Citat:
Ursprungligen postat av
emhela
Jag skall lyssna vidare. Har inte hört allt än. Men just i förhören med de åtalade tyckte jag hon gjort ett dåligt jobb. Kan vara att hon är proffsigare i kommunikationen med vittnen etc.
Läkaren säger det helt rätt. Fy fan för det här. Jag tror dock att Zoey inte kommer låta sig bli förstörd för livet. Vissa tappar sin livskraft, men andra behåller den. Jag får känslan när jag hör vuxna prata om henne att hon är envis och stark. Dom pratar imponerande om henne. Jag hoppas hon kommer hämnas sina föräldrar genom att lyckas i livet och bli något helt annat än vad dom försökte göra henne till. När jag legat och lyssnat får jag känslan av att dom nästan hade ett projekt som handlade om att göra henne så hjärnskadad som dom försöker lura alla andra att hon är. Har du lyssnat på hela rättegången än? Förhörs familjehemsföräldrarna?
Har lyssnat på merparten av 1 och 2, (familjehemsmamman hörs i del två). Har inte hittar del 3?
Ja det är påfallande hur hjärnskadan och självskadebeteende står i centrum hos föräldrarna i all första kommunikation utåt. De försöker med alla medel få henne inkapaciterad rakt in i LSS via SOC.
Anmärkningsvärt är att de aldrig sökt läkarutredning för Z. Istället har de hållit sig undan både BVC och skolutredningen. Ett ”projekt” eller ekonomisk motiv kan absolut inte uteslutas.
Hoppet är det sista som överger människan och jag har sett för mycket hur barndomstrauman sitter som ett ok på folk livet ut. De ”leende” depressiva finns runt om oss med ett så ångestfyllt lock på sina undantryckta känslor från barndom och uppväxt att de ofta aldrig vågar öppna upp det eller vet hur. Inte sällan är de högpresterande. Att det kommer påverka henne är jag överbevisad om, hur det kommer uttrycka sig fysiskt och psykiskt vet man aldrig. Ångest och psykisk ohälsa hanteras på olika sätt vissa blir sina förövare, andra springer marathon, andra skadar sig själva mm
Jag hoppas att hon regelbundet får naturligt samtalsstöd via någon hon har förtroende för som familhehemsmamman. Att prata och sätta ord på händelser och känslor är en bearbetning, det har kommit spontant från Z själv sen hon kom in på sjukhus. När man blir äldre vill man oftast förstå
varför.