Citat:
Ursprungligen postat av
UppdragAland
Ska oro vara Gud fader själv när man jobbar för barnets bästa?
Eller ska fakta och bevisade omständigheter väga tyngst när man ger sig på dem som har ansvar för barnet?
Principen kan inte vara den andre när Barnskyddets chef ska försvaras som privatperson samtidigt som den försa alltid råder när hennes yrkesroll försvaras.
Fattar ni inte det?
Jag har själv inte gott igenom och det egentligen enbart baserat på att jag är kvinna och sjukskriven (vilket jag inte kommer vara snart, sjukskriven dvs kvinna är jag för resten av livet)
Betyder ingenting för mig. Jag skrev utförligt till Eskilstuna kommun som svar och de bemödade sig inte ens att svara. "Nej tack"
Men vet du vad det innebär? Jag har gjort min samhällsdel (plikt är att ta i) när jag erbjudit mig att stå till förfogande och jag vet att de kommer skicka barn till människor som de tycker "låter bättre ' men som kan mindre och kommer fortsätta leverera taskiga resultat eftersom varken soc eller hem många gånger har koll på läget eller förstår de viktigaste frågorna för de här barnen i samhällets vård.
I det ska du vara
glad att det inte bara blev första bästa idiot som heltidasrbetar och är för manipulativ eller dum, för att ens andas om minsta lilla brist hos dem själva.
En chefsposition innebär möjligheter för barn som de här ungarna saknar. Ett
nätverk av kontakter som kan gynna deras fortsatta liv. Förhoppningsvis kompetens i form av utbildning och högre kunskapsnivåer. För det är saker som är guld värt. De behöver ha regler, struktur, positiva delar såsom möjlighet att knyta sunda kontakter som kan hjälpa dem i deras liv socialt men även i arbetslivet.
Det är ett helt pussel av saker som behövs. Statistiken är dyster när det gäller hur det går för barn som placerats bort och det beror inte på att de är placerade utan på att få människor förstår
behoven som finns.
Om du tycker att placeringen är fel får du överklaga den. Anmäla/klaga till berörda instanser som får syna saken men att personen arbetar med frågor som rör barn och sedan tar emot barn i sitt hem handlar som regel om en genuin känsla av att vilja hjälpa människor. Det är inte motstridigt utan löper parallellt med det inre narrativet av att vilja göra sitt bästa för en annan människa eller ett utsatt barn.