Citat:
Är ni fler här på flashback som är uppvuxna med MÄNGDER av diskotek i Stockholm, och det höll på ända fram slutet av 90-talet (då jag själv slutade gå för jag fick tinnitus).
Men det fanns ju hur många diskotek som helst.
Utmed Kungsgatan från korsningen Drottninggatan så avlöste diskoteken varandra på vänstra sidan ner mot Stureplan.
Stora dansgolv. Vissa med billigare öl och lite trashiga. Down Town, Collage och BZ gick jag väl till typ i mitten av 90-talet. Och det fanns ytterligare en uppsjö diskon i vart och vartannat hörn.
Vid BZ fanns ju ett annat vid Hamngatan 4.
Kommer inte ihåg vad alla diskon hette, men även om man gick på en billighetsbuffe typ på gatan som går in bakom Riche, nog fan såg de till att vaska igång diskomusik och hejdlöst dansgolv frampå småtimmarna.
Och var det inte diskon var det klubbar, som hade öppet till 05.00.
Vissa av namnen kommer jag ihåg, andra har jag glömt.
Och var det inte Engelen som hade disko så var det Bacci Wapen som hade disko.
Det fanns ju knappt en bar som inte hade disko.
Billig räkfrossa på billighetshak kompletterades med disko.
Patricia skickade hem inbjudningskort då man fyllde år, så man kunde käka lite billigt med kompisarna, och sen...var det naturligtvis diskotek hur länge man ville.
Vad har hänt?
Kan någon förklara?
Rejva går tydligen bra att skaka loss till nätterna igenom. Och visst, jag förstår tjusningen med techno. Var även på såna nattklubbar och fösvann i dimman.
Ett ställe låg vid Medborgarplatsens tunnelbanenedgång, där romska tiggare ligger och sover nu.
Utmed Götgatan fanns också hak där man skakade loss.
Gillar inte folk diskomusik numera?
Jag menar, det är ju så himla retro bland ungdomar nu ändå. Jag tror inte alls de skulle ha något emot att jazza loss till mer melodiös techno?
Som typ sköna Black Box https://youtu.be/gB4rnmtZhOc?si=FMuxiRzrrP6w7D8Z istället för ren techno?
Har ni några tankar om varför diskodöden lamslog Stockholm?
(Ber om ursäkt om jag låter mossig, på förhand.)
Edit: Kårlivet på Stockholms Universitet var urstarkt, på 90-talet.
Pub var och varannan dag. Kulturpub på måndagar. Onsdagspub på onsdagar och Squtt med diskotek på fredagar.
Nu är kårlivet TOTALDÖTT på Stockholms Universitet.
Allhuset står och ekar på kvällarna.
Men det fanns ju hur många diskotek som helst.
Utmed Kungsgatan från korsningen Drottninggatan så avlöste diskoteken varandra på vänstra sidan ner mot Stureplan.
Stora dansgolv. Vissa med billigare öl och lite trashiga. Down Town, Collage och BZ gick jag väl till typ i mitten av 90-talet. Och det fanns ytterligare en uppsjö diskon i vart och vartannat hörn.
Vid BZ fanns ju ett annat vid Hamngatan 4.
Kommer inte ihåg vad alla diskon hette, men även om man gick på en billighetsbuffe typ på gatan som går in bakom Riche, nog fan såg de till att vaska igång diskomusik och hejdlöst dansgolv frampå småtimmarna.
Och var det inte diskon var det klubbar, som hade öppet till 05.00.
Vissa av namnen kommer jag ihåg, andra har jag glömt.
Och var det inte Engelen som hade disko så var det Bacci Wapen som hade disko.
Det fanns ju knappt en bar som inte hade disko.
Billig räkfrossa på billighetshak kompletterades med disko.
Patricia skickade hem inbjudningskort då man fyllde år, så man kunde käka lite billigt med kompisarna, och sen...var det naturligtvis diskotek hur länge man ville.
Vad har hänt?
Kan någon förklara?
Rejva går tydligen bra att skaka loss till nätterna igenom. Och visst, jag förstår tjusningen med techno. Var även på såna nattklubbar och fösvann i dimman.
Ett ställe låg vid Medborgarplatsens tunnelbanenedgång, där romska tiggare ligger och sover nu.
Utmed Götgatan fanns också hak där man skakade loss.
Gillar inte folk diskomusik numera?
Jag menar, det är ju så himla retro bland ungdomar nu ändå. Jag tror inte alls de skulle ha något emot att jazza loss till mer melodiös techno?
Som typ sköna Black Box https://youtu.be/gB4rnmtZhOc?si=FMuxiRzrrP6w7D8Z istället för ren techno?
Har ni några tankar om varför diskodöden lamslog Stockholm?
(Ber om ursäkt om jag låter mossig, på förhand.)
Edit: Kårlivet på Stockholms Universitet var urstarkt, på 90-talet.
Pub var och varannan dag. Kulturpub på måndagar. Onsdagspub på onsdagar och Squtt med diskotek på fredagar.
Nu är kårlivet TOTALDÖTT på Stockholms Universitet.
Allhuset står och ekar på kvällarna.
Historia är inte ditt starka ämne va?
Disko hade sin storhetsperiod 76-81 med Bee Gees, EWF, The Trammps, Chic osv. Sen förekom en variant av disco under 80-talets glansdagar med MJ och liknande popmusik och diskon dog där någon gång helt. Under 90-talet fanns inget disko. Vad yrar du om? Det var mest massa rapskit, techno, rave m.m. Men visst, det blev ju skittrendigt med 70-talsdisko under slutet av 90-talet, men det var ju disko, utan hade förvandlats till skiten vi idag kallar för nattklubbar.
Sedan år 2000 har bara massa skit spelats på högsta volym på nattklubbarna, med massa blattar, kriminella, lågkvalitetsbrudar osv. Klart ingen vill gå på sånt skit. Under diskotiderna kundeman njuta av musiken, dansen, människor som var klädda i snygga kläder (kostymer, klänningar, guldkedjor, skjortor som var halvt uppknäppta osv). Idag står Avicii-generationen i t-shirtar och hoppar på dansklubbgolvet höga på kokain och house-raveskit som skriker i sönder trumhinnorna. Ingen kan dansa och ingen har klädes- eller musiksmak längre.
Vill ni veta hur ett disko ska se ut, så se filmen Saturday Night Fever från 1977 med Travolta. Där har vi disko.