Citat:
Ursprungligen postat av
jomenvisst84
Att långvarit skriva ut Benzon låter helt vansinnigt. Snacket om KBT och annan terapi kan ni lägga ner, KBT är totalt verkningslöst för många (inkl mig) när man har djup ångest och depression. Motion likaså, fungerar bra vid mild ångest men gör absolut noll skillnad när man på står på avgrundens rand. SNRI fungerar dock bra utan att vara narkotika.
Allt låter djupt ointelligent (i bästa fall, kan ju även vara illvilja) från socialstyrelsens sida. Som om den enda handen inte vet vad den andra gör.
Det finns väl till att börja med inga psykologer som man får tillgång till? Möjligtvis en 1177 online-kurs om ångest så du inte av misstag tar upp resurser. På så sätt kan staten så fint säga att du är "under behandling" trots att du inte får någon hjälp egentligen.
Jag har under 15 års tid fått exakt 1h med en psyklog från VC, en nyexad flicka utan livserfarenhet som tog fram några formulär om att fylla i "bulls eye" medan jag berättade att jag oroad mig för att ta livet av mig och hade otäcka vanföreställningar. Tondövt och provocerande.
Har köpt otaliga psykologtimmar själv dock för att få kontinuitet. Det funkar inte men är väl bättre än inget. En slags bikt och någon som kan hålla koll på en. Men det har kostat!
Personligen är jag ok för tillfället men fasar för den dag ångesten återvänder. Senast var i augusti och då hade jag tur att jag hade några gamla sobril hemma samt zopiklon och mirtazapin för sömnen. Tack vare 2 veckors bruk lyckades jag hålla kvar i ett nytt jobb.
Nästa gång har jag bara några zopiklon, sen inget. Vad ska man då göra? Supa? Det går ju inte med jobb? Lergigan ökar bara min ångest när den är på riktigt. Kroppen kan bli seg men huvudet mer skevt.