”Skadlig ångestmedicin ännu vanlig” - Socialstyrelsen vill få bort benzo mot ångest

Har 10 mg oxascand för nödfall, skulle aldrig få för mig att missbruka skiten. Bara för att folk pundar ska det inte drabba oss normala mäniskor som kan behöva medicin ibland.

Det finns en mängd olika sjukdomar där hela behandlingen syftar till symtomkontroll. Obotliga sjukdomar helt enkelt.

Diabetes (typ 1). Kronisk migrän. Crohns. Ulcerös kolit. Parkinsons.

Alla dessa är sjukdomar som går att leva med men endast med hjälp av läkemedel. De botar dock inte grundorsaken.Det skulle vara helt sinnessjukt att förbjuda eller begränsa användningen av dessa läkemedel.

Samma sak med svår ångest: vissa behöver benso, och mycket av dem för att överhuvudtaget fungera och ha ett drägligt liv.

Tror inte att psiloybin är att rekommendera vid akut ångest. Det kommer inte ersätta bensodiazepiner, men kan göra underverk för människor som lider av depression och livsleda.

Man är redan restriktiv med benso, det förskrivs inte för 'normalt' lidande utan används för att häva inkapaciterande ångest. Det ligger en bit bortom vad man löser med inspirational quotes.

Detsamma borde gälla cannabis…

Benzo är en utmärkt medicin att sätta in innan folk går in i väggen.

När man är så stressad o pressad att man varken kan somna eller vara närvarande i vardagen så är en kemisk semester med Benzo oslagbart.

Allt bara rinner av en o man säger ähhhh… somnar gott o kan återhämta sig.

Dock kan det tyckas lite onödigt att läkare skriver ut 50 o 100 pack. Det räcker med 10 max 20 att återhämta sig.

Cannabis är ju däremot psykosutlösande, så det rekommenderas inte.

Som jag sade, vid akuta fall. Precis som dom sjukdomarna utgör.

Benzo dämpar ju bara symtomen tillfälligt
Allt bakomliggande finns ju fortfarande kvar
Sen blir folk beroende av skiten

Låter typiskt dumt och svenskt: Enkelspårigt och utan äkta vilja att hjälpa patienter.
Har själv (framför allt tidigare haft) ångest på riktigt. Det är som om bara för att 14-itsar med godtyckligt tonårsproblem missbrukar ordet så det inte längre betyder något, så finns inte det riktiga problemet längre. Men det gör det ju tyvärr. Äkta ångest är det vidrigaste jag känner till.

Brukar själv använda en skala:
0 - ingen ångest
1 - lätt obehag, oro
2 - påtagligt jobbigt, tar mycket energi men det går att tex arbeta och distrahera sig
3 - handikappande ångest, svårt att arbeta alls eller omöjligt att distrahera sig
4 - ångesten tar över, går inte göra något utom att lida, kanske p. akuten.
5 - verkligheten rämnar, paranoia, psykosnära vidrigheter, önskan om medvetslöshet, akuten.

0-2 skulle jag inte ta något för. Där får man stå ut och denna typ av ångest kan man jobba med KBT etc.
3 Vore bra med fungerande medicin. Kanske kan man med tiden lära sig hantera denna typ av ångest.
4 nödvändigt med medicin.
5 essentiellt med medicin.
För de tillfällen där medicin är nödvändigt enligt min skala har i alla fall inte jag blivit hjälpt av atarax, lergigan etc. Faktum är att sömnmedicin biter dåligt också i dessa lägen. Dock har Sobril i ganska måttliga doser förflyttat nivå 4 till 3 och nivå 3 till 2 så att säga.
Trots att jag aldrig blir hjälpt av atarax och lergigan får jag mer och mer av den skiten av läkaren som jag har på VC. T.om bett henne sluta skriva ut det för det finns ingen mening med skiten. Om man kunde bli behandlad som en vuxen individ skulle en person med ångest rimligtvis få tillgång till tex stesolid, sobril, xanor i små förpackningar som finns till hands för att göra livet drägligt.