Svårt med tjejer - mår extremt dåligt

Som det framgår i trådens rubrik så har jag under hela mitt vuxna liv haft svårt att få tjejer intresserade av mig, vilket börjat tära på mitt psyke rätt ordentligt. För att vara tydlig har jag alltid varit ointresserad av snabba/tillfälliga kontakter utan det har varit en flickvän som stått högst på önskelistan.

Trots det har jag under hela mitt liv endast haft ett (1) seriöst förhållande. Däremot var tjejen betydligt äldre än mig och med barn sedan tidigare. Därför är jag osäker på om det överhuvudtaget gills. Bortsett från det kan jag inte minnas att jag någonsin ens hållit en tjej i handen. Definitivt ingen jämnårig tjej i varje fall.

En släktmiddag dagarna innan julafton blev droppen. När det slog mig att så gått som samtliga kusiner inklusive mina syskon var där med sina partners så fick jag nog. Jag fick en stark obehagskänsla i bröstet och kände hur det pulserade i hela kroppen. Jag ursäktade mig och åkte raka vägen hem i syfte att ta mitt liv. Jag hade bestämt mig.

Lyckligtvis träffade jag på en granne i trapphuset som anade oråd och ringde polisen. Polisen körde mig raka vägen till psykiatriska akutmottagningen och där blev jag kvar i en vecka.

Jag "släpptes" ut några dagar innan nyårsafton och till en början kändes det som att jag var på rätt spår. Men nu börjar dom destruktiva tankarna krypa sig allt närmare.

Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag bära mig åt för att få tjejer att bli attraherade av mig? Jag orkar ärligt talat inte ha det så här. Eller rättare sagt: jag kan inte ha det så här.

Kort bakgrundsinformation om mig: Jag är nästan 30 år gammal, styrketränar 4 dagar i veckan, äger en bostadsrätt i en någorlunda fin del av Stockholm, kandidatexamen på universitetsnivå, fast jobb, 183 cm lång och ett tämligen alldagligt ansikte. Mer introvert än extrovert. Usel självkänsla.

Det jag kan lägga till är att jag har nätdejtat från och till sedan år 2019 (med undantag från när jag var i ett så kallat "förhållande" 2021-2022).

Visst har jag lyckats få till matchningar och några enstaka dejter men det är sällan jag känner mig tillräckligt intresserad av tjejerna jag matchar med. Lyckas jag mot all förmodan matcha med en tjej som jag finner någorlunda intressant så svarar hon sällan. Svarar hon så dör konversationen ändå efter något enstaka meddelande.

Jag behöver all hjälp jag kan få - snälla hjälp mig.

Det är självkänslan som spökar. Om du inte tror på att du är något att ha så varför ska tjejerna göra det?

Jag har också klappusel självkänsla. Känner mig obekväm och värdelös. Ser mig inte som något att ha och att jag ens försöker nätdejta efter mitt över 20 år långa förhållande känns så skämmigt. Vadå, ska nån tjej kunna tycka om en sån som mig? Det faller ju på som egen orimlighet.

Jag önskar jag visste hur man får bättre självkänsla. Jag lider även av dåligt självförtroende ibland också. Tror konstant att jag snart blir påkommen som en bluff på jobbet och blir arbetslös.

Ingen annan person varken kan eller ska läka hålen du har inuti dig själv. Det är inte rätt motivation för kärlek.

Hur ska du kunna älska nån när du tycker illa om dig själv?

Istället för att fokusera så mycket på vad du saknar pröva att fundera på vad du kan ge.

Terapi?

Sen tror jag du ska ha lite lägre ambitionsnivå när du dejtar, dejta för dejtandets egen skull inte för att hitta ditt livs kärlek. Tror du kan skrämma bort när du vill så mycket så tidigt.

Lycka till

Det är inte du som är problemet. Det är samhället som är fuckat idag. 30% av männen mellan 18-30 år är ensamma idag. Vi, i Sverige, har flest ensamhushåll i hela västvärlden.

Detta, tack vare feminismen. Kvinnor anser att ingen man förtjänar dem och i det moderna samhället är det "fult" med att ha en man. Nätdejting fungerar inte, rent generellt. Därför ALLA säger det är sämst. Vilket det är. Alla appar bygger på att män ska betala, vara kvar där och hålla intäkterna vid liv. Som man har du 5x så stor chans att träffa en tjej om man började snacka med någon random ute på stan eller varsomhelst.

En tjej kommer in i bilden så småningom. Det du behöver jobba på är din självkänsla. Försök hitta något som du känner att du förverkligar dig själv i. Det kan vara en ny hobby så som musikinstrument, datorspel, ny träningsform eller dans? Att sitta och försöka forcera en relation kommer inte fungera i din nuvarande situation eftersom du inte tycker om dig själv.

Vad är det med tjejerna du träffat som gör att en del av dom inte är intressanta för dig?

Jag är också något av en introvert men kan med mycket energi spela lite extrovert för att ta mig igenom dejter och möten. Men det innebär också att det krävs mer än en träff för att en tjej ska få en känsla för vem jag egentligen är och det är också först då jag kan känna om kemin finns där.

Så kanske ge dom en extra chans om intresset från deras sida ändå finns?

Kan du inte börja umgås med dina släktingar mer, kanske har deras partner någon kvinna i samma sits som dig. Lovar dig, och detta är sant. Det finns många kvinnor som är i samma situation som dig, runt 30år, haft förhållanden men hittar inte rätt.

Deras bekymmer är även den biologiska klockan.

Det viktiga är att du inte är för desperat. Försök börja umgås med vånner, det är svårt hitta nya, men just kärnfamilj, släkt/ kusiner. Kan du bli bra vän med deras resoektive så lovar jag dig att de vet någon som kan tänka sig en blinddate i samma sits.

Sen de som föreslår för dig att röka braj, gå till bordell osv. De är yngre som inte kan sätta sig in i situationen.

Nätdejting är oftast svårt, 100 tals desperata på varje tjej, vilket gör att de mer seriösa håller sig borta.

Jag är kvinna 29 och har också väldigt svårt. Har haft två långa relation som slutade i kras då de båda var otrogna. Det har lett till att jag har väldigt svårt för närhet och jag är rädd för män. Men jag vill ju stadga mig.

Kan det vara så att du är oattraktiv? Eller att det lyser med desperation i din energinivå kroppsspråk? Jag har också kasst självförtroende och brottas med känslor om att inte leva, men det är inte något jag visar. Dock är det något som du bör berätta till familj eller till psykolog.

Du verkar ha livet i ordning. Är det så att du ber tjejen swisha hälften för dejten? Kommer di med blommor? Är du maskulin och avslappnad?

Eftersom du var påväg att ta livet av dig, tycker jag du ska söka professionell hjälp, inte för att få brudar utan för att inte ta livet av dig.

Med det sagt, så är jag själv en stolt narcissist och förmodligen vad vissa skulle kalla för en "psykopat". Då jag är kanon på att läsa människor och inte har några problem med att utnyttja dem så har jag genom åren fått mycket fitta. Detta genom att jag helt enkelt avgudar mig själv, och på några sekunder kan avgöra vad som får en tjej att skratta ( = bli våt om fittan). Även om jag inte är bög, så kan jag finna din desperation oattraktiv. Lycka till!

Jag hade själv kunnat starta den här tråden för några år sedan.

Det som hjälpte mig var insikten om att nätdejting bara är ett komplement, eller möjligen en sorts bonus. Ta det för vad det är. Få inte upp några förhoppningar eller förväntningar. Lås inte upp dig på att du inte matchar med tillräckligt attraktiva tjejer eller att tjejerna ignorerar dig/beter sig dåligt.

Jag förstår att det kan vara svårt men föreställ dig att du är ett berg och att tjejen du är intresserad av är ett hav. Det spelar ingen roll hur mycket det stormar i havet, du som berg står alltid stadigt i vilket fall som helst.

Du skriver att du styrketränar, vilket är superbra. Vad du än gör, sluta inte med träningen. Socialiserar du förresten med folket du tränar med? Finns det eventuellt intressanta tjejer på ditt gym?

Eller tror du att dina kollegor på ditt arbete kanske skulle kunna hjälpa dig? Brukar ni ha after works?

Jag önskar dig hursomhelst all lycka, du verkar vara en bra kille. Det kommer ordna sig.

Du är duktig på att skriva och har många fina kvalitéer. Du är universitetsutbildad, äger en bostadsrätt i Stockholm och är över 180 cm lång (vilket verkar vara något sorts längdkrav som tjejer har nuförtiden).

Vad är det för konstig fråga? Oattraktiv? På vilket sätt menar du då egentligen?

Om du hade tagit dig tid att läsa tråden så hade du sett att trådstartaren bl.a. tar upp att han styrketränar fyra gånger i veckan, ligger över den svenska medellängden för män och att han har ett vanligt/alldagligt ansikte.

Det låter knappast som en oattraktiv person, snarare tvärt om i min värld.

Samhället är helt uppfuckat eftersom hälften av inläggen i såna här trådar tenderar att handla om styrketräning. Folk kanske skulle sluta gå på gym. Det verkar ha menlig inverkan på tvåsamheten.