Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Jag är alltså ingen anhängare av någon teori om att man medvetet anmäler våldtäkt för att mörka att man själv betett sig dumt. Det handlar om andra psykologiska drivkrafter och mekanismer.
Det stämmer knappast att ingen tror på våldtäktsoffer. Det finns mängder av människor som gör det som med råge uppväger de som inte tror på dig. Deras sympati och villighet är mer värd och offerrollen blir inte mindre lockande för den som har en tendens åt den om du inte bara är utsatt för våldsmannen utan för alla som sympatiserar med honom. Tvärtom.
Att det verkligen finns en massa verkliga offer för mäns våld mot kvinnor och att det är ett stort problem är inte heller något som strider mot att det även finns en hel del falskanmälningar. Det är snarast förutsättningen, för har du många korrekta fall av något har du sannolikt en viss procent inkorrekta fall bland dem.
Det är inte så att ingen någonsin tror på våldtäktsoffer. Men de har synnerligen låg trovärdighet hos allmänheten. Om inte omständigheterna är väldigt uppenbara. Ett tag så var det hyfsat trovärdigt om den misstänkte åtminstone var babbe. Men på senare tid så har det varit populärt att avfärda även detta med att det är lite för misstänkt korkat att ens hamna ensam med en babbe. Och även om den omständigheten har en naturlig förklaring så är hon kvinna och har därmed röstat för massinvandring, så det är ändå ganska mycket hennes eget fel i vilket fall.
Det säkraste sättet att bli trodd är alltså att ha otäcka synliga skador likt Hagamannens offer. Men om du följde med din pojkväns helvita polare för att surra på balkongen under en fyllefest, så är din trovärdighet noll om du sedan påstår att han våldtog dig på balkongen. Vad de möjligen tror i domstolen är en helt annan sak, men i allmänhetens ögon är du redan dömd.
Går det att bevisa att kvinnan t om bar stringtrosor och snäva kläder så är saken klar. Klart hon var med på det.
Att närmast sörjande möjligen ställer upp och stöttar uppväger ju ganska sällan den misstron och de rykten som snabbt omgärdar någon som anmäler en våldtäkt. Det får ofta svåra sociala konsekvenser. Den aktuella kvinnan lär ju exempelvis vara hyfsad körd i branschen i trakten. Ingen manlig arbetsgivare kommer vilja ta henne i tång. De flesta kvinnor polisanmäler våldtäkter av rena principskäl, medvetna om att det är en jävligt psykiskt påfrestande process som målsägande. Inte för att var och varannan person ska komma och tycka synd om dem, för de gör de inte. De får snarare nedlåtande anonyma meddelanden med invektiv och folk som tittar snett på dem.
Tanken om att kvinnor systematiskt gladeligen skulle utsätta sig för detta för att "de ångrar" sig ter sig för mig och de flesta som en smula absurd. Därav det sk mörkertalet som polis och BRÅ pratar om. Nämligen att kvinnor tvärtom undviker att anmäla våldtäkter och sexuella övergrepp.
Falskanmälningar förekommer i alla brott. Så det är nog ingen som påstår att det aldrig har hänt att en kvinna falskanmält en våldtäkt. Men att det tvärtom skulle vara så jävla vanligt med systematiska falskanmälningar bland kvinnor att man inte vågar hälsa på en kvinna numera är jag inte sådär jätteövertygad om.
