Citat:
Det var inget samtal eller avtalat möte. "Vittnesuppgifter och andra kända omständigheter" ger inget stöd för den idén. Vilket även författaren Gunnar Wall skrev i sin nya bok. "Mötesscenariot" skapades av "frilansutredaren" Ingvar Heimer 1991. Den idén har polisen inte ens övervägt (vilket är bra eftersom den idén saknar stöd). "Fauzzis lucka" (att vittnet Fauzzi gick 43 sekunder längre än paret Palme mellan deras möte och skotten) är motbevisad. Av misstag flyttade Ström platsen där Fauzzi mötte paret Palme och platsen där Fauzzi hörde skotten ett kvarter norrut (i referatet den 3 mars 1986). Länninge trodde att den första platsen var den andra och mätte fel sträcka (i referatet den 25 mars). Så uppstod de 43 sekunderna. Fauzzi hörde skotten vid Sveavägen 50 (som Fauzzi uppgav den 3 mars).
Vittnena Delsborns och Björkmans flyktiga intryck av ett sällskap var just flyktiga intryck. Vilket Delsborn själv uppgav i morgonens nyhetssändningar i radio. "Jag observerar på vänster kant att tre personer står. Om de sedan pratar eller vad de gör, det uppfattar jag inte." Björkman var alkoholpåverkad. Vittnet Anderstedt (som förhördes 1988 och saknade sina glasögon) uppgav att den tredje personen i "sällskapet" var en längre man, som var bakom paret Palme. Vittnet Mårelius såg att gärningsmannen var 10 - 15 cm längre än mannen han sköt (Olof Palme var 175 cm enligt obduktionsprotokollet) och hade en blå mössa med upprullad kant (en mössa som närmaste vittnet Björkman tecknade och kallade mörkblå). Att mössan var blå säger Mårelius i ljudinspelningen den 14 mars 1986 (Ulla Persson missade den uppgiften när hon skrev referatet). GM stod strax intill Dekorimas ingång (strax söder om ingången). Fem meter från huslivet på Tunnelgatan. Just den sträcka som Björkman uppgav att "sällskapet" gick tillsammans. Mårelius såg att paret Palme gick förbi GM. Mannen lämnade platsen där han väntade och närmade sig paret bakifrån. "När de har gått förbi mannen som står vid skyltfönstret då observerar jag att han lämnar skyltfönstret ... Jag vet att jag såg att han lämnade skyltfönstret och gick upp bakom de här människorna" (Inge Mårelius den 8 april 1986).
Björkman var 173 cm lång (berättade han i hovrätten 1989) och hade en ljusgrå mössa, ljusbruna byxor, en mellanblå jacka och en stor svart (själv säger han brun) axelremsväska (den skymtar på polisens foton och missades av Fauzzi). Signalementet avviker på alla punkter från GM, även längden (Björkman var 2 cm kortare än Palme och inte 10 - 15 cm längre som Mårelius uppgav att GM var). Björkman och hans tre kamrater gick norrut på Sveavägens östra trottoar och stannade vid Götabankens bankomat 20 meter norr om Tunnelgatan. Två av kamraterna gjorde varsitt uttag. Björkman väntade en stund i ingången. Sedan väntade han utanför. Uttagen tog en minut och 10 sekunder. Under hela den tiden var Björkman minst 10 meter norr om Dekorimas ingång. Sedan fortsatte de norrut. Det finns inga tvivel att Björkman fortsatte norrut från bankomaten (liksom kamraterna) och så småningom vände. Ingen av kamraterna kunde säga var han vände (när de förhördes den 26 mars 1986). Inte förrän Björkman vände och gick söderut närmade han sig Dekorima. Vilket han gjorde ett tiotal meter norr om Skandias huvudentré. Enligt Fauzzi (som själv var övertygad att han såg Björkman). Mannen hade en mellanblå jacka, liksom Björkman. Mannen "gick lite underligt", liksom Björkman (han var alkoholpåverkad). Mannen hade samma avstånd till paret Palme (som Björkman hade vid mordplatsen). Mannen tog skydd i Dekorimas ingång (som Björkman gjorde vid mordplatsen). Sannolikt stannade Björkman en stund vid trottoarkanten och spanade söderut (efter sina andra kamrater). Björkman passerades av paret Palme norrifrån innan han själv började gå söderut och mötte Fauzzi på den sju meter breda trottoaren. De möttes ett tiotal meter norr om Skandias huvudentré. Björkman fortsatte att spana söderut och fäste sig inte vid paret och Fauzzi.
Ingen frågade Björkman var han vände förrän i mars 1987 (Götabanken och bankomaten ersattes av en resebyrå i maj 1986). "Björkman förklarar att han inte befann sig längre norrut på Sveavägens östra trottoar än ca 10 meter norr om dörrarna till banken" (Anders Björkman den 25 mars 1987). Ingen frågade Björkman vad han menade med "dörrarna till banken". Sannolikt menade han Skandias huvudentré. Den var "dörrarna till banken" och Skandiahuset var "banken". Götabanken och bankomaten hade inga "dörrar" (de hade en gemensam ingång från Sveavägen). Huvudentrén hade svängdörr och vanlig dörr. I tingsrätten 1989 uppgav Björkman att bankomaten låg "mitt på det kvarteret", vilket ingen invände mot (trots att bankomaten låg dubbelt så långt från mitten som från Tunnelgatan). Redan i första förhöret tre timmar efter mordet trodde Björkman att "banken" låg "ca 50 meter ifrån Tunnelgatan" (nästan vid Skandias huvudentré). När Björkman förhördes en sista gång 33 år senare kunde eller ville han inte minnas hur långt norrut han gick. Inga dialogförhör finns med Fauzzi och Björkman(!) Bortsett från Fauzzis konfrontationsförhör med Gunnarsson och Pettersson (Fauzzi hade redan identifierat Björkman) och Björkmans hypnosförhör från 1987 och 1988. Vid rekonstruktionen den 5 april 1986 ombads inte Björkman att visa var han vände(!) Att Mårelius förväxlade GM och Björkman är uteslutet. Den idén har polisen inte ens övervägt.
Vittnet Inge Mårelius satt i sin Opel Rekord, parkerad på Tunnelgatans (Olof Palmes gatas) södra sida, vänd mot Sveavägen, omkring fem meter från trafikljusen vid Sveavägen. Omkring 40 meter från GM. Hur länge såg han GM? Inge talar om flera minuter, samtidigt som han talar om 10 - 15 sekunder (i förhören 1986). Hans vittnesuppgifter består av tre viktiga händelser, inte två.
Inge fick syn på GM, Inge fick syn på gänget (Björkman och hans tre kamrater) och Inge fick syn på paret Palme. Tre händelser.
Det finns två viktiga tider, inte en. Tiden mellan GM och gänget och tiden mellan gänget och paret Palme.
Förhörsledarna ställer frågorna på ett sätt som gör att Inge blandar ihop tiderna när han svarar. Han säger tiden mellan GM och gänget (som var "15 - 30 sekunder") när förhörsledaren menar tiden mellan gänget och paret Palme (som var "3 - 4 minuter"). I förhöret 1987 har Inge insett detta och anger de rätta tiderna.
Inge korrigerar antalet personer i gänget: de var 4 - 7 (inte 5 - 7 som han uppgav 1986). Björkmans gäng var fyra. Personerna var 20 - 30 år (1986) eller 25 - 40 år (1987). Björkmans gäng var 23, 24, 25 och 39 år. Personerna var både kvinnor och män. Björkmans gäng var både kvinnor och män. Personerna var alkoholpåverkade. Björkmans gäng var alkoholpåverkade. Att gänget är Björkmans gäng är uppenbart. Inget annat gäng gick norrut under minuterna före skotten. Familjen Schaeffer hade i så fall mött dem. Det gjorde de inte. Inge såg Birgitta Schaeffer och hennes två döttrar när de passerade GM söderut. Inge beskriver familjen Schaeffer som två eller tre personer. Ibland som "flickor" (i Thomas Kangers bok "Mordet på Olof Palme" från 1987), ibland som "män" (i referatet 1987) och ibland som "personer" (i hovrätten 1989). Familjen Schaeffer passerade Götabankens bankomat när Björkmans gäng var där (Inge var osäker på tiden mellan Björkmans gäng och familjen Schaeffer). Fauzzi mötte familjen Schaeffer mellan Tunnelgatan och Kungsgatan. Han minns ett "ungt par" den 25 mars och Birgitta Schaeffer minns honom den 6 mars 1986. Familjen Schaeffer hörde inte skotten. Björkmans kamrater mötte paret Palme när de nyss hade lämnat den indiska butiken Sari i Skandiakvarterets nordvästra hörn. Lisbeth Palme minns ett "par" i förhören den 25 augusti 1986 och den 3 november 1993.
Inge fick ingen enkel och rak fråga 1986: Vad var tiden mellan gänget och paret Palme? Förhören med Inge 1986 åberopades av åklagarna i tingsrätten 1989. Förhöret med Inge 1987 åberopades av försvaret i hovrätten.
Två par gick söderut på den västra sidan av Sveavägen. Skådespelerskorna Inga Å och Anja L korsade gatan vid Tunnelgatan, för att sedan fortsätta till Kungsgatan (enligt Anja L som förhördes först). Inga Å förhördes inte förrän 1989(!) De hörde inte skotten (bara en "avgassmäll" som omöjligt kan ha varit ett av skotten). Inga Å och Anja L kan ha passerat Tunnelgatan före 23.18. Ami R och Göran Å var oense om vägen. Först uppgav Göran Å att de också gick på den västra sidan av Sveavägen och korsade gatan vid Tunnelgatan. De kom till restaurang Bohemia "någon eller några minuter" före 23.20 (enligt vittnen på restaurangen). Lars-Åke H gick ensam på den östra sidan av Sveavägen. Enligt Lars-Åke H passerade han Tunnelgatan 23.20, men hörde inte skotten. Hade han passerat 23.20 hade han hört skotten. Även han kan ha passerat före 23.18. Fauzzi, familjen Schaeffer och Björkmans gäng passerade Tunnelgatan när GM väntade. De fick inga frågor alls om GM (familjen Schaeffer), knappt alls (Fauzzi fick ingen rak fråga om han såg någon vid Dekorimas ingång) eller långt senare (Björkmans gäng). Därför minns de inte GM.
Inget av dessa vittnen hindrar att Inge såg GM i tre minuter. Björkmans gäng (som gick norrut) och familjen Schaeffer (som gick söderut) iakttogs av Inge när de passerade GM. Därför måste Inge ha iakttagit GM i tre minuter. Annars hade Björkmans gäng och familjen Schaeffer inte hunnit avlägsna sig så långt norrut och söderut att de missade skotten. Fauzzi (som också gick norrut) passerade GM sist av vittnena. Inge väntade på sina tre passagerare. De gjorde uttag i bankomaten på Tunnelgatans (Olof Palmes gatas) norra sida, ett par meter från Sveavägen. Sannolikt såg han åt deras håll när Fauzzi passerade.
