ta återfall och annat av ren vana och för att du tar till missbruk för att undfly känslor.

Du behöver själv gå i terapi.

Vi båda har problem med substanser och båda tar tag i det och vill lägga av med det, så ditt påstående stämmer inte riktigt där, absolut att det är jobbigt att vara ifrån, men jag försöker, vi försöker så gott vi kan
Men du verkar också lite som en expert, så kommer gärna med mer saker!

Psykologen är dessutom genom hennes yrke, så hon betalar noll och ingenting

Det är en väg vi alla vandrat, på ett eller annat sätt.

När ens partner är missnöjd, så måste man lyssna och vara villig att ändra på sig. Värdesätter man sin partner, så söker man en ny väg framåt tillsammans.

Eller så gör man inte det, utan väljer spriten/knarket/spelandet/ens personliga intressen, och då får man fortsätta framåt ensam...

Vad som är mest värt kan man bara själv svara på.