Skandiamannen

Nu finns det ju "grader av knäpphet".

Som vittne är han enligt mig en uppmärksamhetssökande tok med ytterst tveksam moral.
Att lägga sig i en mordutredning på det sättet vilket inkluderar en rad medvetna felaktiga uppgifter tyder på att vi pratar om en individ som är markant avvikande. Risken är ju stor när man håller på så att man faktiskt saboterar/stör utredningen. Och är Engström bara ett vittne kan vi väl alla enas om att så blev det faktiskt. Man lade till och med ner utredningen pga honom.

Hur pass rationellt GM-Engström agerade låter jag vara lite osagt.
Även om jag förstår vissa aspekter av agerandet (iaf på ett generellt plan) har jag svår att sammanfatta beteendet som "rationellt".
Det känns för mig mer panikartat och icke genomtänkt.
Det är precis som han agerar på uppgifter han hittar i media som han sedan måste hålla fast vid.

Hur kan han påstå att han gick ut 23:20, rakt förbi väktarna, stressa fram till mordplatsen för att sedan snubba in närmast först på plats? Det är helt och totalt omöjligt. Han skulle vara minst 1 min för tidigt på plats.

Samma sak med språngmarschen. Det är inte rationellt att berätta så många varianter av den.
Och även "huvudvarianten" där han springer 3-4 minuter efter mordet är inte rationell.
Varför skulle någon rapportera in hans signalement då? Det är flera minuter efter mordet.
Och framför allt inte när han själv står 1 meter från personen som rapporterar det.

Återigen. Jag håller med om att det finns "inslag" i hans narrativ som förklaras bättre med GM-hypotesen. Tex hans behov av spegling och förväxling. Men samtidigt har jag svårt för att använda ordet "rationellt" när det kommer till något som har med Engström att göra.

Som vittne så vill han bli förväxlad med GM för att få bekräftelse!!??

Roerlig har en riktigt bra invändning mot, dvs. att det vore väl dumt av SE att försöka skylla mordet på någon som han vet är ett vittne.

Frågar du Lampers så är det så ja.
Då har vi en Engström som graviterar mot det som ger honom maximalt med uppmärksamhet.

Han börjar med "mannen i gränden" som ganska snabbt visar sig vara ett vittne.
Då styr han om och lägger istället fokus på "förväxlingen".
Lampers kallar det för "säljaren som letar efter en köpare" vilket betyder att Engström berättar den historia han känner att han behöver berätta för att få rätt respons. Och det mönstret finns ju faktiskt hos honom. Privat verkar han ju berätta en betydligt mer "heroisk" variant av händelseförloppet, medans till media och polis är han något mer återhållsam.

Dock, för att lämna en rättvis bild av Engström får man inte glömma att förväxlingen inte var hans enda spår. Han sa närmast precis lika många ord om hur inkompetent polisen var också. Det finns flertalet artiklar som rör just detta.

Jag personligen vet faktiskt inte riktigt vad jag ska "tro".
Det är så mycket konstigheter med mannen att det är svårt att hitta en "röd tråd" och jag pendlar ganska mycket här. Min nuvarande ståndpunkt är att oavsett skuldfrågan kan jag inte se en "man with a plan" iaf. Det är rörigt, ogenomtänkt och mycket konstigt.

Det är en rätt snäv förklaring av Lampers då...!

Hade Engström visat lite mer intresse för Media redan på mordnatten så backar det ju upp Lampers teori, men även när Engström vilat upp sig på Skandia ca vid midnatt så struntar han i brottsplatsen på väg hem !

Vi pratar ibland om gm-SE och ibland om vittnet SE.
Kan man tänka sig en tredje variant förvirraren-SE.
Någon som vill försvåra utredningen med att svamla om olika saker, Holmer verkar ju han tröttnat på SE
och gett honom öknamnet " Elefanten i porslinsbutiken".
Om det scenariot stämmer öppnar det upp för ännu mera spekulationer.
Ville han försvåra utredningen?
Ville han hjälpa gärningsmannen?
Såg han gärningsmannen och blev rädd och tänkte här är det bäst att hålla käften?
Tyckte SE att gärningsmannen varit så duktig att han borde komma undan?

Vi pratar ibland om gm-SE och ibland om vittnet SE.
Kan man tänka sig en tredje variant förvirraren-SE.
Någon som vill försvåra utredningen med att svamla om olika saker, Holmer verkar ju han tröttnat på SE
och gett honom öknamnet " Elefanten i porslinsbutiken".
Om det scenariot stämmer öppnar det upp för ännu mera spekulationer.
Ville han försvåra utredningen?
Ville han hjälpa gärningsmannen?
Såg han gärningsmannen och blev rädd och tänkte här är det bäst att hålla käften?
Tyckte SE att gärningsmannen varit så duktig att han borde komma undan?

Vilat upp sig ?

Det är en rätt snäv förklaring av Lampers då...!

Hade Engström visat lite mer intresse för Media redan på mordnatten så backar det ju upp Lampers teori, men även när Engström vilat upp sig på Skandia ca vid midnatt så struntar han i brottsplatsen på väg hem !

Punkt 1. igen av någon anledning. Jag förstår inte vad du menar. Det är inget förutom avstånd och ljus som hindrar HJ från att se väskan. Och att ljus och avstånd skulle göra det så svårt är inget jag tycker är ett så kraftigt argument som du tycker. Man ser en väska med de måttet hänga och dingla på så kort avstånd som HJ ser det på. Att inget vittne ser någon väska talar sitt tydliga språk. Väskan verkar inte ha varit framme på mordplatsen.

Det i sin tur betyder inte att väskan eller det väskliknande inte finnns. Det gör den troligtvis. Det blir bara knepigt att föreställa sig varför just SE skulle prioriterat att pula med väskan uppe på dvbg när den inte verkar ha varit framme när han sköt.

Han har ingen anledning att leta efter nycklar osv då.

Till Lampers försvar är det väl inte helt galet att vittnet Engström faktiskt var genuint chockad av både vad han såg + vetskapen om att det var Olof Palme?