Orosanmälan efter att sonen sagt till lärare att pappa är arg

Man kan inte ta orosanmälningar seriöst länge. Tyvärr är det de familjer där det faktiskt finns skäl till oro som blir lidande när man anmäler för trams. En nära anhörig som är i mellanstadieåldern har en klasskamrat som blev orosanmäld för att han råkade pissa på sig när han blev kittlad…

Var en bättre förebild och visa att man kan lösa situtioner utan ilska och bråk.

Har du bråkande barn själv? extremt tröttsamt bitvis så det kan brista, och då kan hjälp vara bra utifrån eftersom man själv kanske inte lyckas hantera det.

Hoppas det går bra för er TS

Vad betyder "lackar till, kanske lite mer"?

Fantastiskt att läraren ser barnen i skolan och faktiskt gjort som den gjort.
Lärare går inte runt och orosanmäler utan någon som helst grund, och det finns alldeles för många barn som råkar illa ut hemma utan att någon ser det.

Om du har ditt på det torra kan du vara lugn, men du kanske för din egen skull och inte minst barn, ska försöka rannsaka dig själv och fundera över hur dina barn mår och varför läraren gjort som den gjort.
Det är inte en normal hemmiljö att bråka och vara arg i tid och otid över månader, även om ni kanske har det bra överlag.
Varför bråkar ni så? Barn är barn, och de behöver bli uppfostrade. Somliga barn är mer arga och utåtagerande än andra, men då måste ju en vuxen ta ansvaret i att inte vara arg utan tvärt om tänker jag.

Mvh
Trebarnspappa

Det är klart det blir en lavett ibland
Nejdå, det är bara vanligt skäll för att de inte gör som vi säger

Om i har så pass stora problem med bråk med barnen på det sätt du beskriver är det väl toppen om ni får hjälp via socialtjänsten? Om det inte finns något fog för skolans oro så kommer det ju inte att hända något, men eftersom du beskriver mycket bråk där både ni och barnen ballar ur så kan det vara en bra idé att faktiskt be om hjälp. Det är en bra sak att skolan anmäler, hellre en hingst gör mycket än en gång för lite. Och som sagt, finns det ingen grund för deras oro så kommer inget att hända.

Det är konstant bråk.
Mamman agerar ut.
Du agerar ut, fast mer.

Läraren har inget val än att göra orosanmälan om minsta misstanke finns att barn far illa i hemmet.

Vad bråkar ni om?

Låter väl som en utmärkt situation att få hjälp med? Tex föräldraskapsstödjare som är en insats man kan få via socialtjänsten.

Som pappa bär man väl upp hela sina barns världsbild, något som är ett enormt ansvar. Du pratar om att du inte är hotfull, utan bara arg och bestämd. Det är såklart bra att inte gå över den gränsen, men tyvärr kan man inte nå framgång i uppfostran genom att hålla sig till en regel. Målet med uppfostran är förstås att barn ska bli förnuftiga vuxna människor dvs klara av att minimera konflikter genom att just följa regler. För att ha styrkan till det behöver de dock matas med kärlek och få förebilder i att ta hand om sig själva och varandra. Att som pappa bli arg ofta är att ge sina barn en svag grund att stå på både i termer av kärlek och i termer av att vara en förebild. Nånstans vågar vi väl alla tro att det finns människor som är snälla och tar saker med ro utan att ta nån skit för det? Såna personer vill vi väl ge barn möjligheten att bli. Då får man visa dem hur.

Jag tolkar ilskan som ett tecken på ackumulerad frustration och ser att många människor har ganska dålig självinsikt vad gäller detta. Man underskattar betydelsen av andra stressorer och rättfärdigar sin reaktion mot barnen. Den går oftast ganska lätt att rättfärdiga - många barn gör helt idiotiska saker dagligen. Vid eftertanke kan man dock nå insikten att även om ens utbrott går att rättfärdiga så hade det varit bättre att undvika dem. Det är mycket olyckligt om barn blir en slagpåse för stressade och trötta vuxna, bara för att de är försvarslösa och familjesfären undantagen från etikettregler i samhället. Tyvärr är det också lätt hänt. I synnerhet för pappan, av biologiskt uppenbara skäl.

Kan det vara så att du behöver jobba på att minska din totala stressnivå? Går det att minska på livsstilsanspråk?

OBS: Har inga barn själv. Take it or leave it.

Läraren har en skyldighet att orosanmäla om barnet riskerar att fara illa. Det betyder inte att läraren lägger något direkt antagande i det hela. Men barn som växer upp i konfliktfyllda familjer löper högre risk för att utveckla ohälsa och antisociala beteenden.
Troligen kommer ni att kallas till soc, ni får berätta om er situation, och soc kommer förmodligen att erbjuda er någon form av familjestödsinsats om de bedömer att det finns behov av åtgärder.

Man tänker lätt det värsta när orosanmälan kommer på tal, men socialtjänsten är ju inte ute efter att plocka barn och göra livet surt för föräldrar. Så långt som det är möjligt med utgångsläge ur barnens bästa så försöker de erbjuda hjälp och stöd för att familjer skall kunna hålla ihop.

Alla föräldrar kan rent hypotetiskt råka ut för socialtjänstens maffiametoder och maktmissbruk. Det räcker med att det kommer in flera orosanmälningar från personer som inte vill familjen väl, för att dra igång cirkusen.

Anonyma orosanmälningar accepteras nämligen och omvandlas till "fakta" i socialtjänstens utredningar där 100% godtycke råder. Några bevis för missförhållanden behövs inte ens i socialtjänstens utredningar.

Eftersom socialtjänsten fungerar som samhällets kanal för löst skvaller och har alldeles för mycket makt i förhållande till kompetens, så kan det sluta mycket illa för familjer som råkar ut för denna myndighets framfart.