Ryssland invasion av Ukraina har väckt en diskussion om huruvida Nato är juridiskt förpliktigad att försvara ett annat Natoland i händelse av krig. Detta är tämligen av vikt eftersom Sverige och Finland har ansökt om NATO-medlemskap. I händelse av ett land Natoland blir attackerat kan de hänvisa till artikel 5 och där med begära stöd. Detta är artikel 5 i Nordatlantiska fördraget;
Vi finner detta; "such action as it [landet] deems necessary"
Natos officiella förklaring till artikel 5 i det Nordatlantiska fördraget är följande;
Den amerikanska tankesmedjan Brookings skriver att det är ett missförstånd att artikel 5 stipulerar att USA eller något annat Natoland;
FOI skriver;
Svenska institutet för europapolitiska studier (SIEPS) skriver;
Givet ovan kan vi konstatera att Nato eller Natomedlemmarna inte är juridiskt förpliktigade att militärt försvara andra Natoländer i händelse av ett Natoland blir attackerat. Detta innebär i praktiken att Sverige inte är juridiskt förpliktigad att hjälpa Finland eller Estland om Ryssland invaderar dem. Samtidigt innebär det att USA inte är juridiskt förpliktigad att hjälpa Sverige om Ryssland invaderar.
Vad är viktig att komma ihåg att artikel 5 är en "hedersak" även om den inte är juridiskt förpliktigad. Detta innebär att Sverige kan komma till Estland och Finlands undsättning precis som USA kan komma till Sveriges undsättning. Detta är också skälet till varför de forna östeuropeiska länderna gick med i Nato och skälet till varför Ukraina ansökt om Natomedlemskap.
Ämnets topic är: Är Nato juridiskt förpliktigad att militärt försvara andra Natoländer - men tillåter också för topic en bredare diskussion som berör förpliktelsen i praktiken. Som FOI påpekar; "Men tyngden och trovärdigheten i Natos säkerhetsgaranti vilar inte på texten i fördraget, utan på den planering för olika kris- och krigsfall som görs inom Natos ledningsorganisation, och ytterst på medlemsländernas inklusive USA:s engagemang"
Citat:
“The Parties agree that an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them, in exercise of the right of individual or collective self-defence recognized by Article 51 of the Charter of the United Nations, will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.
Any such armed attack and all measures taken as a result thereof shall immediately be reported to the Security Council. Such measures shall be terminated when the Security Council has taken the measures necessary to restore and maintain international peace and security.”
https://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_110496.htm
Any such armed attack and all measures taken as a result thereof shall immediately be reported to the Security Council. Such measures shall be terminated when the Security Council has taken the measures necessary to restore and maintain international peace and security.”
https://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_110496.htm
Vi finner detta; "such action as it [landet] deems necessary"
Natos officiella förklaring till artikel 5 i det Nordatlantiska fördraget är följande;
Citat:
With the invocation of Article 5, Allies can provide any form of assistance they deem necessary to respond to a situation. This is an individual obligation on each Ally and each Ally is responsible for determining what it deems necessary in the particular circumstances.
This assistance is taken forward in concert with other Allies. It is not necessarily military and depends on the material resources of each country. It is therefore left to the judgment of each individual member country to determine how it will contribute. Each country will consult with the other members, bearing in mind that the ultimate aim is to “to restore and maintain the security of the North Atlantic area”.
At the drafting of Article 5 in the late 1940s, there was consensus on the principle of mutual assistance, but fundamental disagreement on the modalities of implementing this commitment. The European participants wanted to ensure that the United States would automatically come to their assistance should one of the signatories come under attack; the United States did not want to make such a pledge and obtained that this be reflected in the wording of Article 5.
https://www.lawfaremedia.org/article...-world-war-iii
This assistance is taken forward in concert with other Allies. It is not necessarily military and depends on the material resources of each country. It is therefore left to the judgment of each individual member country to determine how it will contribute. Each country will consult with the other members, bearing in mind that the ultimate aim is to “to restore and maintain the security of the North Atlantic area”.
At the drafting of Article 5 in the late 1940s, there was consensus on the principle of mutual assistance, but fundamental disagreement on the modalities of implementing this commitment. The European participants wanted to ensure that the United States would automatically come to their assistance should one of the signatories come under attack; the United States did not want to make such a pledge and obtained that this be reflected in the wording of Article 5.
https://www.lawfaremedia.org/article...-world-war-iii
Den amerikanska tankesmedjan Brookings skriver att det är ett missförstånd att artikel 5 stipulerar att USA eller något annat Natoland;
Citat:
The prevailing opinion seems to be yes. The NATO treaty is widely thought to be an ironclad guarantee that the allies will automatically come to the defense of any member state subject to an armed attack. In the United States, the treaty is popularly understood, further, as authorizing the president to use force under such circumstances without congressional approval. In other words, the belief is that neither the president nor Congress has a choice if a NATO ally is attacked—the United States, like it or not, is then at war.
That understanding is mistaken. The NATO treaty does not require the United States or any other party automatically to go to war if a party is attacked. The treaty provides that an attack on one is an attack on all—but it leaves each nation free, in accordance with its own “constitutional processes,” to determine whether an armed attack has occurred and to take such action “as it deems necessary” in response.
https://www.lawfaremedia.org/article...-world-war-iii
That understanding is mistaken. The NATO treaty does not require the United States or any other party automatically to go to war if a party is attacked. The treaty provides that an attack on one is an attack on all—but it leaves each nation free, in accordance with its own “constitutional processes,” to determine whether an armed attack has occurred and to take such action “as it deems necessary” in response.
https://www.lawfaremedia.org/article...-world-war-iii
FOI skriver;
Citat:
Artikel 5 i Nordatlantiska fördraget innebär ömsesidiga försvarsgarantier. Artikeln fastställer att en väpnad attack mot ett Natoland ses som en attack mot alla medlemsstater. Varje medlemsstat ska därför ge det stöd som anses nödvändigt till den attackerade medlemmen.
Artikeln i fördraget skrevs medvetet så att varje medlemsland själv beslutar om vad det ska bidra med om en annan alliansmedlem angrips. Men tyngden och trovärdigheten i Natos säkerhetsgaranti vilar inte på texten i fördraget, utan på den planering för olika kris- och krigsfall som görs inom Natos ledningsorganisation, och ytterst på medlemsländernas inklusive USA:s engagemang. Folkrättsligt innebär artikel 5 inte starkare ömsesidiga försvarsförpliktelser än de som Sverige har ingått som en del av Lissabonfördraget inom EU.
https://www.foi.se/nyheter-och-press...erar-nato.html
Artikeln i fördraget skrevs medvetet så att varje medlemsland själv beslutar om vad det ska bidra med om en annan alliansmedlem angrips. Men tyngden och trovärdigheten i Natos säkerhetsgaranti vilar inte på texten i fördraget, utan på den planering för olika kris- och krigsfall som görs inom Natos ledningsorganisation, och ytterst på medlemsländernas inklusive USA:s engagemang. Folkrättsligt innebär artikel 5 inte starkare ömsesidiga försvarsförpliktelser än de som Sverige har ingått som en del av Lissabonfördraget inom EU.
https://www.foi.se/nyheter-och-press...erar-nato.html
Svenska institutet för europapolitiska studier (SIEPS) skriver;
Citat:
Vad som krävs enligt artikel 5 i Natofördraget är att varje part individuellt och i samförstånd med de övriga parterna utan dröjsmål vidtar de åtgärder parten anser nödvändiga, inklusive bruk av vapenmakt, för att upprätthålla säkerheten i det nordatlantiska området.66 Promemorian om Sveriges medlemskap i Nato finner att ett medlemskap i Nato alltså inte medför en internationell förpliktelse vars fullgörande kräver ett insättande av väpnade styrkor enligt RF 15 kap. 16 §.67 En annan fråga är om en sådan internationell förpliktelse över huvud taget existerar någonstans i något sammanhang, samt en följdfråga vilket syftet är med denna passus i RF.68. Det finns sålunda ingen internationell förpliktelse enligt RF 15 kap. 16 § och inte heller någon lag som bemyndigar regeringen att lämna stöd med svenska väpnade styrkor till andra länder som är utsatta för ett väpnat angrepp. (s. 16)
(....)
Försvarsklausulen i artikel 42.7 i EU-fördraget har ofta framställts som mycket olik försvarsklausulen
i artikel 5 i Natofördraget. Denna rättsliga genomgång av de respektive artiklarna visar att så kanske inte är fallet. Tvärtom har innehållet i de ömsesidiga försvarsförpliktelserna i respektive fördrag stora likheter. I inget av fallen finns någon automatik i de ömsesidiga försvarsförpliktelserna i bemärkelsen att det skulle vara obligatoriskt för deltagande medlemsländer att ställa upp för varandra utan att ha fattat ett föregående inhemskt politiskt beslut. (s. 19)
(....)
Försvarsklausulen i artikel 42.7 i EU-fördraget har ofta framställts som mycket olik försvarsklausulen
i artikel 5 i Natofördraget. Denna rättsliga genomgång av de respektive artiklarna visar att så kanske inte är fallet. Tvärtom har innehållet i de ömsesidiga försvarsförpliktelserna i respektive fördrag stora likheter. I inget av fallen finns någon automatik i de ömsesidiga försvarsförpliktelserna i bemärkelsen att det skulle vara obligatoriskt för deltagande medlemsländer att ställa upp för varandra utan att ha fattat ett föregående inhemskt politiskt beslut. (s. 19)
Givet ovan kan vi konstatera att Nato eller Natomedlemmarna inte är juridiskt förpliktigade att militärt försvara andra Natoländer i händelse av ett Natoland blir attackerat. Detta innebär i praktiken att Sverige inte är juridiskt förpliktigad att hjälpa Finland eller Estland om Ryssland invaderar dem. Samtidigt innebär det att USA inte är juridiskt förpliktigad att hjälpa Sverige om Ryssland invaderar.
Vad är viktig att komma ihåg att artikel 5 är en "hedersak" även om den inte är juridiskt förpliktigad. Detta innebär att Sverige kan komma till Estland och Finlands undsättning precis som USA kan komma till Sveriges undsättning. Detta är också skälet till varför de forna östeuropeiska länderna gick med i Nato och skälet till varför Ukraina ansökt om Natomedlemskap.
Ämnets topic är: Är Nato juridiskt förpliktigad att militärt försvara andra Natoländer - men tillåter också för topic en bredare diskussion som berör förpliktelsen i praktiken. Som FOI påpekar; "Men tyngden och trovärdigheten i Natos säkerhetsgaranti vilar inte på texten i fördraget, utan på den planering för olika kris- och krigsfall som görs inom Natos ledningsorganisation, och ytterst på medlemsländernas inklusive USA:s engagemang"
__________________
Senast redigerad av Edgerton 2023-12-15 kl. 19:19.
Senast redigerad av Edgerton 2023-12-15 kl. 19:19.
