Citat:
Ursprungligen postat av
Rust-Lee
Gällande "sneddandet".
Roerlig påpekade ju härom veckan att redan i mars hävdar Engström att han befann sig "mittför en jättestor 3-sidig annonspelare".
För att ta sig fram till Götabanken krävs då ett så kallat "sneddande".
Ja, "sneddandet" finns implicit i det han berättar redan då. Det blir onekligen raffinerat om han "speglar" GM på detta subtila sätt. Han säger det bara mellan raderna i sådana fall.
I hans berättelse framstår annonspelaren annars som orsaken till att han missar första skottet. Han befinner sig "mittför" den och mordplatsen finns på dess andra sida. Skott två hör han, utan att inse att det är ett skott, när han placerat sig vid bankfilialens fönster och koncentrerar sig på klockan.
Man kan notera att i vissa versioner är det upplysta skyltfönstret utbytt mot reklampelarens ovanifrån kommande ljussken vid klocktittandet. Då finns inget implicit sneddande.
Det är svårt att inte raljera över detta. SE, som har svinbråttom till en t-bana som går om 12 minuter, tittar på klockan hela vägen och stannar sedan med näsan in i annonspelaren mittför honom och studerar "koncentrerat" klockan när statsministern avrättas på dess motsatta sida. Går sedan vidare och tittar fortsatt ner på klockan tills han står vid en figur som ligger på marken.
Om han inte "rusar" dit efter att ha hört två skott.
Citat:
Poängen här är väl att generellt brukar det hävdas att sneddandet är ett inslag som adderades sent av Engström (efter Kangers bok). Men här ser det ut som att den där märkliga promenaden långt ut på trottoaren redan fanns med i berättelsen (dock mer mellan raderna) redan 11 mars 1986.
Så då har vi 2 äldre män som går längst ut precis innan mordet?