Citat:
Ursprungligen postat av
TruthAboutU
Ja, håller verkligen med i det mesta du skrivit här. Psykiatrin ignorerar ofta alla svåra biverkningar, förändrad personlighet och permanenta skador till följd av dessa preparat. Man skriver även ut tunga Neuroleptika till barn och unga som inte ens har en psykossjukdom utan uppsikt, trots att man kan få dödliga biverkningar.
Barn och unga som till följd av detta får även hjärnskador och men för livet. Det är verkligen en Skandal hur detta tillåts fortgå.
En önskan vore ju att man även när det kommer till psykotiska individer hittade andra metoder och behandlingar istället för dessa fruktansvärda preparat.
Inte konstigt så många vägrar dessa med så plågsamma biverkningar, inte enbart pgr av brist på sjukdomsinsikt.
Eftersom det ändå va 1/100 som fick psykos av dessa typ av ADHD-mediciner som hon kan ha fått, så är det ju inte helt osannolikt att hon fått en psykos.
Även kvinnor kan ju få psykoser och schizofreni. Och även de med andra diagnoser.
Tror tyvärr inte det är alltid lätt att bedöma själv som patient, att det är pgr av dessa psykofarmaka man förändras, i synnerhet om psykiatriker som de brukar, förnekar detta och skyller på att det är pgr av deras sjukdom eller störning som patienten förändrats. Många litar ju ändå på psykiatriker och läkares kompetens.Och kanske inte har något att sätta emot under lpt.
Tror återigen, utifrån de uppgifter som kommit fram i tråden här och i media, att det ändå kan röra sig om någon form av psykotiskt tillstånd. Så pass gränslöst och irrationellt agerande utan minsta konsekvenser för sig själv eller andra.
Ja problemet för människor med psykossjukdomar är att vi inte har tillräckligt bra mediciner än för dem men man bör komma ihåg att det var revolutionerande när vi fick de medicinska genombrott som möjliggjorde att sjukdomarna plötsligt kunde behandlas.
Skadorna av psykoser är enorma och långt värre än skadorna av mediciner eller biverkningarna som de drabbade lider av samtidigt som de måste behandlas i många år och oftast över livstid.
Så läkemedel har absolut påverkat människors liv otroligt bra jämfört mot om de inte hade funnits
men man bör minnas att det främst var medicinska framsteg som gjordes. Samma människor som arbetar inom psykiatrin och har enorm tilltro till vad de för skulle begå samma behandlingar som skedde förr lika glatt om de levt i en annan tid.
Att genombrott och reformer sker för patienter innebär inte att personalens kompetens samtidigt stiger.
Jag har ADHD och drabbades av psykisk ohälsa pga trauman och jag kan säga att jag anser att det är ett politiskt problem det som pågår inom vården. Det är att jämställa med att leva i ett misshandelförhållande med att vara patient till psykiatrin och samtliga som arbetar arbetar med att problematisera patienter, plocka saker ur kontexten och tolka fritt samtidigt som de smutskastar en i journalerna och glömmer bort vad man har för diagnoser och vill hela tiden sätta samma diagnoser man sedan många år bevisligen inte har. Spelar ingen roll om du utreds hundra gånger, någon kommer dyka upp och hitta på något samtidigt som de som arbetar sällan minns saker korrekt. De hänger inte med i samtal, blandar ihop patienterna, manipulerar och har en agenda av att svartmåla och förtala en.
Jag kom en gång glad. Dvs enbart glad på ett normalt vis och höll på att få LPT och hotades med att om jag inte omedelbart påbörjade stämningsstabiliserande behandling skulle jag spärras in då jag var manisk enligt läkaren. Så lätt kan man få LPT. De glömmer hela tiden att jag har ADHD och skriver något annat. Eftersom Stesolid fungerar för mig så har de tagit bort den så jag brakade på en annan. Stesolid tar inte helt bort ångest men håller den i schack och återigen försökte läkaren säga att den ska ersättas av stämningsstabiliserande (som inte har påverkan på mig då jag äter enbart för sömnen). 15 år inom psykiatrin och jag fick aldrig behandling för mina trauman. Jag har
aldrig fått behandling mot vad jag mått dåligt av men de har kontinuerligt gjort så att jag istället mått sämre och samtidigt gett mig mediciner som inte fungerar och när jag har fått biverkningar så har de försökt påstå att jag är aggressiv etcetera. När jag klagade på medicinsk behandling mot ADHD där jag smällt till någon som försökte strypa mig skrev de inte att det var biverkningar jag upplevde i humöret. Inte skrev de heller att en mannen då tagit strypgrepp med bägge händerna utan enbart att jag daskat till personen. Att jag på medicinsk behandling blev såpass avtrubbad att en narkoman (det var en fd klasskamrat jag av slump fick kontakt med på nätet och inte visste var nere i missbruk och hade en annan personlighet än i skolan) med lätthet flyttade in till mig och vägrade flytta ut vilket jag tog som exempel på varför jag inte tänker acceptera att de medicinerar mig så jag utsätts för fara genom att inte vara mig själv (ingen våldsam eller aggressiv man kan normalt flytta in till mig, jag skulle kasta ut personen på fem sekunder om någon försökte) skrev de in i journalen att jag hade uttryckt som "Patienten uppger att det inte är hon som ska äta mediciner utan att alla andra ska förändra sig".. Något liknande så. Där började jag få nog eftersom de försöker beskriva en som gravt dysfunktionell (Kluster-B personlighet) men de skriver journaler på samma vis som förövare beskriver offren inom våld i nära relationer.
Psykiatrin arbetar och bedriver vård på samma vis som narcissister och psykopater funger. Jag skrev ut mig och plötsligt mådde jag otroligt bra, på vis jag inte hade gjort på många år. För även om jag kraschade och hårt när jag drabbades av psykisk ohälsa så är psykiatrin skyldig till mer än hälften av hur dåligt jag mådde under åren eftersom man är otroligt sårbar när man söker hjälp och bemöts av ett antisocialt vårdsystem där man även skadas i livet av att motarbetas, och misshandlas psykiskt av dem man söker hjälp hos.
Sedan så sökte jag in igen pga att jag behöver något för sömnen och nu är cirkusen igång igen med att de vill göra mig till en galen kvinna och sätta borderline som jag i över 20 år konstaterats inte lida av men de accepterar inte de utredningar som gjorts. Intressant när de inte ens kan lyssna på mig när jag berättar om övergrepp mot en kvinnlig patient i många år, och inte ens när en vårdare åkte fast för våldtäkt och även sen mördade sin fd sambo gjorde de en anmälan om det jag berättade om. Är man så blind, korkad och oförmögen att bearbeta intryck av våld av kollegor och andras vittnesmål runt det, kanske man inte ska bajsa i journalerna sen utan byta arbete? Jag blir rätt trött på att de skriver exakt vad de vill och med flit feltolkar systematiskt och
aldrig anmäler vårdfel eller annat som sker.
Västerås psykiatri är djupt misogynisk. Den går ut på att kvinnor (främst) ska ha någon av vårdpersonalens favoritdiagnoser och då oftast borderline (EIPS) och om de säger emot, bråkar emot osv så demonstreras härskartekniker eftersom de inte ska ha en egen uppfattning och istället om de självskadar, dvs tar ut det på dem själva så blir de tagna på allvar eller får vårdvinster när de bevisar att de är "i behov av hjälp" (störda och sjuka). Har de egna åsikter eller visar känslor blir personalen kränkta eftersom de ser den själva som överlägsna och överkompetenta . Dunning Kruger och konfirmeringsbias gör så att de aldrig stannar upp och ifrågasätter om de gör fel. Allt är patientens fel och ingen patient har självinsikt (om den inte håller med och bekräftar allt den andra säger o tänker, då anses det vara "insikt"). Du måste vårdbelasta, agera ut (men främst då mot dig själv) och därefter må väldigt dåligt och gråta för att vårdpersonalen ska bli nöjda med dig. Jag har aldrig gjort det här då jag vägrar spela med så jag hamnar på kant med psykiatrin samtidigt som jag inte har ekonomi för att få adekvat hjälp hos privata aktörer. Vanliga vården har skriftligt skrivit att de inte "kan se att de kan hjälpa mig" då de inte vill behandla mina sömnproblem eller om jag skulle få ångest eftersom "jag är en kvinnlig psykpatient" även om de inte sagt det mer än motsatt sig att ha mig inom vanliga vården. Psykiatrin kostar så otroligt mycket och ändå i slutet handlar så mycket om att många är där för att de inte har pengarna som krävs för att istället vända sig någonstans där de istället kan få god vård, professionella samtalskontakter och skickliga läkare. Psykiatripatient är inte något man är, det är något man blir.
Psykiatrin är en fälla man går in i när man i god tro ringer dem och bokar tid. Man tror att de ska erbjuda en hjälp för de problem som finns eller att man åtminstone har rättigheter och en röst. Ingen bryr sig heller om att det kostar samhället otroligt många miljarder årligen att de inte kan presentera resultat. Eftersom det berör människor alla andra föraktar så bryr sig ingen om att det aldrig fått skötas så illa någon annanstans i samhället. Ingen hade varit glad om de gick till läkaren och behandlades för cancer när problemet är hjärtsjukdom och fick utskrivet läkemedel mot migrän medan vårdpersonalen beskrev ens fötter i journalerna. Men så får man arbeta när det gäller "det själsliga".
Hennes beteende är "korrekt" för hur en patient ska uppträda för att få vård och behandlas som en människa men det är meningen att hon ska skada sig själv, inte bränna ner sin lokala ICA. Så jag gissar att hon var tillräknelig, vårdskadad men även lider av en störning som gör att hon faktiskt är dålig vilket som du säger med läkemedel, innebär att hon förlorat kontrollen pga en kombination av allt. Jag tror inte att hon är psykotisk.