Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Har inte social fobi. Knarkar inte. Har officiell diagnos.

Har ingen social fobi, använder inte droger eller alkohol och har diagnos på papper.

Har inte social fobi. Knarkar inte. Har officiell diagnos.

Du kanske är feldiagnostiserad? Varför fick du diagnosen från början om du nu är så jävla duktig och framgångsrik? Du kanske bara hade social fobi. Det går inte träna bort autism.


Att man blir introvert och självmedicinerar med droger är väl inte så konstigt. De flesta som knarkar har antagligen autism eller adhd.

Hur vanligt är det att man gått i vanlig skola som autist men sedan inte klarat något själv? Man gör sitt bästa men det blir ändå dåligt. T ex inreder fult, städar inte, kan inte laga mat alls, dricker fem läsk om dagen, glömmer räkningar... sedan får andra panik å deras vägnar och kanske köper mat åt dem som man kan mikra, betalar någon räkning, köper vinterkläder. De förstår inte att de inte funkar. Rycker ingen in så sitter de och svälter eller dricker sig mätta på läsk. Folk vill hjälpa dem i början. Men sedan ser de att de inte kan lära sig något. Och ingen fattar om de kan lära sig eller om de inte vill. De blir väldigt arga om man vill att de ska bo på ett boende.

Känner några och undrar om detta verkligen är autism. De har diagnoser. Jag är så medveten om vad jag inte klarar av. Jag vet vad jag kan lätt och vad jag kan men det tar massor av min kraft. Jag får lite ångest om jag har glömt något viktigt. Jag har aldrig tillåtit någon att hjälpa mig för att jag har fuckat upp.

Jag säger inte att de utnyttjar sin diagnos, men resultatet blir detsamma, men de tror snarare att de klarar sig bättre än de gör, de förminskar farliga grejer de gjort.

Det låter flummigt men någon kanske förstår. Hur hjälper man dessa och kan de få insikt i att de behöver hjälp? De får hjälp men det är som de förnekar att de får hjälp. T ex mormor hörde att jag inte hade mat på en månad och gjorde matlådor och fyllde min frys, ja det kan hon få göra, hon gillar ju att laga mat.

Jag blir galen och paranoid att jag är sådan här.

Jag gick i vanlig skola o var normal i grundskolan. I gymnasiet började jag må sämre o drog mig mer o mer tillbaka. Fick diagnosen Asperger när jag var 25 år.

När det varit som värst har jag haft både god man o boendestöd, men jag tror inte det beror på min autism, mer på depression, att allt känts så hopplöst så jag knappt klarat något själv.

Nu funkar det mesta bra o jag klarar mig på egen hand, har i.o.f. ganska stökigt hemma, men sköter hygien, o låter t.ex. inte mat ligga framme o ruttna.

Jag kan förstå lite ditt tänkande & jag kan köpa de där argumenten till viss del.
Visst en del med AS & Autism kan fasta i saker & även att de inte klarar av trots att
man gör sitt bästa varesig det passar eller inte.

Men så går det när man in inreder fult, eller städar inte, kan inte laga mat alls, dricker fem läsk om dagen, glömmer räkningar.

Jag kan inget om inredning Minns att jag hängde upp mina tavlor riktigt galet i lägenheten första gången jag flyttade in. men samtidigt så är jag rätt så rädd om mina saker som jag har.
i mitt tankesätt så skall saker skall slitas ut innan man köper nytt.
(sedan att man har jobbat i Second Hand branchen så vet man sakers "rätta värde".
Menar inte att jag är snål eller så.
Laga mat kan jag men är lite dålig på vissa recept. Men man klarar sig.

Städa det kan jag ( Jobbar även inom städning). å turligt nog har jag ingen god man utan jag
betalar räkningarna & håller koll på att saker är betald. Så jag är glad att jag kan sköta det.

Men sedan så har vi alltid det där med mat & ätande m.m

Dock när det kommer till att mormor blir orolig å lagar mat & kollar om man har ätit eller så.
Ibland har jag en känsla av att de vill göda oss trots att man har ätit sin matlåda m.m.
Det skall vara macka & kaffe, eller fikabröd & ta gärna lite till.
Sedan när man säger hej då så frågar de har du matlåda & har du ätit?
Ta med dig det här hem & ät ordentligt nu

Tack för svar. Det har hjälpt mig att inse vad jag ville fråga.

T ex har jag ibland haft svårt att ta hand om mig själv, har konstig inredningsstil och kaos råder ofta. Men jag är medveten om det. Där jag bara är annorlunda så är det OK men jobbigt om det är något som inte funkar. Har träffat på aspies som kan vara hoarders eller inte alls klarar det grundläggande, och de är helt omedvetna om detta. Spelar ingen roll vad man säger, de tycker att allt är bra och de har koll.

Jag har fått kämpa som barn att klara mig själv rätt mycket. Därför vet jag att egentligen kan jag inte lita på någon hjälp, vilket gör mitt eget kaos lite läbbigt. Varför de inte tycker deras är jobbigt är vad jag undrar.

Förstår de helt enkelt inte konsekvenser? Eller är det bortskämdhet att folk alltid har räddat upp dem när de fuckat upp?

Jag fick nästan spel när ett boendestöd (som jag haft ibland) tyckte att jag skulle be mina föräldrar om flera tusen extra i månaden. De sa att de flesta med stöd i boendet har föräldrar som ger dem tusentals kronor i månaden, plus mat och betalar för deras husdjur. Dessa brukare har redan tillräckligt att leva av. Känns som att förstöra för sitt vuxna barn. Eller kan de bara inte lära sig något alls, så de behöver massa extra pengar? Alltså inte när någon mår dåligt utan hela tiden. Det känns som de måste ha något mer än aspergers... eller också är begreppet så brett att dessa tydligen också har aspergers. De kan ha specialintressen men blir aldrig bra på dem heller. De passerar ändå i befolkningen och har gått i vanlig skola.

Glad att hjälpa till på något sätt.
Kan dock hålla med lite att det är så att det kan vara på gränsen hoarding. (ifall om det gäller
LP, CD & Filmsamlande.) Dock har man alltid koll med hjälp av appar m.m.
Sedan om det kan uppfattas stökigt så har man ändå koll på saker.
Om någon rör eller ändrar där emot så blir det pannkaka av allt.
En god vän ville hjälpa till lite utan att säga till så jag var på jobbet så gjordes det om i
ett par Film & CD - hyllor för att soffan skulle få lite bättre plats.
Nackdelen är att de förstörde allt jag hade sorterat & ställt för att det skulle få plats.
Höll på att flippa men det lugnade ner sig. Men har ett litet problem
hur jag skall förvara allt. Visst jag skulle kunna slänga en del men det är ingen lösning
om jag inte absolut måste så klart men det är sista utvägen.


Ang om folk eller aspies inte vill ha hjälp är nog att det för privat för att någon skall lägga
sig i (Kan det vara stolthet eller att de inte inser att de behöver hjälp)

Boendestöd är dock från Satan själv vissa stunder har jag sagt
Eftersom de kan trycka ner folket & tro att de vet bäst fast de
inte vet ett piss om saker & ting. Eller så tror de att alla har samma förutsättningar
trots att de har olika symptom på samma diagnos.
Men det kan också vara så att Boendestödet är helt dumma i huvudet.
Jag har haft Boendestöd för längesedam (Dock tyckte de att jag kunde klara mig själv till slut)

Dock fick jag faktisk hjälp av min mormor när det kommer till Boendestödet
Första gången de skulle komma på besök ville de fika
Frågade mormor vad man skulle bjuda på tro?
- Enkelt gör som jag gör bjud på kaffe & 7 sorters kakor)
Sagt & gjort blev att handla Godbitens kakor. Det blev 7 olika sorter.
(Drömmar, Finska Pinnar, Damsugare, Mandelkubb, Syltkakor,
Hembakta från Mormor & till sist blev det klassikern Delecatos

Det blev inget mera fikande i fortsättning eftersom det skulle ätas upp också.

Haft en del bra, en del medium och en del extremt dåliga. En del har försökt trycka ned mig men färre än jag trodde, en del av dem vet inte om hur lite de kan (jag får hjälp med bejsik saker, så kanske de inte vet något jag trodde alla kunde) och en del är bara på grinigt humör och vill inte jobba alls, pekar och skriker att ska du ha det såhär? Och sedan när man tycker de ska hjälpa med det så vill de inte. Men har haft några riktigt bra, bl a en som har dyslexi och verkar lite dampig. Samt en som är pratglad och har åsikter om samhället (som de inte får ha på jobbet), han säger många bra sanningar vi behöver höra. Han sätter sig inte ett enda pinnhål högre än vi.

Ibland har deras beteende förbryllat mig, som en som fick psykbryt när jag hade en hel kasse full med pant (det är väl inte mycket) och ville skicka iväg mig mitt i covid innan man visste hur farligt det var, för den måste ut, hon behandlade pantkassen som om den var en kasse med kackerlackor. Sedan tror de att de ska använda lågaffektivt beteende med. Alltså inte de som skriker. Men det ska ju bara användas om man flippar ut. Om jag lugnt och sansat t ex säger att min styvmor dog, så tror de att de måste vara lågaffektiva, vilket får dem att låta som att couldn't care less. Hade förväntat mig ett jag beklagar.

Ibland så undrar man ifall boendestödet kan själva ha en släng av AS.
Men så tror jag nog inte utan de tänker nog inte längre än dit näsan räcker.
Men sedan så finns det ju bra & Rötägg alltid.
Dock tror dom att de gör nytta fast det blir bara värre & värre till slut ändå.

Jag fattar inte varför det blir så fel. Om det är maktbalansen eller om det bara är fel folk.

Jag måste nog avskeda mina men utan dem hade jag aldrig orkat med att kontakta vården eftersom vården mer eller mindre svartlistade mig ett tag.