"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Jag har försökt att möta kritiken, i den mån den går att urskilja mellan personangreppen, men då bestämde du och trollet Moscow plötsligt att ni skulle vägra ta debatten med mig.
Är det vad du kallar en ärlig chans? Att vägra svara på frågor?
Jag tycker inte det.

Argument har jag hur många som helst.
Här är ett: religiösa myter bör inte tolkas bokstavligt om man ska förstå deras mening.

Ett till: världen är inte mekanistisk utan dynamisk.

Ytterligare ett: samhällen är dynamiska system som utgörs av sociala interaktioner vars utfall är svåra att förutsäga för enskilda individer.

Alla dessa argument är kopplade till hur jag tänker kring topic som handlar om begrepp som Gud och moral.

Det är bara att kritisera på. Inga konstigheter. Jag ljuger aldrig om något.
Jag talar bara utifrån min övertygelse och då gäller bara sakliga argument för att jag ska motiveras att uppdatera mina övertygelser.
Att kasta paj och anklaga mig för att ljuga leder inte till något konstruktivt.

Då tycker vi olika.

Uppenbart inte. Det enda du gör fram är fragment av argument, istället för argument i sin helhet. Något du blivit ombedd att göra. Flera gånger.

Samma barnsliga påstående som vanligt- ”jag är ingen lögnare för att jag ljuger inte” .

Fast jag har aldrig sagt så som du skriver.
Du förvränger mina ord igen.

Jag säger att jag aldrig ljuger. Du behöver inte ens bemöta ett sånt påstående.
Det är på mitt ansvar att agera i enlighet med det jag tror på så att jag är konsekvent i ord och handling.
Det här handlar om moral, så det är topic.

Det är alltså inte vad jag säger som räknas, utan om det jag säger speglar verkligheten.

Om du då anklagar mig för att ljuga så är det på samma sätt ditt ansvar att belägga det du säger genom att hänvisa till verkligheten, och gör du inte det så är det bara tomma ord.

Jag kan till exempel visa hur du ljög om mig i tidigare inlägg genom att jämföra det du sa om mig med det jag faktiskt sa, genom att hänvisa till tråden som är vår objektiva verklighet.

Jag talar alltså sanning när jag säger att du förvränger mina ord.

Det är innebörden av det du skriver.
Du kommer bli ifrågasatt när du påstår saker som inte är sant, oavsett om du önskar att jag inte ska bemöta det. Du är inte i position att tala om för mig vad jag ska bemöta eller inte.

Jag håller inte med. Du har inte lyckats visa att jag ljuger. Det är heller inte topic.

Vilket i detta fall verkar vara att du tycker att "vägra ta debatten" är synonymt med att ge någon en rimlig chans att debattera. Jag är helt emot såna idéer och uppfattar det som intellektuellt ohederligt.


Det finns inget som tvingar mig att på befallning lägga ut mer text här än vad jag själv finner nödvändigt för diskussionen. Fastnar man redan i ordträsket och blir tvungen att fäktas mot anklagelser till höger och vänster så är det heller ingen idé att skriva mer text som ingen förstår enbart för att tillfredsställa bespottare.
Sanningen finns ändå i detaljerna likaväl som i helheten.
Så när jag påstår att religiösa myter inte bör tolkas bokstavligt så är det ändå något vi kan diskutera separat, och om vi är ense så kan vi ta det vidare i nästa steg om hur Gud ska uppfattas.
För om vi inte kan vara överens om det basala så kommer vi ändå inte att kunna diskutera det som följer.

Du verkar använda dubbla måttstockar. Vill du inte att andra ska förvränga dina ord så bör du föregå med gott exempel.

Du blir bemött som du argumenterar.

Som sagt, du blir bemött som du argumenterar.


Din uppfattning menar jag skiljer sig från gemene uppfattning. Så länge du inte presenterar starka skäl för att ens beakta din ståndpunkt så ger du heller mig inget skäl att avvika och beakta din position.

"Innebörden" säger inget om du inte är specifik.


Det blir vi alla, det är så det är.
Jag ska bli ifrågasatt om jag påstår något som inte är sant.
Om jag dessutom utger mig för att inte ljuga är det desto viktigare att pressa mig på den punkten.
Det vill jag i rättfärdighetens namn eftersom jag värderar sanningen högst.
Det är därför jag säger att jag inte ljuger. Inte för att du ska tro på mig, utan för att få min trovärdighet bekräftad genom att se hur mina moraliska principer håller vatten när de utmanas.

Att tala om vad innebörden är, är att vara specifik.

Tråden är mitt vittne på hur lite dina ord betyder.

Sluta larva dig. Det är massor av folk i tråden som kritiserat dig för exakt samma sak tidigare vid många gånger tidigare.

Att du sedan inte klarar av att ta till dig kritik och istället försöka ägna dig åt en vuxen debatt om sakfrågor, istället för det där barnsliga jag-definierar-apelsiner-som-jordgubbar gör dig bara än löjligare.

Håll dig till topic.

Det var därför jag skrev "verkar vara".
Då har du en chans att rätta mig om jag har fel om dig utan att känna dig anklagad.
Jag har inget uppsåt att förvränga något.



Blir jag? Se ovan.




Vad är "gemene uppfattning" i frågan om huruvida myter ska tolkas bokstavligt eller metaforiskt menar du?
Klassiska och religiösa berättelser brukar ha en dimension av mening bortom bokstäverna.
Jag tror ju att det är något som de flesta kan hålla med om.

Är den "gemene uppfattningen" att sagan om Rödluvan och vargen inte har en sensmoral?
Jag tror tvärt om.
Jag har inte lagt särskilt mycket energi på att försvara uppfattningen om att bokstavstolkning kan begränsa förståelsen av den underliggande meningen, det är sant. Men inte i brist på belägg utan för att jag har uppfattat det som något självklart. Där kan jag ju ha fel i fråga om vad som är "självklart" för andra än mig. Men jag kan absolut försvara min ståndpunkt. Jag behöver bara konkret och saklig kritik då så att jag inte riskerar att lägga ner onödig tid på osakligheter.

Ändå skriver du till mig.
Vilket betyder att dina motiv inte är intellektuellt hederliga.