Citat:
Ursprungligen postat av
FruKrokodil
Det är väl ett gäng. Min treåring har inte sovit borta någonsin utan sina föräldrar men kanske Saras äldsta är lika van att vara med barnvakter som hemma.
Och min som är 2,5 har sovit borta mellan 7 och 10 nätter, pga tjänsteresor, nöje och nytt syskon. Och inte har jag dåligt samvete eller är en dålig förälder pga det.
Hos sin farfar som han älskar otroligt mycket, farfar som har valt att gå i pension tidigt bland annat för att kunna ägna sig åt barnbarnen, som hämtar från förskolan och ser till att man får fullt fokus som 2,5åring fast det finns ett spädbarn hemma som har det kämpigt med andningen.
Antalet nätter är högt bland annat eftersom vi inför mindre syskonets födelse hade övningsövernattningar där vi var beredda att hämta hem honom vid oro (lång tid sedan senaste övernattningen), vilket gjorde att vi kunde känna oss trygga med att han mådde bra och vi bägge föräldrar med gott samvete kunde tillbringa nätterna på sjukhuset med den nyfödde.
Måste det verkligen ses så negativt att ett barn sover någon natt då och då hos en annan vuxen som älskar dom och som barnet älskat?