Grälet i tvättstugan - framför en granne

Igår skulle vi tvätta, jag och min kille. När jag kommer ner till tvättstugan står där en granne och har fem minuter kvar på tvättmaskinerna och tvätt kvar i torkskåpet. Han förklara att det skulle varit klart innan vår tvättid börjat men tvättmaskinerna drog ändå ut på tiden. En minut är inte en minut. Och fine, jag ställde ner min tvätt som jag ändå burit iväg och tänkte att jag fick komma ner en kvart senare.
Jag går ner och möter min kille i trappen som följer med mig ner. Maskinerna är tömda men grannen står kvar och väntar på sin tvätt i torkskåpet. Här börjar jag störa mig. Jag står där och gräver fram vår smutsiga byk (underkläder bland annat) framför en granne jag som hastigast hejat på i trappen. När vi satt igång maskinerna så gör han ingen ansats till att gå varpå jag säger i vänlig och helt neutral ton "Jag vet inte, men jag känner mig lite obekväm med att du är kvar och skulle uppskatta om du kunde gå" varpå grannen lyfter blicken och höjer på ögonbrynen och jag fyller i förklarande:" ja eftersom det är vår bokade tid".
Och det är här grälet börjar i mig.

Min kille går in och försvarar grannen och tycker att han då ska kunna stå kvar. "Nej men det spelar väl ingen roll." Grannen försöker urskuldra sig och säga "nej men jag ska gå, det är lugnt" och börjar packa ihop sitt pick och pack. Min kille fortsätter säga att det är okej att han stannar. Jag känner mig både ovälkommen, otrygg, orespekterad och höjer mina händer och säger "okej men jag går upp då" och går sen därifrån.

Jag blev så besviken på min kille. Grannen är inte ens ett problem, även om jag tycker han var nonchalant och bröt mot många sociala koder genom att stå kvar och vänta på torkskåpet. Grannar är grannar liksom. Och det är en sak att man inte kan öppna tvättmaskinen, men att tycka sig ha rätt att stå kvar när andra ska dra fram sin smutsiga byk och har satt igång sin tvätt känner jag inte är okej. Varför har man annars bokningssystem och lås på dörren? Jag förstår också att saker ibland inte hinner bli torrt och att man kan lika gärna torktumla den timmen andra väntar på sin första tvättmaskin, jag har varit med om att bo i hus med såna tvättstugor. Men när det är lås och bom så anger det en gräns för hur länge man kan dra över. Alltså, tills efterföljande inbokad granne kommer, sen är det tack och hej. Jag har dessutom blivit besluten på en lyxig frottemorgonrock och ett par Levis i tvättstugan. Men det var inte ens därför jag blev besviken och faktiskt riktigt arg på min kille.

Jag blev arg för att jag drog en gräns gentemot grannen, en människa vi knappt känner, och min kille försvarar människans rätt att göra stå kvar. Min kille vet inte i det läget varken om att jag är obekväm eller har blivit besluten i tvättstugan förr men för mig är det irrelevant. Jag sätter en gräns mot en annan människa, säger liksom stopp, nej tack, det räcker och killen som säger sig älska mig och respektera mig argumenterar för att strunta i min gräns jag sätter upp gentemot en människa utanför vår relation. I mina ögon är detta inte teamplay eller enad front från hans sida. Han hade lika gärna kunnat argumentera för att våra ännu obefintliga barn visst skulle få något efter att jag sagt nej eller tyckt att någon idiot på stan skulle få gå före mig i kön trots att jag sagt till.
Min kille blev obekväm av att jag sa till grannen och är helt oförstående. I affekt sa han att jag bara tycker att han ska göra exakt som jag säger och att mina ord är lag. Att han ska veta precis exakt var alla mina gränser går i förtid. Det här för mig var inte jättemoget sagt och jag blev rätt ledsen för det handlar om rätt så fundamentala saker tycker jag. Det handlar om tillit till att man får sina gränser respekterade utan att alltid behöva förklara och argumentera för dem. "Nej" är en fullständig mening liksom. Och jag satte en gräns på ett artigt och vänligt sätt, inte otrevlig och drygt.
Så, vad tycker ni? Gjorde jag fel som sa till grannen att gå? Eller gjorde killen fel som argumenterade emot mig när jag satte en gräns mot en annan människa?

Hmm... vi läser verkligen in olika i det som TS skriver. Jag uppfattar det som om att TS gick upp EFTER att hon inte fått stöd av sin pojkvän och grannen inte gick därifrån. Det är inte samma sak som du skriver. Jag uppfattar det INTE som att grannen krävde att vara kvar utan tvärtom erbjöd sig att gå därifrån men hamnade i kläm mellan TS och hennes pojkvän. Dvs grannen agerade vänligt och bra och tog sitt ansvar när han erbjöd sig att gå. Även TS verkar anse att problemet med grannen är överspelat och att det är problemet med pojkvännens icke-stöd som är den stora frågan i tråden.

Jag uppfattar det INTE som att grannen krävde att vara kvar utan tvärtom erbjöd sig att gå därifrån men hamnade i kläm mellan TS och hennes pojkvän. Dvs grannen agerade vänligt och bra och tog sitt ansvar när han erbjöd sig att gå.

När vi satt igång maskinerna så gör han ingen ansats till att gå varpå jag säger i vänlig och helt neutral ton "Jag vet inte, men jag känner mig lite obekväm med att du är kvar och skulle uppskatta om du kunde gå"

Om man reagerar så starkt över orsaken till situationen som TS har gjort, då mår man inte bra. Man mår inte bra i sig själv och man mår inte bra i sin relation med andra människor. Kanske hade TS PMS-svängningar eller något annat men i min värld agerar man inte så starkt som hon gjorde om man mår bra.

Hade likt många andra kunnat skriva om hur hysteriskt du agerade men väljer att försöka skriva lite mer konstruktivt istället.

Först och främst, du har såklart rätt i att grannen är där utöver sin tid.

Men, du bör ifrågasätta hur det kommer sig att en annan person är helt kolugn med situationen (din kille).

Vad var det som fick dig att bli så hysterisk och känslomässig egentligen? Var det jobbigt att ta fram din smutstvätt framför grannen? Var det för att du egentligen såg fram emot lite egentid i tvättstugan?

Om du agerar bittert mot din granne så kommer du ju bli just bitter och må skit över det som nu. Du måste börja tänka i andra banor för att bli en lyckligare människa. Allt är inte svart på vitt och ibland får man inte som man vill, då måste man göra det bästa av situationen. Du kunde kanske ha hämtat hörlurar och lyssnat podcast, och totalt ignorerat grannen. Sen tänka igenom vad som kändes så jobbigt med att visa smutskläderna, alla har väl smutskläder? Grannen bryr sig inte ett skit om dina kläder. Och om han nu mot all tänkbar förmodan gör det så är han en liten skit vars åsikter inte betyder något alls för dig. Du behöver alltså inte vara blyg kring din smutstvätt, alla har det och det är helt normalt.

Skulle kunna fortsätta men du får helt enkelt fråga mig om du skulle hålla med om detta resonemang. Det bästa är att lära sig av stunder som denna, och utvecklas som person av det. Att känna bitterhet och ilska kommer aldrig att vara rätt alternativ, det kommer enbart att straffa dig själv, oavsett om du har helt rätt i att det var din bokade tid.

När vi satt igång maskinerna så gör han ingen ansats till att gå varpå jag säger i vänlig och helt neutral ton "Jag vet inte, men jag känner mig lite obekväm med att du är kvar och skulle uppskatta om du kunde gå"

Jag blev så besviken på min kille. Grannen är inte ens ett problem

Det finns absolut en mellanväg i sådana här situationer. Ett sätt att se på det är situationen i sig, om det är en engångsföretelse eller om det skett flera ggr tidigare. Jag tolkar som att detta är första gången det har hänt och då ser jag inte riktigt att TS reaktion står i proportion till vad som faktiskt har hänt. Hon kunde fortfarande tvätta men problemet var att grannen också var där och väntade in sin torktid. Som flera har påpekat vet vi inte om det är möjligt att nyttja torkskåpen efter sin tvätt-tid vilket annars är vanligt att man kan.

...
Jobbigt att din kille inte fattar den saken, kanske bättre att de två bodde ihop.

Det vet vi med stor säkerhet. Citat från TS: "Varför har man annars bokningssystem och lås på dörren?"

Plus att om det var så, så är det sannolikt att grannen hade svarat att reglerna faktiskt säger att man får torka en halvtimme efteråt.

Och som sagt så tyckte jag hon hanterade det väldigt bra. Hon sa vad hon tyckte, och bad honom gå. Absolut får man lära sig hantera sådana här saker när man har delad tvättstuga. Det säger jag inte emot.

Jag hade blivit vansinnig om min partner kom och lade sig i på det sättet som TS kille gjorde i en situation där jag faktiskt "har rätt". Med "har rätt" menar jag att det faktiskt var hennes tvättid.

Sen är det väldigt neurotiskt i min värld också. Jag hade som sagt inte brytt mig om grannen. Men jag är inte TS. Om hon nu mår väldigt dåligt av att han är där när hon fixar med sin tvätt så har hon ingen skyldighet att stå ut med det.

För att spekulera lite, så får jag intrycket av att TS normalt är lite konflikträdd, och det var en jobbig situation för henne att säga till, och så helt plötsligt kommer hennes klant till kille och raserar alltihopa.

Just det där med att lägga sig i är den stora skiljelinjen, och jag tycker det är rätt onödigt att kritisera henne för ett helt annat scenario än det hon beskrivit.

Om grannen däremot hade börjat tjafsa emot och blivit riktigt otrevlig så hade jag tyckt att TS hade haft rätt att klaga på sin kille för att han inte försvarade henne aktivt. Det här med hur stor sak det är att någon nyttjar TS tvättid är inte relevant i diskussionen. Tydligen är det en viktig sak för henne, och hur neurotiskt du och jag än kan tycka att det är så har hon rätt i sak att det är hennes tvättid.

Det finns massor av olika saker som jag reagerar på med andra som jag kan tycka är fåniga, inte låna ut cykeln, inte dricka ur samma flaska, låna ut tandborste (ja, det har jag faktiskt gjort i nödfall), sitta i någons säng etc men allt det här är saker man har rätt att säga nej till utan motivering.

På vilket sätt är jag hård mot grannen? Jag skrev ju att jag tyckte att det var en rimlig chansning han gjorde. Tycker inte grannen har gjort just något fel. Han chansade på något som många skulle vara ok med, och vid en tillsägelse så var han på väg därifrån. Inga problem alls.

Om jag hade varit grannen hade jag dock sagt till TS kille på skarpen.

Jepp, jag tycker verkligen att du verkar elak-tolka TS väldigt mycket faktiskt.



Så kan det självfallet vara, men TS kille är enligt mig den enda här som otvivelaktigt (om TS historia stämmer till 100%) är den som har gjort något fel. Jag får visserligen också intrycket att TS har lite issues, men dessa vet hennes kille förhoppningsvis om. Att publikt förminska henne på det sätt han gjorde är sinnessjukt respektlöst. Tycker TS sammanfattar det rätt bra med "Jag sätter en gräns mot en annan människa, säger liksom stopp, nej tack, det räcker och killen som säger sig älska mig och respektera mig argumenterar för att strunta i min gräns jag sätter upp gentemot en människa utanför vår relation."

Så hur orimlig en reaktion än är så ska man hålla med sin partner bara för att? Som en drönare utan egna tankar eller vilja?

Är det sådana regler i TS tvättstuga?

Det kan man anta, eftersom att han var där inne och kunde torka en timme efter sin egen tid? Jag vet ju inte.

Just ja.

Jag sitter och funderar lite på hur tongångarna låtit om en flashbackare kommit ner till tvättstugan och upptäckt en tjej som skulle köra över 15 minuter på hans tid, ville vara kvar ytterligare en stund och en annan brud dykt upp och sagt till honom att det var helt ok. Känslan säger att det inte varit fullt så självklart som det låter nu i tråden.

Det är olika i olika tvättstugor och som det framgår i just det inlägget du citerade så tyder allt på att det inte var så i den här tvättstugan.

Alla tvättstugor i lägenheter jag haft i Sverige har detta system i alla fall.

När vi satt igång maskinerna så gör han ingen ansats till att gå varpå jag säger i vänlig och helt neutral ton "Jag vet inte, men jag känner mig lite obekväm med att du är kvar och skulle uppskatta om du kunde gå" varpå grannen lyfter blicken och höjer på ögonbrynen och jag fyller i förklarande:" ja eftersom det är vår bokade tid".
Och det är här grälet börjar i mig.

Min kille går in och försvarar grannen och tycker att han då ska kunna stå kvar. "Nej men det spelar väl ingen roll." Grannen försöker urskuldra sig och säga "nej men jag ska gå, det är lugnt" och börjar packa ihop sitt pick och pack. Min kille fortsätter säga att det är okej att han stannar.