2024-01-02, 02:51
  #25
Medlem
EmMEw0w93s avatar
Steg 1: Gör dig av med dina beroende med internet, spel och porr

Steg 2: Träna och höj ditt testosteron

Steg 3: Börja tjäna pengar så att du kan investera pengarna i saker som genererar pengar



Det är inte svårare än så här. Att du hela tiden sitter hemma framför skärmen och konsumerar skräp som du är beroende av kommer inte ta dig någonstans, du blir en low value man av detta och du kommer inte att attrahera en kvinna.

Hela västvärlden är fullt av Joe Shmoe's och det enda sättet att sticka ut på är om du är sällsynt. Att vara normal och vanlig är inte ett alternativ 2024.

Efter att du blir en high value man då kommer du också att ställa krav. Du kommer inte att acceptera vilken kvinna som helst som en Joe Shmoe, du kommer själv att söka efter en high value woman vilket också är sällsynt.
__________________
Senast redigerad av EmMEw0w93 2024-01-02 kl. 02:58.
Citera
2024-01-02, 06:38
  #26
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av halvtomt
Coola ner dig lite va. I verkligheten går 14% av kvinnorna runt på SSRI-piller för att de inte står ut med sin tillvaro annars.

Ja, även kvinnorna är offer i denna långa hjärntvätts/själsutarmande feminism/,trans/bögpropaganda den sataniska regimen pådyvlat svenskarna och "västvärlden" i snart ett halvsekel😑
Citera
2024-01-02, 08:26
  #27
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lilliehorn
Som det framgår i trådens rubrik så har jag under hela mitt vuxna liv haft svårt att få tjejer intresserade av mig, vilket börjat tära på mitt psyke rätt ordentligt. För att vara tydlig har jag alltid varit ointresserad av snabba/tillfälliga kontakter utan det har varit en flickvän som stått högst på önskelistan.

Trots det har jag under hela mitt liv endast haft ett (1) seriöst förhållande. Däremot var tjejen betydligt äldre än mig och med barn sedan tidigare. Därför är jag osäker på om det överhuvudtaget gills. Bortsett från det kan jag inte minnas att jag någonsin ens hållit en tjej i handen. Definitivt ingen jämnårig tjej i varje fall.

En släktmiddag dagarna innan julafton blev droppen. När det slog mig att så gått som samtliga kusiner inklusive mina syskon var där med sina partners så fick jag nog. Jag fick en stark obehagskänsla i bröstet och kände hur det pulserade i hela kroppen. Jag ursäktade mig och åkte raka vägen hem i syfte att ta mitt liv. Jag hade bestämt mig.

Lyckligtvis träffade jag på en granne i trapphuset som anade oråd och ringde polisen. Polisen körde mig raka vägen till psykiatriska akutmottagningen och där blev jag kvar i en vecka.

Jag "släpptes" ut några dagar innan nyårsafton och till en början kändes det som att jag var på rätt spår. Men nu börjar dom destruktiva tankarna krypa sig allt närmare.

Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag bära mig åt för att få tjejer att bli attraherade av mig? Jag orkar ärligt talat inte ha det så här. Eller rättare sagt: jag kan inte ha det så här.

Kort bakgrundsinformation om mig: Jag är nästan 30 år gammal, styrketränar 4 dagar i veckan, äger en bostadsrätt i en någorlunda fin del av Stockholm, kandidatexamen på universitetsnivå, fast jobb, 183 cm lång och ett tämligen alldagligt ansikte. Mer introvert än extrovert. Usel självkänsla.

Det jag kan lägga till är att jag har nätdejtat från och till sedan år 2019 (med undantag från när jag var i ett så kallat "förhållande" 2021-2022).

Visst har jag lyckats få till matchningar och några enstaka dejter men det är sällan jag känner mig tillräckligt intresserad av tjejerna jag matchar med. Lyckas jag mot all förmodan matcha med en tjej som jag finner någorlunda intressant så svarar hon sällan. Svarar hon så dör konversationen ändå efter något enstaka meddelande.

Jag behöver all hjälp jag kan få - snälla hjälp mig.

Viktigt att du går till en psykolog (privat) för att få hjälp med självkänslan.

I övrigt tänker jag att du kan vända på din fråga. Tänk åt andra hållet. Har du tidigare varit intresserad av specifikt en eller några tjejer tidigare?

Har Du själv tyckt om någon väldigt mycket på grund av hennes personlighet, utseende, att ni verkar ha delat vissa intressen. Har du tidigare känt av personkemin, att det finns något speciellt, en värme - något som vibrerar, känns som att du åker karusell, när du är i närheten av den personen? Har du känt att du får mer energi, skärper upp dig, vill personens allra bästa, vill ge av dig själv. Ja, då kan det vara värt att försök att få till fortsatta träffar med den personen.

Det är inte många man känner så för. Kanske högst 1% av alla man träffar i livet. Därför är det inte konstigt att nätdejting antagligen är jättesvårt. Personkemin kan komma plötsligt eller så kryper personkemin fram otvunget i andra sammanhang där man träffar personer och inte just uttalad dejting.

Att träffa rätt för en långvarig relation är svårt för alla - och man ska ha tur också.

Men "självfokus" är fel perspektiv - du måste ju själv känna nåt för tjejen som du vill fortsätta dejta. Annars kommer inget hända i mötet med henne.
__________________
Senast redigerad av Tissetiss 2024-01-02 kl. 09:17.
Citera
2024-01-02, 09:13
  #28
Medlem
Tufft. Hang in there. ♥️
Citera
2024-01-02, 09:15
  #29
Medlem
Styrkelyftares avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hellsaw
Har själv haft exakt samma problem.
Har alltid velat ha en tjej sen jag va 15, upplevde lite exakt som du överallt, dvs att alla andra hade tjej. Och släktträffar blev ett helvete då det va så otroligt smärtsamt att se att mina yngre släktingar va tillsammans med tjejer så jag slutade tillslut att träffa dom. Jag trodde seriöst att jag var oattraktiv, sen har jag Asberger med vilket jag trodde gjorde att tjejer inte vill ha mig.
Det hela gjorde att jag begick det största misstaget jag någonsin gjort, då jag ville ha en tjej snabbt så blev jag ihop med en tjej som jag inte kände nån attraktion alls till, vilket resulterade i 1.5 år av helvete innan jag blev av med henne.
Sen nu har jag tagit det betydligt lugnare och nu helt plötsligt har man blivit betydligt mer attraktiv. Har träffat betydligt fler tjejer än jag nånsin gjort förut och har nu träffat en tjej jag verkligen är attraherad av.
Så vad jag menar med detta är att om man tänker mycket på att man vill ha en tjej så orsakar det nån slags desperation som tjejer märker och skräms bort av. Sen är förstås självkänslan otroligt viktig. Räcker med att bara tänka att man duger fint som man är

Intressant läsning. Bortsett från diagnosen så verkar du och trådstartaren ha en del gemensamt.

Vågar man fråga hur du träffade tjejer förut och hur du bär dig åt nu? Är det via nätet eller något helt annat forum?

Sedan undrar jag även hur du tror att tjejerna undermedvetet tänker att du inte är lika ”desperat” som du var innan? Räcker det med att ”bara” lugna ner sig?
Citera
2024-01-02, 10:01
  #30
Bannlyst
Börja med lågdos Tren så skall du se att dom ligger med bena i vädret.
Citera
2024-01-02, 10:09
  #31
Medlem
SexgalenZombies avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lilliehorn

En släktmiddag dagarna innan julafton blev droppen. När det slog mig att så gått som samtliga kusiner inklusive mina syskon var där med sina partners så fick jag nog. Jag fick en stark obehagskänsla i bröstet och kände hur det pulserade i hela kroppen. Jag ursäktade mig och åkte raka vägen hem i syfte att ta mitt liv. Jag hade bestämt mig.

Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag bära mig åt för att få tjejer att bli attraherade av mig? Jag orkar ärligt talat inte ha det så här. Eller rättare sagt: jag kan inte ha det så här.

Kort bakgrundsinformation om mig: Jag är nästan 30 år gammal, styrketränar 4 dagar i veckan, äger en bostadsrätt i en någorlunda fin del av Stockholm, kandidatexamen på universitetsnivå, fast jobb, 183 cm lång och ett tämligen alldagligt ansikte. Mer introvert än extrovert. Usel självkänsla.

Visst har jag lyckats få till matchningar och några enstaka dejter men det är sällan jag känner mig tillräckligt intresserad av tjejerna jag matchar med. Lyckas jag mot all förmodan matcha med en tjej som jag finner någorlunda intressant så svarar hon sällan. Svarar hon så dör konversationen ändå efter något enstaka meddelande.

Jag behöver all hjälp jag kan få - snälla hjälp mig.

Du, som ganska många killar, har fått för er att man måste ha en tjej. Det är fel. Man måste inte ha det! Många män genom historien har varit utan tjej. Det är möjligt, och det betyder inte att livet behöver bli dåligt. Isaac Newton lärde sig tidigt sanningen om kvinnor genom sin mors beteende (de är söta på utsidan, men vidriga och onda inuti) och ägnade sig åt massor med andra intressanta saker istället... så alla män utan kvinnor är i fint historiskt sällskap!

Män har en drift som gör att de söker sig mot "söta" kvinnor, men vad de oerfarna männen sällan inser är att kvinnor är påfrestande och ser män som slavar att utnyttja.

Även om du fick en perfekt tjej imorgon, du kände dig jättekär, så skulle hon kunna göra slut med dig om två veckor. Hur skulle du må då? Antagligen mycket värre än du gör idag! Så du behöver först lära dig att uppskatta livet tillräckligt, så du klarar av att hantera när en tjej gör slut med dig, utan att du då blir så sårad att du hoppar framför ett tåg. Kärlek och relationer är faktiskt farliga, och kvinnor visar sällan någon som helst omtanke om dina känslor.

Du kan bli attraktiv för kvinnor genom att framställa dig som en sådan man som kvinnor vill ha. Problemet är att om du inte är en sådan man, måste du låtsas vara en sådan, du måste spela teater. Och sedan fortsätta göra det hela tiden, fortsätta vara någon du inte är. Det är mycket jobbigt, och psykiskt påfrestande! Det bästa är att försöka vara sådan man är, och vänta på att en kvinna som uppskattar en för den man är, dyker upp och lägger märke till en. Om ingen kvinna upptäcker en, så får man acceptera det med tacksamhet, för då slipper man att behöva ha med kvinnor att göra, som inte uppskattar en på riktigt.

Är du introvert träffar du kanske inte särskilt många unga kvinnor. Och det blir ett problem, då inga kvinnor kan se dig, och bedöma ifall de vill lära känna dig. Så du behöver hitta miljöer där det finns kvinnor, och där du kan visa upp dig på ett positivt sätt, det behöver inte vara något märkvärdig.

Att inte känna sig intresserad av kvinnor är naturligt. Kvinnor är i de flesta fall tråkiga. Men blir man väldigt attraherad så lurar hjärnan en, och man tror en kvinna är intressant fast hon bara är attraktiv. Du kanske behöver lära dig att sikta mot de kvinnor som visar intresse för dig, istället för mot de kvinnor du tycker är mest attraktiva. Om en kvinna gillar dig, blir allt mycket enklare då hon kommer anstränga sig för dig, istället för om du är mer intresserad av henne än hon av dig då måste du ständigt anstränga dig mer och antagligen hjälper inte ens det för att behålla henne.
Citera
2024-01-02, 10:12
  #32
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lilliehorn
Som det framgår i trådens rubrik så har jag under hela mitt vuxna liv haft svårt att få tjejer intresserade av mig, vilket börjat tära på mitt psyke rätt ordentligt. För att vara tydlig har jag alltid varit ointresserad av snabba/tillfälliga kontakter utan det har varit en flickvän som stått högst på önskelistan.

Trots det har jag under hela mitt liv endast haft ett (1) seriöst förhållande. Däremot var tjejen betydligt äldre än mig och med barn sedan tidigare. Därför är jag osäker på om det överhuvudtaget gills. Bortsett från det kan jag inte minnas att jag någonsin ens hållit en tjej i handen. Definitivt ingen jämnårig tjej i varje fall.

En släktmiddag dagarna innan julafton blev droppen. När det slog mig att så gått som samtliga kusiner inklusive mina syskon var där med sina partners så fick jag nog. Jag fick en stark obehagskänsla i bröstet och kände hur det pulserade i hela kroppen. Jag ursäktade mig och åkte raka vägen hem i syfte att ta mitt liv. Jag hade bestämt mig.

Lyckligtvis träffade jag på en granne i trapphuset som anade oråd och ringde polisen. Polisen körde mig raka vägen till psykiatriska akutmottagningen och där blev jag kvar i en vecka.

Jag "släpptes" ut några dagar innan nyårsafton och till en början kändes det som att jag var på rätt spår. Men nu börjar dom destruktiva tankarna krypa sig allt närmare.

Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag bära mig åt för att få tjejer att bli attraherade av mig? Jag orkar ärligt talat inte ha det så här. Eller rättare sagt: jag kan inte ha det så här.

Kort bakgrundsinformation om mig: Jag är nästan 30 år gammal, styrketränar 4 dagar i veckan, äger en bostadsrätt i en någorlunda fin del av Stockholm, kandidatexamen på universitetsnivå, fast jobb, 183 cm lång och ett tämligen alldagligt ansikte. Mer introvert än extrovert. Usel självkänsla.

Det jag kan lägga till är att jag har nätdejtat från och till sedan år 2019 (med undantag från när jag var i ett så kallat "förhållande" 2021-2022).

Visst har jag lyckats få till matchningar och några enstaka dejter men det är sällan jag känner mig tillräckligt intresserad av tjejerna jag matchar med. Lyckas jag mot all förmodan matcha med en tjej som jag finner någorlunda intressant så svarar hon sällan. Svarar hon så dör konversationen ändå efter något enstaka meddelande.

Jag behöver all hjälp jag kan få - snälla hjälp mig.

Även om ni inte klickar direkt så kan det vara bra att ha tjejkompisar, de kanske har ett kompisar i sin tur som du kan lära känna. Försök att jobba på att vara social och en trevlig kille så ökar chanserna. Hoppas det ska gå bra för dig 🥰
Citera
2024-01-02, 10:13
  #33
Avslutad
Det är inte tjejer som är problemet och det vet du . Problemet är i ditt huvudet och att du är för ängslig och stressa för mycket! Ta det lugnt bara.

Finns hur många tjejer som helst som är trevliga och ödmjuka. Men du kan inte veta vem som är den rätta, om du inte ens ta dig tiden och sålla bort dom som inte passar dig.
Citera
2024-01-02, 10:20
  #34
Medlem
LaCucarachas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av zoraya2
Till TS, du hänger upp dig för mycket på att en kvinna ska rädda dig. Vi är inte så jävla speciella. Du behöver få hjälp med ditt mående först. Sen kommer du säkerligen se på saker på ett helt annat sätt.

This! Ensamma, olyckliga killar verkar alltid tro att en flickvän kommer vara det som hjälper måendet.
Åtskilliga liknande trådar har gjorts och det handlar ju ALLTID om en person med extremt uselt självförtroende, psykisk ohälsa och eller diagnoser av olika slag.
Varenda en verkar ignorera allt detta och tro en flickvän kommer vara räddningen.

Har aldrig heller sett någon som tar råden med att jobba på sig själv först innan ens fundera på en flickvän.
Det är fan inte schysst att dra in någon annan i ens dåliga mående.

Var ju en annan användare (med uppenbar psykisk ohälsa) nyligen som också längtade efter en flickvän, skaffar en flickvän (misstänkt psykisk ohälsa även där) på bara nån dag, älskade henne direkt tydligen men kände fortfarande bara ett tomrum…dvs flickvännen hjälpte inte ett skit, sen gick det väl åt helvete bara nån vecka senare.
Just saying…mönstret är tydligt.

Börja med att gå till en psykolog borde vara prio…inte en flickvän.
Citera
2024-01-02, 11:05
  #35
Medlem
Lär dig att älska dig själv först

Ingen orkar älska någon som inte vill leva och hatar sig själv


Sen kommer kärleken
Citera
2024-01-02, 11:19
  #36
Medlem
Det låter som både självkänslan och självförtroendet spökar. De är inte de smidigaste att få bukt på men jag tror de är där problemet ligger. Kanske också att du sätter för höga krav på de tjejer du väl dejtat? Oavsett så är jag helt övertygad om att du först måste jobba med din egen självkänsla.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in