De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

Jag är snart 40. Om några år. Att inte ha några måsten, eller skyldigheter, är det som får mig att må bra.

Dom absolut bästa dagarna i mitt liv, är dom dagarna då jag (på exempelvis helgen) vaknar runt 08.00, slår igång lite musik på datorn, sätter igång kaffebryggaren och städar lägenheten.

Vid 11 tiden, kanske jag åker till Coop och veckohandlar. Pudlar lite med bilen, sen är klockan 15-16. Lagar nåt gott. Lägger mig i sängen, slår igång mitt PS4 och spelar lite "The Last Of Us".

Sover nån timme. Drar en film. Somnar igen vid 23.


Där, har du en (för mig) helt jävla ovärderlig dag. Jag bara vrålnjuter. Mitt mål här i livet, är att få så många sådana dagar som möjligt. Jag vill inte ha nån dyr kåk. Ingen frän bil. Ingen skitsnygg flickvän. Inga miljoner. Inga jordenruntresor.

Jag behöver inte visa upp massa skit för folk. Jag vill ha lugn och ro. Precis som det är nu. Jag är 99% tillfreds. Och fan vad det känns surrealistiskt.

Ja vi har nog olika uppväxt... Jag som har 4 syskon å alla har flera barn är det naturligt att barnen är med i alla lägen...

Merparten svenska män är feministiskt indoktrinerade till ynkedom. En kvinnas sex är inget värt om avsett syfte inte uppnås.
Bli gravid eller ut. Finns ingen anledning att slicka någons fitta för skoj skull. Vanliga svennemän är så skitnödiga och löjligt ansvarsfulla att det är patetiskt att se på.

En fråga om logik och känslor?
Logiska väljer bort barn och känslomänniskor väljer barn?
IQ och EQ igen?

Aha!
Du är något på spåret!
Jag har inget syskon, och min son var den första spädis jag kommit i kontakt med.
Ett Alien kom.
😆
Som tur tyckte jag om e’n.

Jag tror framför allt att det handlar om kvinnor. Få män längtar uttryckligen efter barn. Det är något de kan tänka sig, om de träffar rätt kvinna.

De kvinnor jag träffat som inte vill ha barn, har ett sådant stor behov av bekräftelse och uppmärksamhet, att de inte kan tänka sig att sätta sig själva i andra rummet.

Pratar man om fysiska företräden, så skulle jag vilja nämna riklig kroppsbehåring.

Ja skratt.

Helt bäst.
Du är nöjd på riktigt.

Ahh, då blir det VAC ban, den håller föralltid

Har två söner som min befintliga kvinna ej vet om, en är 25 och vuxen har bott med sin morsa större delen av livet, den andra är en ivf åt en väninna som är flata.

Men min befintliga och jag vill inte ha ungar, tror hon är för ego, när man blir äldre så värnar man mer om sin egna tid. Är nog bara det.

Kan du vara lugn för! Nu blir det Breaking Bad här, innan jag försvinner in i tråden istället 🤣

Jag är en man strax över 40, som inte vill ha barn.

Som person är jag tämligen introvert på fritiden sett, jag håller mig gärna för mig själv med mina intressen, mitt hem och min familj, men har för den sakens skull inga problem med att vara bland andra människor. Jag jobbar med ett ganska socialt jobb, som dessutom innebär ganska stort personalansvar, och är en uppskattad kollega som folk tycker är skojig och avslappnad, något jag fått höra genom alla år på arbetsmarkanden.

Jag känner inte att jag fungerar särskilt bra i förhållanden, och har under alla år haft mycket svårt att leva i stabila förhållanden med kvinnor. Särboförhållande fungerar relativt bra, men få är intresserade av det. Anledningen torde vara att jag psykiskt har mycket svårt att förbinda kärlek med sex. Jag är sådan som antingen tycker mycket om en människa, men oavsett hur hon ser ut eller hur sexig hon är, så förblir min kärlek platonisk. Eller, så blir jag kåt på en person, men helt ointresserad av henne ur ett känsloperspektiv.

Givet ovanstående så har jag tagit beslutet att jag inte vill ha barn, då jag anser att man bör kunna ge barnet en ärlig chans att växa upp i ett bra hem, med två närvarande föräldrar.