Berättelsen om Killinggänget (SVT)

Krogshowen kom senare

Ok. Tänkte att Glenn Killing var inspelad på en krog men det var mitt misstag.

Robert är ju en duktig skådespelare och imitatör men han är ju ganska tråkig själv med sina harklande gamla gubbar och Rickardson imitation och det blir oftast mer Stefan och Krister än mörk humor, med undantag för Morran och Tobias som var mörkt ibland. Sen kör han ju lite samma grej om och om igen skämtet med att det var så tjockt med fisk så man kunde gå vattnet har han kört med flera karaktärer.

Galenskaparna hade några otroligt bra sketcher från Macken till Tornado sen kändes det som de blev lite för gamla och var lite efter med att driva med det som var aktuellt.

En viktig del av framgången i början var nog att många kände igen Gösta Ekmans karaktärer i det som Robert gjorde. Egentligen var det hela inte så nyskapande och revolutionerande som de vill få det att låta.

Har inte sett om speciellt mycket av deras grejer på senare år, men det är ändå tydligt för mig när man ser en massa snuttar såhär hur hårt tiden har gått åt deras humor. Jag och syrran var just de där de försökte imponera på. Som tog indierefenserna och skrattade exklusivt när föräldrarna satt som fågelholkar.

Idag kan tycka att föräldrarna hade rätt när de sa "men är det ROLIGT då?" när man försökte förklara varför en figur hette Lol Tolhurst. I Manegen och Nile City har jag oerhört svårt att se något roligt i idag, möjligen kan jag tycka att brandmännen fortfarande känns lite kul. Resten, nah

Då tycker jag i så fall lite bättre om deras "nyare" grejer, de små filmerna och Fyra Nyanser. Finns ett lite annat hjärta där, även om jag ändå känner av deras von oben-perspektiv. Skitnödiga stockholmare som sitter i sina bostadsrätter och skriver om livet i svensk småstad. Kan förstå att Schyffert blev knäckt av Fucking Åmål. Den är the real thing. När Killinggänget skriver om livet i Bjärred så kan man riktigt höra skratten från manusmötena på Jarowski.

Humor är färskvara, visst, men jag tycker ändå att mycket gammalt ändå är ROLIGT om man ser det idag. Älskar t ex Fredrik Lindströms "Ingesson" som också är elitistiskt och ironiskt, men det är helt enkelt bara roligare och smartare.

Helt Apropå nämns i början som ett skräckexempel på svensk 90-talshumor. Har sett lite avsnitt som ligger på Öppet Arkiv, och har skrattat mycket mer åt det än Nilecity. Samma sak med Galenskaparnas 90-talsgrejer, som ju också var mycket av den där politiska satiren som man föraktade och ville bort från. Det finns ett annat hjärta i det.

Är Killinggänget humorns Beatles? säger Robert, tror jag, i dokumentären. Nope, Killinggänget är humorns Chemical Brothers. Där och då fyllde det en funktion, idag ett tidsdokument.

Håller med om det där med harklande gubbar, men så länge han har någon som styr upp honom blir det bra. Talangen finns där. Nuförtiden tycker jag dock han känns lite gammal och trött, men tycker han var grym i "Ben o Gunnar", "Torsk på Tallin" o "Fyra nyanser av Brunt"

Robert Gustavsson håller på att gå från att vara en kul (lätt uttjatad) komiker till en drama skådespelare och där är han överraskande bra tycker jag.

Även Johan Rheborg passar bättre som drama skådis numera men båda kan vara roliga i rätt situationer fortfarande

Den ena lider av bipolaritet och vad som helt ärligt bitvis verkar vara vanföreställningar så nja inte helt jämförebart

Det har ”hållit på” i 20 års tid.
Fyra nyanser av brunt som tas upp i dokumentären är ett bra exempel på det, där de båda gör fullständigt fenomenala dramaroller.

Är det dock inte en liten myt att den äldre generationen inte förstod humorn i killingängets produktioner. Min farsa född på 50-talet tyckte ju åtminstone Nilecity var roligt. Jag hade den ena köpvideon av Nilecity och minns att han gjärna satt med och kollade jag tror att Sudden var favoriten där. Dock är väl humorn med en knäpp sportkommentator som kör med oförståeliga klyschor, något de flesta som någon gång tittat på sport kan relatera till.

Hear, hear. Deras politiska åsikter är helt ointressanta för mig, framför allt eftersom jag inte upplever deras verk som särskilt politiska överhuvudtaget. Att vissa av dem på senare år försökt slå an en sträng på den politiska Twitter-arenan må så vara, men det är inte relevant när deras material är roligt och välproducerat (och saknar dessa politiska poänger).

Förstår väl helt om det är en generationsfråga och att smaken är som baken och att Killinggänget därmed inte tilltalar alla. För mig är dock Killinggängets verk bland det bästa som någonsin producerats i Sverige. Det absurda, vemodiga, surrealistiska i deras alster har alltid väckt någonting hos mig. Har sett det mesta de gjort, och NileCity och Torsk på Tallinn är enligt mig moderna mästerverk. Dramaten-pjäsen har jag inte sett, men skrattade hejdlöst åt replikerna när de läste upp dem i dokumentären. Skulle väldigt gärna se den, om den finns tillgänglig någonstans.

De är speciella personer som alla är duktiga på olika saker och som tillsammans, när deras egenskaper slås ihop, har förmågan att producera fantastiskt bra grejer.

Det bästa är när Robert imiterar Martin Luuk.

- Jag tyckr inte om den uggla. Tjenns inte bråå. Tyckr inte ni ska jobba med uggla.