Citat:
Ursprungligen postat av sybel:
Är det då inte lite märkligt att en känslokall/ känslolös varelse utan mänskliga skyddsmekanismer, får ångest, försöker ta sitt liv och får utmattningsdepression?
JA, i högsta grad motsägelsefullt.
Empati?
Vad har du för underlag till påståendet att personer med dold narcissism skulle vara självmordsbenägna?
Är det då inte lite märkligt att en känslokall/ känslolös varelse utan mänskliga skyddsmekanismer, får ångest, försöker ta sitt liv och får utmattningsdepression?
JA, i högsta grad motsägelsefullt.
Empati?
Vad har du för underlag till påståendet att personer med dold narcissism skulle vara självmordsbenägna?
Jag tycker att det finns många ställen i FUP som visar på att Maja har empati.
Det som tydligt visar att hon har det, är när hon berättar om hur det låter när Toves kropp dras i gruset. Jag återkommer till detta många gånger, eftersom det dels visualiserar dragandet nästan som på en film framför mina ögon, och dels kan jag leva mig in i hur Maja menar.
Dessa ljud, det är inget en person utan känslor kan hitta på.
En psykopat t ex, registrerar ljuden som ovidkommande om det inte finns någon risk att någon hör eller att det blir spår i gruset. Om det inte förknippas med någon risk, är släpljuden inte förknippat med obehag, då en död kropp för psykopaten, endast är ett ting. De resonerar på ett kalkylerande och rationellt sätt.
Att ens kunna fantisera ihop en lögn om att skrapljuden är "det värsta jag varit med om", eller att hopa högt när Toves huvud slår i en trädstam, det är omöjligt, tänker jag. Det går ju knappt att tänka ut ett sådant scenrio trots att man både har känslor och livserfarenhet.
Att Maja skulle kunna ljuga ihop denna "lögn", det är helt osannolikt.
Hon beskriver i rätten om hur obehagligt det är när Johanna vill att hon ska hjälpa till i skogen. Hur hon slutligen ombeds att lysa för att Johanna ska se, men att hon tittar bort för att det är så läskigt. Detta låter inte som något påhittat. Det var ju väldigt tätt bevuxet och det var becksvart i skogen. Om Maja inte sagt något om detta, skulle man kanske inte tro att hon kunde se mycket alls själv.
Pappan berättar om en sak som fastnat i mitt minne:
"Vidare berättar G*örgen att Maja haft "samvetskval" över en grej som hände i skolan för flera år sedan, det var några som var taskiga mot en tjej i skolan, Maja sa att hon inte ställde upp för henne och hade samvetskval för det. Görgen säger vidare att Maja inte tycker om våldsfilmer, om de sitter hemma och ser en Beckfilm och Maja kommer in så vill Maja att de skall stänga av filmen, hon tycker det är "skitläskigt" med våldsfilmer. G*örgen beskriver Maja som "rätt så mjuk"."
En känslokall person kommer inte att ha samvetskval över det ovan beskrivna. De kommer inte knappt minnas det, eftrsom det inte berör dom. Inte heller kommer de att ha samvetskval över att de inte hjälpte till. Det är något som en känslolös person inte ens reflekterar över. De kommer inte "att vara där", utan lägger fokus på det som de tycker är intressant.
