Citat:
Ja, man kan ju verkligen fundera över vad som rör sig i mammans och pappans huvud idag.
Vad de hade i huvudet när de höll på med Z kommer aldrig gå att förstå.
Men idag - känner de ånger, skam, ilska mot varandra?
Modern slutade ju prata med förhörsledarna efter några förhör, så hon måste ju upplevt att hon inte riktigt blev trodd eller fick någon support för det hon berättade.
När de nu fått svart på vitt att Z inte är hjärnskadad, hört hennes upplevelser, sett skadorna på bild, vet att Z var nära att dö av inre skador och nedkylning - upplever de några känslor?
När deras nedvärderande sms om Z offentliggjorts? Lögnerna till BVC, skolan, dagis, tandläkaren?
Nu när de inte får ha kontakt med varandra och var och en står ensam till svars för sina handlingar - vad känner och tänker de var för sig?
Finns det överhuvudtaget någon ånger och skuldkänslor? Det handlar ändå om deras eget biologiska barn.
De kommer sannolikt dömas till fängelse, hamna långt ner i brottshierarkin på anstalten, aldrig mer få ha ett familjeliv och inte få träffa varandra på flera år. Väldigt svårt att få jobb när de en dag kommer ut.
Det förtjänar de absolut.
De flesta brott som begås har något motiv - pengar, hämnd, makt, fylla, sex, plötsligt uppblossande hat.
Men vad var egentligen deras motiv - om de inte anses vara psykiskt sjuka?
Vad de hade i huvudet när de höll på med Z kommer aldrig gå att förstå.
Men idag - känner de ånger, skam, ilska mot varandra?
Modern slutade ju prata med förhörsledarna efter några förhör, så hon måste ju upplevt att hon inte riktigt blev trodd eller fick någon support för det hon berättade.
När de nu fått svart på vitt att Z inte är hjärnskadad, hört hennes upplevelser, sett skadorna på bild, vet att Z var nära att dö av inre skador och nedkylning - upplever de några känslor?
När deras nedvärderande sms om Z offentliggjorts? Lögnerna till BVC, skolan, dagis, tandläkaren?
Nu när de inte får ha kontakt med varandra och var och en står ensam till svars för sina handlingar - vad känner och tänker de var för sig?
Finns det överhuvudtaget någon ånger och skuldkänslor? Det handlar ändå om deras eget biologiska barn.
De kommer sannolikt dömas till fängelse, hamna långt ner i brottshierarkin på anstalten, aldrig mer få ha ett familjeliv och inte få träffa varandra på flera år. Väldigt svårt att få jobb när de en dag kommer ut.
Det förtjänar de absolut.
De flesta brott som begås har något motiv - pengar, hämnd, makt, fylla, sex, plötsligt uppblossande hat.
Men vad var egentligen deras motiv - om de inte anses vara psykiskt sjuka?
[quote=coli|87192802]Ja, man kan ju verkligen fundera över vad som rör sig i mammans och pappans huvud idag.
Vad de hade i huvudet när de höll på med Z kommer aldrig gå att förstå.
Men idag - känner de ånger, skam, ilska mot varandra?
Modern slutade ju prata med förhörsledarna efter några förhör, så hon måste ju upplevt att hon inte riktigt blev trodd eller fick någon support för det hon berättade.
När de nu fått svart på vitt att Z inte är hjärnskadad, hört hennes upplevelser, sett skadorna på bild, vet att Z var nära att dö av inre skador och nedkylning - upplever de några känslor?
Nej, det saknas uppenbarligen förmåga att känna skuld. En symbios där kvinnan ifråga är ”allt”. Mannen är ”inget, ingen”. Det finns alltså endast en hjärna som styr. Den hjärnan präglas av fullständig egoism och total hänsynslöshet. När/om det passar den. Kvinnan uppfattar av någon anledning att flickan inte ”är mamman”, vilket gör henne omedvetet ursinnig. Motivet är avvund.
Så en kvinna som personlighetsmässigt opererar på borderlinenivå, och är helt dominerad av avvund som drivkraft. Man och barn som är fångar i denna svåra störning.
Om hon förnimmer ett objekt (flickan) i sin närhet som inte underkastar sig, ser hon det som ont (rent ont). Ett så ont objekt kan man logiskt gör mycket ont emot. Som sagt, hennes störning gör att det saknas förmåga att känna och hantera skuld.