Citat:
Ursprungligen postat av
Cayenne938
Såja - här tillförde du ännu en pusselbit som jag funderat en hel del över men saknat.
Djurfeldts bil och omparkering.
Varför var det så angeläget att göra denna omparkering? Om jag minns rätt så har jag nånstans läst att denna bil sedan lämnades på sin "nya plats" under lång tid och blev borttransporterad - men jag kan minnas fel.
Jag har också tänkt på den som en möjlig "brevlåda", men då för mordvapnet. Vilket skulle implicit peka på polisens inblandning i planering o genomförande av MOP. Men i ditt scenario är det ju inte så - det är det andra gänget som ska ta fast den höge militären som har poliskopplingen. Tack för den!
Ja precis, där är vi på samma våglängd du och jag. Lite "intentional pun" där för vi talar nog om att dumpa en radio. Det som fick mig att börja grunna över det här är den psykologiska omöjligheten i Jeppssons beteende.
Först är han så rädd för att bli beskjuten att han håller sig på 50 meters avstånd nedanför trapporna. Men sedan när han kommer upp på David Bagares Gata så går han i rent dödsförakt och river i byggpresenningarna framför fastigheten där på hörnet till Johannesgatan. Det säger han att han gör för att kolla om någon finns därinne bakom skynkena.
Men om ett revolverbeväpnat desperado skulle finnas därinne så är ju Jeppsson så gott som död. Beteendet skulle vara helt huvudlöst om han verkligen trodde att någon fanns därinne, utan tvärtom är det en förutsättning för beteendet att han redan vet säkert att ingen finns därinne.
Så varför ska han då titta in där? Det kan ju bara finnas en anledning till det, och det är att han själv ska in dit i något ärende. Vad för ärende kan det vara? Ja det enda rimliga ärendet är väl att göra sig av med den där manicken han har i väskan, och som han inte för sitt liv kunde minnas vad det var för slags föremål.
När jag frågade honom om den där manicken, för sex år sedan var det, så blev han överraskad och svarade precis som i det långa bandförhöret med Lars Jonsson – nämligen att han inte kunde minnas vad det var för slags manick. Nehej tänkte jag, det var lögn att få reda på det då. Sedan tänkte jag inte mer på den saken. Inte förrän jag tittade på Thomas Gjutarenäfves intervju med Jeppsson, där denne förklarade att den där manicken han hade med sig i väskan, det var en liten fickkniv.
Här hade vi alltså 32 års minnesförlust, men på det 33:e året så minns han plötsligt vad det var för "föremål" han hade med sig i väskan. Bullshit. Och varför skulle han dölja för Borgnäs och mig att han hade en fickkniv med sig? Även om det formellt kanske var olagligt så var det ju preskriberat för en sisådär 27 år sedan.
Att han plötsligt kommit på vad han hade med sig i väskan, det beror enligt min uppfattning på att jag frågade om den saken året innan, och då insåg han att han måste hitta på en cover story för det. En fickkniv låter ju lagom "skyldigt men oskyldigt" dvs det är något han kunde tänkas dölja för polisen genom minnesförlust men samtidigt något han kan berätta om långt senare. Så om han sagt det till mig också så hade jag köpt det. Men det gjorde han ju inte, och därför köper jag det heller inte.
I min bok har han med sig en radio (walkie-talkie) eller åtminstone en personsökare, och den måste han göra sig av med attans kvickt efter mordet. Det är det som jag menar är den verkliga storyn bakom hans förmenta mördarjakt upp på åsen. Det handlade aldrig om att fånga mördaren utan det handlade om att göra sig av med manicken, och platsen att göra sig av med den är då där vid bygget.
Utanför bygget står då Djurfeldts folkvagn parkerad. Då är det ju en baggis att öppna sidorutan in mot presenningarna så att man kan sticka ut handen där och dumpa manicken i folkvagnen som en "brevlåda". Kanske är det just det här arrangemanget som gör att Djurfeldt sedan inte vill eller törs hämta folkvagnen utan låter den stå ända till staden bogserar bort den till depån i Ropsten.
Något i den stilen tänker jag mig i alla fall, och det grundas dels i den vita lögnen om manicken i väskan och dels på den totala psykologiska orimligheten i den plötsliga förvandligen från "haren Jeppsson" nedanför trapporna till "lejonet Jeppsson" uppe på David Bagares Gata. De två figurerna får inte plats i en och samma gubbe, menar jag.
Sedan var det en sak till, och det är att Dalsgaard kör förbi Jeppsson på David Bagares Gata utan att ens stanna till och veva ner rutan för att höra efter. De vet ju att en "mördare" flytt åt det här hållet. Det där beteendet är ju också minst sagt besynnerligt. Vad det säger mig är att Dalsgaard redan känner till vem Jeppsson är och att han vet om att denne är ute på någon slags spaning typ med FMN eller FRO. Därför kan han köra förbi i trygg förvissning om att killen är "en av oss" och ingen skummis som tänker sticka därifrån utan att först tala med dem.
På det hela taget tror jag kort sagt inte ett ögonblick på att Jeppsson skulle vara där i korsningen Luntmakargatan-Tunnelgatan av någon slump och jag tror heller inte att han tänkte gå på någon nattbio utan det tror jag är en cover story. Exakt hur man ska definiera hans uppdrag där blir en längre diskussion men som jag ser saken var han definitivt inte där av en slump utan i ett syfte.
Däremot var han naturligtvis inte medveten om att Olof Palme skulle mördas, utan det är ju något chockartat och förfärligt som den stackars Jeppsson fått lida mycket för. Så även om jag tror att han var där på uppdrag så hyser jag ändå väldigt starka sympatier för honom.