Citat:
Ursprungligen postat av
zombie-nation
Att ta bort benso är lite som att ta bort en cancermedicin innan det finns en ny. I det fallet skulle man inte accepterat det. Men lite ångest har ingen dött av!
Visst, ta bort den, när det finns något att ersätta den med.
Att kalla ett fysiskt beroende farligt, det blir farligt den dagen som läkaren ska rädda patienten och tar bort den.
Att ge starka antihistaminer som man kallar för "mild ångestmedicin", behandlar bara ångest för vissa, dessutom vet man att den leder till demens. Men lite demens har ingen dött av.
Nu råkar det vara just så att ångest till skillnad från cancer inte är dödligt utan en naturlig del av livet som man kan behöva lära sig att hantera snarare än att medicinera bort.
Bensodiazepiner skapar en ond spiral där brukaren hela tiden behöver höja dosen för att motverka toleransen som uppstår. När medicinen lämnat kroppen är ångesten bara starkare än vad den var innan. På lång sikt är det ungefär lika produktivt att medicinera med bensodiazepiner som att medicinera med heroin. Alla som använder bensodiazepiner långsiktigt utvecklar någon form av missbruksbeteende, viket jag själv har bevittnat på nära håll.
Att fasa ut dessa mediciner borde ha gjorts för längesedan. Bensodiazepiner kan möjligen användas vid akuta krisreaktioner, men även det får ses som tveksamt. Den som genomlider en akut krisreaktion kommer förr eller senare att behöva ta bort bensodiazepinerna och då möta verkligheten alldeles oavsett. Att skjuta fram den psykologiska reaktionen är knappast en lösning på den psykologiska anspänning som en akut krisreaktion innebär.