Svårt med tjejer - mår extremt dåligt

Det är inte du som är problemet. Det är samhället som är fuckat idag. 30% av männen mellan 18-30 år är ensamma idag. Vi, i Sverige, har flest ensamhushåll i hela västvärlden.

Detta, tack vare feminismen. Kvinnor anser att ingen man förtjänar dem och i det moderna samhället är det "fult" med att ha en man. Nätdejting fungerar inte, rent generellt. Därför ALLA säger det är sämst. Vilket det är. Alla appar bygger på att män ska betala, vara kvar där och hålla intäkterna vid liv. Som man har du 5x så stor chans att träffa en tjej om man började snacka med någon random ute på stan eller varsomhelst.

Samhället är helt uppfuckat eftersom hälften av inläggen i såna här trådar tenderar att handla om styrketräning. Folk kanske skulle sluta gå på gym.

Nej, han skall inte sluta att träna. Det är bra för välmåendet.

Som det framgår i trådens rubrik så har jag under hela mitt vuxna liv haft svårt att få tjejer intresserade av mig, vilket börjat tära på mitt psyke rätt ordentligt. För att vara tydlig har jag alltid varit ointresserad av snabba/tillfälliga kontakter utan det har varit en flickvän som stått högst på önskelistan.

Trots det har jag under hela mitt liv endast haft ett (1) seriöst förhållande. Däremot var tjejen betydligt äldre än mig och med barn sedan tidigare. Därför är jag osäker på om det överhuvudtaget gills. Bortsett från det kan jag inte minnas att jag någonsin ens hållit en tjej i handen. Definitivt ingen jämnårig tjej i varje fall.

En släktmiddag dagarna innan julafton blev droppen. När det slog mig att så gått som samtliga kusiner inklusive mina syskon var där med sina partners så fick jag nog. Jag fick en stark obehagskänsla i bröstet och kände hur det pulserade i hela kroppen. Jag ursäktade mig och åkte raka vägen hem i syfte att ta mitt liv. Jag hade bestämt mig.

Lyckligtvis träffade jag på en granne i trapphuset som anade oråd och ringde polisen. Polisen körde mig raka vägen till psykiatriska akutmottagningen och där blev jag kvar i en vecka.

Jag "släpptes" ut några dagar innan nyårsafton och till en början kändes det som att jag var på rätt spår. Men nu börjar dom destruktiva tankarna krypa sig allt närmare.

Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag bära mig åt för att få tjejer att bli attraherade av mig? Jag orkar ärligt talat inte ha det så här. Eller rättare sagt: jag kan inte ha det så här.

Kort bakgrundsinformation om mig: Jag är nästan 30 år gammal, styrketränar 4 dagar i veckan, äger en bostadsrätt i en någorlunda fin del av Stockholm, kandidatexamen på universitetsnivå, fast jobb, 183 cm lång och ett tämligen alldagligt ansikte. Mer introvert än extrovert. Usel självkänsla.

Det jag kan lägga till är att jag har nätdejtat från och till sedan år 2019 (med undantag från när jag var i ett så kallat "förhållande" 2021-2022).

Visst har jag lyckats få till matchningar och några enstaka dejter men det är sällan jag känner mig tillräckligt intresserad av tjejerna jag matchar med. Lyckas jag mot all förmodan matcha med en tjej som jag finner någorlunda intressant så svarar hon sällan. Svarar hon så dör konversationen ändå efter något enstaka meddelande.

Jag behöver all hjälp jag kan få - snälla hjälp mig.

Vad är det för konstig fråga? Oattraktiv? På vilket sätt menar du då egentligen?

Om du hade tagit dig tid att läsa tråden så hade du sett att trådstartaren bl.a. tar upp att han styrketränar fyra gånger i veckan, ligger över den svenska medellängden för män och att han har ett vanligt/alldagligt ansikte.

Det låter knappast som en oattraktiv person, snarare tvärt om i min värld.

Helt rätt.
Skillnden här med TS är att när han går ensam med ångest så går dom presumtiva "kvinnorna" runt i ett maktrus över att förneka TS m.fl samliv, relation etc. dvs dom trippar på TS ångest. Feminism och Kommumism är enkrlt uttryckt satanism

Som det framgår i trådens rubrik så har jag under hela mitt vuxna liv haft svårt att få tjejer intresserade av mig, vilket börjat tära på mitt psyke rätt ordentligt. För att vara tydlig har jag alltid varit ointresserad av snabba/tillfälliga kontakter utan det har varit en flickvän som stått högst på önskelistan.

Trots det har jag under hela mitt liv endast haft ett (1) seriöst förhållande. Däremot var tjejen betydligt äldre än mig och med barn sedan tidigare. Därför är jag osäker på om det överhuvudtaget gills. Bortsett från det kan jag inte minnas att jag någonsin ens hållit en tjej i handen. Definitivt ingen jämnårig tjej i varje fall.

En släktmiddag dagarna innan julafton blev droppen. När det slog mig att så gått som samtliga kusiner inklusive mina syskon var där med sina partners så fick jag nog. Jag fick en stark obehagskänsla i bröstet och kände hur det pulserade i hela kroppen. Jag ursäktade mig och åkte raka vägen hem i syfte att ta mitt liv. Jag hade bestämt mig.

Lyckligtvis träffade jag på en granne i trapphuset som anade oråd och ringde polisen. Polisen körde mig raka vägen till psykiatriska akutmottagningen och där blev jag kvar i en vecka.

Jag "släpptes" ut några dagar innan nyårsafton och till en början kändes det som att jag var på rätt spår. Men nu börjar dom destruktiva tankarna krypa sig allt närmare.

Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag bära mig åt för att få tjejer att bli attraherade av mig? Jag orkar ärligt talat inte ha det så här. Eller rättare sagt: jag kan inte ha det så här.

Kort bakgrundsinformation om mig: Jag är nästan 30 år gammal, styrketränar 4 dagar i veckan, äger en bostadsrätt i en någorlunda fin del av Stockholm, kandidatexamen på universitetsnivå, fast jobb, 183 cm lång och ett tämligen alldagligt ansikte. Mer introvert än extrovert. Usel självkänsla.

Det jag kan lägga till är att jag har nätdejtat från och till sedan år 2019 (med undantag från när jag var i ett så kallat "förhållande" 2021-2022).

Visst har jag lyckats få till matchningar och några enstaka dejter men det är sällan jag känner mig tillräckligt intresserad av tjejerna jag matchar med. Lyckas jag mot all förmodan matcha med en tjej som jag finner någorlunda intressant så svarar hon sällan. Svarar hon så dör konversationen ändå efter något enstaka meddelande.

Jag behöver all hjälp jag kan få - snälla hjälp mig.