På ett tidigt ultraljud, ca v. 13-14, fick vi se fostret för första gången. Barnmorskan blev snabbt sammanbiten och förklarade att det inte såg bra ut alls. Den vätskefyllda nackspalten var ca 7mm, vilket var mer än dubbelt så brett som gränsvärdet på ca 3,5mm, och sträckte sig ner över ryggen. Generellt verkar det som att ju större avvikelser = desto mer risk för problem, och 7mm är stort. Den vanligaste orsaken till att det ser ut såhär är någon form av kromosomavvikelse med varierande livsduglighet, förväntad livslängd och livskvalitet som resultat. Utöver kromosomerna är spalten associerad med hjärtproblem. I övrigt var dock fostret proportionerligt och med fin profil.
Vi är överens om att risken för ett liv in och ut på sjukhuset inte är något vi vill utsätta ett litet oskyldigt liv för. Samtliga kromosomavvikelser vi läst på om verkar ha rätt jobbiga risker för diverse ohälsa, fysisk och psykisk, och därmed ställde vi in oss på att det blir en abort. Efter ultraljudet gjordes ett vävnadsprov från moderkakan för att testa på vanliga kromosomavvikelser och idag kom resultatet:
Ingenting avvikande där. Inte Downs, inte Turners, inte något annat man testat på. Därmed skickas ett prov ner till Uppsala för mer omfattande analys på mer ovanliga avvikelser, och det kommer ta ca två veckor att få svar därifrån. För oss känns det jobbigt och svårt att förhålla oss till graviditeten i nuläget. Ovissheten är jobbig, och det känns dumt att göra abort utan att veta säkert ifall något är fel, samtidigt som det känns dumt att göra en sen abort när man kan göra den relativt okomplicerat nu (ca v.15).
Skulle det visa sig att fostret har någon sorts avvikelse som negativt påverkar livskvaliteten eller livsdugligheten så kommer det bli abort.
Min undran är ifall det finns någon där ute med liknande erfarenheter, och hur det gick för er? Har läst lite på Familjeliv men där är alla uppdateringar från graviditeterna och ingenting från födseln och därefter. Har någon fått liknande besked om nackspalt, uteslutit kromosomavvikelser och bestämt sig för att köra på det? Hur gick det för er?
Tack på förhand!
Vi är överens om att risken för ett liv in och ut på sjukhuset inte är något vi vill utsätta ett litet oskyldigt liv för. Samtliga kromosomavvikelser vi läst på om verkar ha rätt jobbiga risker för diverse ohälsa, fysisk och psykisk, och därmed ställde vi in oss på att det blir en abort. Efter ultraljudet gjordes ett vävnadsprov från moderkakan för att testa på vanliga kromosomavvikelser och idag kom resultatet:
Ingenting avvikande där. Inte Downs, inte Turners, inte något annat man testat på. Därmed skickas ett prov ner till Uppsala för mer omfattande analys på mer ovanliga avvikelser, och det kommer ta ca två veckor att få svar därifrån. För oss känns det jobbigt och svårt att förhålla oss till graviditeten i nuläget. Ovissheten är jobbig, och det känns dumt att göra abort utan att veta säkert ifall något är fel, samtidigt som det känns dumt att göra en sen abort när man kan göra den relativt okomplicerat nu (ca v.15).
Skulle det visa sig att fostret har någon sorts avvikelse som negativt påverkar livskvaliteten eller livsdugligheten så kommer det bli abort.
Min undran är ifall det finns någon där ute med liknande erfarenheter, och hur det gick för er? Har läst lite på Familjeliv men där är alla uppdateringar från graviditeterna och ingenting från födseln och därefter. Har någon fått liknande besked om nackspalt, uteslutit kromosomavvikelser och bestämt sig för att köra på det? Hur gick det för er?
Tack på förhand!