Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Okej, men det vi talar om här ligger ju i "olika generationer". Bergling-affären ligger på slutet av 1970-talet medan Wennerström låg i början av 1960-talet. Vi talar därför så att säga om två olika "Gunnar Andersson", som jag lite skämtsamt kallat för "den äldre" (på FRA i Wennerström-härvan) och "den yngre" (på kontraspionaget i Bergling-härvan).

Sedan kunde man i och för sig hävda, att det är samme "Gunnar Andersson" i bägge fallen, men i så fall måste han absolut heta Birger Elmér. Visserligen chefade inte Elmér direkt över FRA men han fanns ju med i kontraspionaget på bägge ställena. Han brukar omtalas mest som IB-chef, men när man läser Jan Leijonhielms framställning av hur det gick till på IB så får man klart för sig att det var Bo Anstrin som skötte ruljansen där, vilket säger mig att Elmér hade ett bredare ansvarsområde redan på den tiden. Då talar vi om en dold samordningsfunktion för hela den militära sidan av tjänsten, inklusive FRA, psykförsvaret, IB och hela faderullan. Det är det här, menar jag, som allmänheten aldrig fått höra.

Jag ska läsa Jallais artikel i lugn och ro, sedan kan vi snacka mer om den. För på ett plan är det ju en intressant tanke om även Wennerström-affären finns inflätad i pärlbandet av affärer och skandaler som leder fram till Palmemordet. Min egen kronologi har liksom börjat vid IB-affären 1973 eller möjligen ett par år tidigare, med avpolletteringen av P-G Näss och Palmes inrättande av den där hemliga förbindelsen österut som tidskriften Fokus röjde för ett tiotal år sedan.

Hela tenniskomplexet med Nejland, Palme och Elmér ute på Kungliga Tennishallen hör ju också till det här, för enligt Leijonhielm fick tennisen ett abrupt slut med IB-affären och dessförinnan lär väl Nejland ha åkt ur leken. Då ligger det ju nära till hands att det var den kanalen österut som man "inrättade" 1971-72 som ett substitut när den öppna tennisen med Nejland inte längre var möjlig.

Det är i alla fall den hemliga kanalen som jag menar (i min teori då) att man använt vid Palmemordet, och att ärendet till Dekorima handlat om att "hämta post" från en kurir från östsidan. Då har Elmér inte bara varit med som ett extra par ögon utan det verkar som om Palme "skickat fram" honom för att hämta försändelsen inne vid barackerna. Just det momentet skulle i så fall utgöra "fällan" för den höge militären.

Där har du lite mer detaljer i den skiss jag arbetat på – och alltjämt arbetar på. Om ny information tillkommer som föranleder det så får man revidera skissen. Här finns inga färdiga lösningar eller på förhand bestämda resultat utan det hela är "datadrivet" och syftar till att plocka fram den på befintligt datamaterial mest sannolika modellen för vad som egentligen hände med Olof Palme.

Tack för ditt svar! Hoppas på mera tankar/indicier från någon avseende 14thInt o scenariot att JÅS var parkerad strax norr om platsen redan innan skotten föll. Vem var annars mannen som enligt LP ”avvärjande” höll sig borta? Fishy….,

Nejland satte Tore Forsberg dit. Detta kanske du redan visste dock?

Tack, jag hade visserligen den uppgiften från en tillförlitlig källa ("Påverkan och krig" av KKrVA) men inga detaljer. Vet du när han blev utvisad – förklarad "persona non grata" då förmodligen – och något om omständigheterna kring det? Det låter som om det hänt efter Olof Frånstedts tid? Om du har något på det så skulle det uppskattas.
https://kkrva.se/paverkan-och-krig/

Uppgiften om Alexander Nejlands tennisspelande med Olof Palme kommer från en i mitt tycke skakig källa, nämligen en artikel av den lettiske avhopparen Imants Lesinskis, via Anders Jallai som okritiskt förmedlar saker så länge de stämmer med hans egna politiska böjelser. I verkligheten vet vi nog inte om Palme ens spelade tennis med Nejland, vilket i mina öron låter lite långsökt men kanske möjligt.
https://www.jallai.se/2012/09/palme-och-kgb-agenten-nikolaj-nejland/

Däremot kommer uppgiften om att Birger Elmér spelat tennis med Olof Palme från en i mitt tycke tillförlitlig källa (Jan Leijonhielms bok "Ett svenskt Leijon") och där framgår även att tennisen upphörde i och med IB-affären 1973. Sedan kan man grunna över om det berodde på att det skurit sig mellan Palme och Elmér eller om det fanns andra skäl typ att de två inte borde synas tillsammans. Under alla förhållanden menar jag att IB-affären innebar en påfrestning för relationen mellan Palme och Elmér.

Hjärnfjärt på morgonkulan. Den Nejland vi talar om är förstås Nikolaj Nejland och ingen annan. Ber om ursäkt för det.

Jag har visst svårt för ryska förnamn, för i ett tidigare inlägg hade jag kallat Rostropovitj för "Ladislav" medan han i själva verket hette Mstislav i förnamn. Mstislav Rostropovitj är då cellisten som spelade på Andrej Tarkovskijs begravning, och som enligt Michal Leszczylowski (tungan rätt i mun där!) även bistod Tarkovskij med att få sin cancerdiagnos.

Den diagnosen fick han här i Sverige alldeles innan han flyttade härifrån vid julen 1985. Sedan inleddes behandlingen i Paris under överinseende av den fransk-judiske cancerläkaren tillika skandalpolitikern Léon Schwartzenberg. Kopplingen mellan Schwartzenberg och Tarkovskij går via den förres sambo och "livspartner" (de var naturligtvis för progressiva för att gifta sig) Marina Vlady, en franskfödd men ryskättad skådespelerska och kulturpersonlighet. Cirkeln sluts av att Vlady hade spelat den kvinnliga huvudrollen i den fransk-svenska filmproduktionen "Häxan" (1956), mot Ulf Palme och Maurice Ronet. "Häxan" var också arbetsnamnet på den film Tarkovskij spelade in i Sverige, men vars titel på sluttampen ändrades till "Offret".

Det hela är minst sagt egendomligt, och fick enligt Filminstitutets projektledare för "Offret", Anna-Lena Wibom, följande tragikomiska slut:

Larissa (Tarkovskaja, Andrejs andra hustru) sålde hans begravning till tysk television och det blev en tumultartad akt där kamerorna gick före familjen in i kyrkan. Andrej begravdes på kyrkogården Sainte-Geneviève-de-Bois utanför Paris – också det en sorglustig historia – på grund av platsbrist ställdes hans kista i samma grop där tidigare en vitrysk general vilade i sin kista...
(Källa: Den svenska boken om "Offret", sid 197)

Det spektaklet kan man titta på här, med Mstislav Rostropovitj vid cellon.
https://www.youtube.com/watch?v=tLi9ifBzTME

Enligt Wibom (ibid, sid 191) så hade Tarkovskij även ett möte med Olof Palme under hösten 1984, vilket i så fall kommer utöver det möte som dokumenterats i dagboken – och bekräftats av översättaren vid mötet, Jüri Lina – den 10 november 1985. Mycket spring hos Palme, men tydligen till ingen nytta vad beträffar att få ut sonen Andrej junior från Sovjet.

Vidare skriver Wibom (ibid, sid 195):
Att Andrej och Larissa inte kunde träffar sina barn Olga och Andrej under tre år var givetvis en ständig källa till oro och sorg. Hon misstänkte också Andrej för otrohet – något som skulle visa sig vara verklighet. En norsk kvinna födde Andrej en son hösten 1986 kort innan hans död. Om detta visste Larissa inget förrän långt senare.

Här nämns inte vem den norska kvinnan var, men det går snabbt att luska fram, och då kan man läsa om hennes egna (hårt friserade) version av sina möten med Tarkovskij i kapitlet "Tarkovskij i Rotebro" i samma bok om "Offret". Det smått frapperande sammanträffandet är alltså att Tarkovskij under sin vistelse i Sverige till stora delar bott och "legat på hålet" just i Rotebro av alla ställen!

Det är ju ingen långsökt tanke att de signalementsmässiga "tvillingbröderna" Andrej Tarkovskij och Christer Pettersson träffats därute i Rotebro, en liten förortshåla med kanske 7 000 invånare och Obs! Stormarknad som enda attraktion.
https://fredrikalampenschirm.files.wordpress.com/2019/09/tarkovskij-pettersson.jpg

Lite mer spinn där på ryska förbindelser. Nejland i all ära, men där undrar man om tennisen med Olof Palme verkligen ägt rum eller om det handlar om en propagandagrej från exilbalten Imants Lesinskis. Det är nu ett tag sedan jag läste tidskriften Fokus' artiklar om det här, men jag ska pillra fram dem ur arkiven för att ta en ny titt mot bakgrund av vad vi idag känner till. Det får jag återkomma till senare.

Den filmen har jag inte sett, för på den tiden bodde jag utomlands och har därför en ordentlig tidslucka i min egen Sverigefilm. Om du kunde pillra fram något klipp på den scenen och/eller mer information om den så vore det fint.

Det var ju även tal här i tråden om någon slags alternativ teori rörande förloppet Jan-Åke Svenssons förehavanden vid mordplatsen. Det där har gått mig förbi och därför skulle jag gärna vilja höra vad det rör sig om.

Att jag intresserar mig för det beror på att jag håller på och jobbar igenom det helt nya scenario som följer av sentida resultat rörande den "radikala" modellen – där alltså Boforsarna finns kvar inne på banken både när skotten avlossas och när "storknallen" går av ganska precis en minut senare.

Jag har länge misstänkt att mordet gick av stapeln en minut tidigare än planerat, dvs 23.19 istälet för den naturliga mötestiden 23.20 om Palme stämt träff med någon där vid Dekorima. När man tillför Ulf Lingärdes uppgifter om en kontraspionage-operation som gick ut på att gripa en högt uppsatt militär så kickar den här "felande minuten" igång på allvar.

Saken blir då, att operationen planerat att slutföras vid 23.20, men en minut före målsnöret så mördas istället Olof Palme – och därmed har hela operationen misslyckats och får ett abrupt slut. Den här "felande minuten" får då rejäl förklaringskraft i ett antal avseenden.

Den förklarar varför Stig Engström blir så orolig över sin utstämplingstid att han ringer Skandias systemkille Roland Bergström redan lördag morgon och mer eller mindre tvingar denne att åka in till jobbet och kolla utstämplingstiden i systemet. Skälet är att Engström är förvirrad och oroar sig för att han själv kommit "en minut för sent till jobbet", som alltså skulle ligga vid 23.20.

Tittar vi på Lars Jeppsson så ser vi samma sak där, att han uppger (till mig och Borgnäs) att han uppehållit sig i korsningen Luntmakargatan-Tunnelgatan i "ett par minuter" innan skotten kom. Men det har han inte, utan han har befunnit sig där mindre än en minut. Att han ändå överdriver det kan då tolkas som om att han vill signalera att han då inte varit "sen till jobbet", för om Engström skulle hinna se Jeppsson från kontorsfönstret innan han går ner och stämplar ut så måste ju Jeppsson vara där på slaget 23.18 – vilket är två minuter före operationen var tänkt att slutföras, men blev bara en minut före skotten.

Nästa kille blir då Anders Björkman, som först på mordnatten när han är chockad berättar för polisen att han omgående gick hemåt när han skilts från de övriga Boforsarna vid Götabanken. I det andra förhöret på måndagskväleln efter mordet har han emellertid modifierat storyn och säger nu att han stod kvar utanför banken medan kamraterna hämtade pengar och sedan sade hejdå till dem när de kom ut igen. På så vis får han två extra minuter där utanför banken. Varför gör han så? Därför att annars skulle han ha kommit "sent till jobbet" – för om han också skulle vara där 23.18 som Jeppsson då handlar det ju om två minuter ute på trottoaren innan operationen ska slutföras. I själva verket blev det bara en minut, men Björkman är förvirrad och vill ta det säkra före det osäkra. Därför övertalar han även kamraterna att uppge samma sak, dvs att de sade hejdå till honom först efter banken. Saken är väl, att Björkman faktiskt är lite "sen till jobbet" och det är han därför att tajmingen slår fel med kamraterna och han får problem med att skaka av sig dem där vid banken. På så vis kommer han 30 sekunder sent till "jobbet" därute vid reklampelaren på trottoarkanten.

Vad är sensmoralen i allt det här? Idén är att alla är "inblandade" men inte i Palmemordet utan i den operation som syftade till att gripa en landsförrädare till högt uppsatt militär. Då behöver man dels rigga kameror på den plats där militären ska ta emot en försändelse från östsidan direkt i handen från en kurir. Dessutom behöver man vittnen som inte verkar ha något med svensk underrättelsetjänst att göra utan som ska verka ha befunnit sig vid platsen av en slump.

Stig Engström blir då kontorskillen som "tar helg" i precis rätt tid för att traska rätt in in operationen. Anders Björkman blir killen som är på firmafest och som lagom lummig råkar vingla rakt in i operationen. Lars Jeppsson blir killen som varit på bluesklubb en sväng och som tänker klämma en nattbio innan han åker hem. Då råkar han också traska rakt in i operationen och kan alltså användas som vittne. Så ser det hela ut inom ramen för den förklaringsmodellen, som vi lite löst kan kalla för "Lingärdemodellen" – fritt efter Ulf Lingärdes story då.

Fortsätter vi spinna på det här så ser vi raskt, att om det blir ett intermezzo vid gripandet av den höge militären så är det bäst att även ha en ambulans tillhands. Därför ser tjänsten till att dirigera "Säpo-ambulansen" 951 till mordplatsen i lagom tid efter själva ingripandet – ifall det skulle börja gå våldsamt till där. Eller kanske hade man helt enkelt tänkt sig att söva ner den höge militären och frakta bort honom med den ambulansen. I vilket fall kommer ambulansen dit vid 23.21, vilket är en dryg minut efter det tänkta tillslaget men två minuter efter skotten mot Palme.

Det är i det här sammanhanget som den där grejen med Jan-Åke Svensson skulle kunna vara intressant. För som du förstår så räcker det inte med ett par, tre gubbar som konvergerar på den platsen precis i tid för det planerade tillslaget dvs kl 23.20. Utan här behövs det fler gubbar, och då blir det lättaste sättet att få dit de gubbarna utan att väcka misstanke hos den andra sidan helt enkelt att låta dem köra bil dit. Därför kunde det nog även tänkas, att ett eller rentav flera av de "inblandade" i operationen – som alltså ska bistå vid gripandet av den höge militären – kommer med bil.

Här vill jag även påminna om de iakttagelser som Egon Enockssons sällskap Annika Blomkvist gör bara minuten efter mordet när de kommer tillbaka i jämnhöjd med mordplatsen från Monte Carlo-kvarteret där de hört skotten. Då talar Blomkvist om en bil som stannar på västra sidan Sveavägen och där två yngre killar springer över Sveavägen för en snabbkoll och sedan återvänder till bilen. Det är ju ett märkligt beteende, tycker man, att åka därifrån på en gång. Men om de här två killarna hör till gruppen som ska gripa landsförrädaren så hamnar ju saken i en annan dager.

Även Södermalmspiketen står naturligtvis startklar nere på Beridarebanan under (det stora) Kulturhuset vid Sergels Torg. Nosen pekar norrut och när Ulf Helin ropar ut ärendet, alldeles vid 23.20, då behöver man bara trampa på gasen så är man på mordplatsen inom en halvminut och kan då gripa landsförrädaren där.

Räknar vi nu ihop alla gubbar som jag just pratat om så har vi väl i stort sett vad som behövs för ett lyckat tillslag. Det finns (planterade) vittnen, som tjänsten i viss mån kontrollerar även efteråt, och det finns civil och uniformerad polispersonal på plats inom 30 sekunder från det tänkta tillslaget. Det finns till och med en ambulans där, en dryg minut efter det tänkta tillslaget.

Indiciehögen är alltså inte liten, och då tycker jag att det är så pass mycket som "klickar" i den här modellen att jag vill betrakta den som förstahandsalternativet i nuläget. Men samtidigt finns det en hel del löst hängande trådar i den, som måste nystas upp i lugn och ro. En sådan möjlig tråd är då just Jan-Åke Svensson, som kommer dit och orerar friskt och som "verkar veta vad han talar om" enligt Jan Andersson. Kanske är Svensson också någon slags planterat vittne, eller rentav någon från tjänsten som handgripligen ska medverka vid det planerade gripandet?

Lite idéer där att grunna på. Ytterligare feedback och material att arbeta vidare med skulle uppskattas. Än en gång tack!

PS. Idén att knäppa Palme därute vid Kungliga Tennishallen för tankarna till Kennedymordet, där det ju handlar om höghastighetsgevär med kikarsikte. Där har du två filmer av intresse. Den ena är filmen "Executive Action" med Burt Lancaster i huvudrollen, och den andra är "The Parallax View" med Warren Beatty. Ville nämna det till dig eller andra filmintresserade läsare av tråden. /PiP

I get it - it's easy to blow off my comments. I also get it that many Swedes hated OP.
BUT -
Most, if not all, of those Swedes did not own a business that OP policies impacted negatively
Most, if not all, of those Swedes did not have an unregistered S&W and ammunition to match.
Most, if not all, of those Swedes did not own a factory that OP visited 2 days prior to being killed
Most, if not all, of those Swedes did not match the looks of the GM (size, hair color, etc)

After 35 years, you must agree that limiting the search for a weapon to "only" those registered in Stockholm city was a huge mistake by the Swedish police.
Not following up on tips is also a huge mistake.

The hate for Olof Palme never made him a suspect, add up all the other stuff and you begin to realize why the Svanberg family is hiding the truth...I believe I am correct in saying - the new issuance of public shares on the Swedish Stock Exchange made the company stock one of the high fliers of the Swedish stock market - OP policies had a direct negative impact on the company.

Ingen aning om exakt årtal när Nejland utvisades, men läst någonstans att det var i början 70-talet.

Okej, men nu tog jag mig för att slå upp Nejland lite snabbt i registret på Bengt Nylanders "Säpo inifrån", som dessvärre fortfarande ligger i min läskö. I vilket fall framgår i kapitlet om den Palmeaktuelle journalisten Bo G Andersson (sid 330-334 i senaste pocketutgåvan), att denne kontaktat Nejland för en kommentar på Anderssons artikel som avslöjat Nato:s köldtester på Vidselbasen i Sverige och som publicerats i Värnpliktsnytt i mars 1979.

Av det kan vi sluta oss till att Nejland fortfarande fanns i Sverige vid den tiden, men vidare framgår att när Nejland reste hem till dåvarande sovjetrepubliken Lettland så blev han befordrad till vice utrikesminister och nekades därefter inresa till Sverige. Med andra ord blev han inte utkickad som "persona non grata" utan man såg till att låsa honom ute när han for hem en sväng.

En kul detalj här är att Bo G Andersson hade besökt Nejlands tjänsterum och där hade det stått en låda med vodkaflaskor i ett hörn, men Andersson hade inte blivit erbjuden någon. Efter att den av Andersson startade Vidselaffären blivit mediestorm fick dåvarande statsministern Ola Ullsten i riksdagen försvara det svenska beslutet att låta Nato köldtesta i Vidsel. Då hör det till saken att Ullsten själv nog aldrig lämnade sovjetiska kontor utan minst ett par pavor vodka. För när jag studerade i Uppsala så var Ullstens dotter Maria vilt populär just därför att pappa Ola hade källaren full med sovjetisk mutsprit som togs med till studentfester. Obekräftade rykten, förstås, men ett kul minne som dök upp från ingenstans när jag läste det här om Andersson & Nejland.

Vidare står det i en bildtext om Nejland, att...

Han uppmärksammades som Palmes tennispartner, vilket är en klar överdrift. Men klart är att han vistades i inflytelserika svenskars närhet, bland annat på Tennisstadion.

Av det sluter jag mig till att han i alla fall inte regelbundet spelade tennis mot Palme, men däremot kan han ju ha varit P-E Enquists tennispartner och åtminstone ibland spelat samtidigt med Palme och Elmér, ungefär som Per Gunnar Evander gjorde på morddagsmorgonen. Då finns ju även utrymme för samtal i bastun efteråt. Om det sedan "betyder något" är svårt att säga, men på Säpo är man väl inte glad åt sådana kontaktytor alldeles oavsett hur små de är.

Sedan tog jag mig även för att slå upp de två gamla Fokus-artiklar som jag nämnt lite då och då i mina inlägg. Bägge artiklarna hör ihop och de publicerades 2011. Den ena är en intervju med Olof Frånstedt, som alltså avgått som chef för kontraspionaget när Nejland stängdes ut. Det stämmer ju bra med den andra säkra uppgiften om att det var Tore Forsberg som ordnade med den saken. För om det skett redan under Frånstedts tid så undrar man ifall Forsberg tagit åt sig äran mitt framför näsan på Frånstedt. Men nu finns alltså inte det problemet eftersom hela episoden ligger kring 1979-80.

Intervjun med Frånstedt heter "Spionjägaren som kom hem till kylan" och i den ger han sitt perspektiv på hur Olof Palme försökte styra över Sverige från västsidan till östsidan. Så här säger Frånstedt om Birger Elmér och hans IB:

Problemet med IB var ju att organisationen var hemlig för svenska folket och att den sysslade med sådant som inte var förenligt med svensk lag. Allt det där tillstötte sedan Palmes gode vän Birger Elmér tillträtt och de hade blivit av med Thede Palm som inte gick i partiets ledband. IB krävde att vi skulle överföra säkerhetsuppgifter till dem, alltså ett partikontrollerat organ, och det vägrade vi naturligtvis.

Om Olof Palme säger han:

Jag misstrodde honom för att han försökte få oss att avbryta samarbetet med CIA och inleda ett samarbete med KGB. Den statschef som säger så är i ryssarnas garn eller rör sig åtminstone inom deras intressesfär. Det tydde på att han hade för avsikt att ändra det svenska försvarsbeslutet som slog fast att hotet mot Sverige kom från öst – vilket styrde vårt arbete.

Då får Frånstedt frågan: "Sa han (Palme) det där direkt till er?" Svaret lyder:

Nej, det förmedlades genom Birger Elmér som erbjöd sig att introducera mig till KGB:s chef i Stockholm. Hans Holmér, som då var chef för Säpo, också han god vän med Elmér, kom ungefär samtidigt med en liknande propå: han tyckte att jag skulle kontakta KGB. Det var alltså jag som personligen höll i alla utlandskontakter. Och så fick Carl Persson ett liknande budskap från Palme: Samarbetet med CIA skulle upphöra och ett samarbete skulle inledas med KGB.

Märk väl att allt detta kommer "från Palme" via buktalaren Birger Elmér. Om det verkligen kommit från Palme framgår inte, utan det är Frånstedts antagande. Det är fullt möjligt att han blivit duperad av Elmér till att tro att Palme verkligen sagt det här. I så fall är det Elmér som bedriver egen utrikespolitik fast under förespegling att han springer Palmes ärenden. Sådant lär ju knappast bli populärt hos Palme när blir uppdagat, vilket det ju måste bli förr eller senare.

Går vi till den andra Fokus-artikeln, som är IB-avslöjaren Peter Bratts svar på Frånstedt-intervjun, så röjer titeln det mesta: "Palme ville samarbeta med CIA" lyder den. Så här skriver Bratt om Frånstedts misstro mot Palme:

Jag råkar dock veta vad detta handlar om. Jag har sett dokumenten, som jag fått förevisade mig av Frånstedts dåvarande chef, rikspolischefen Carl Persson. /.../ Papperet var på en A4-sida och är en nedteckning av ett möte mellan cheferna för IB och Säpo, den 2 februari 1971. Närvarande var från IB chefen Birger Elmér och hans andreman Bo Anstrin, och från Säpo chefen Hans Holmér samt Olof Frånstedt och Hans Wermdalen. Det framgick inte vem av Frånstedt och Wermdalen som gjort anteckningarna.

Bratt fortsätter med att citera ur pappret:

Elmér berättade att han några dagar tidigare hade sammanträffat med Palme under sällskapliga former och att Palme hade hört sig för om IB. Han hade bland annat frågat om IB hade några kontakter med den sovjetiska underrättelsetjänsten och det hade Elmér sagt att det hade dom inte och att det kanske var en svaghet. Palme hade sagt att det var absolut nödvändigt att skaffa sig det under de närmaste två åren. /.../ Kommentar: Det handlar alltså närmast om att etablera ett samarbete.

Om detta skriver Bratt vidare:

Jag hörde med Michail Ljubimov, som då var KGB:s resident för Skandinavien, om det någonsin var tal om samarbete mellan svensk och sovjetisk underrättelsetjänst. Han har i skrift och tal varit mycket öppen om sin tid i KGB. Jag hade träffat honom i Moskva några år tidigare för en stor intervju i DN.

Det är ju klokt att även fråga hur den andra sidan ser på den tänkta kontakten eller samarbetet. Så här låter svaret:

Samarbete, nej, det hade varit en sensation. Även om så skett med GRU hade jag känt till det. Om det däremot handlade om att upprätta en kontaktväg i händelse av en kris så var det fullt naturligt, kanske ett klokt förutseende, sade Ljubimov.

Av det här drar jag slutsatsen att uppdraget handlat om att etablera en hemlig förbindelselinje österut för "särskilda ändamål" typ att någon kris uppstått eller att något särskilt känsligt ärende behövde kommuniceras vid sidan av de reguljära diplomatiska kanalerna (dvs när UD inte behöver få veta om det). Om det sedan verkligen tillkommit på Olof Palmes initiativ eller om det var Birger Elmér som själv tagit initiativet men klätt upp det i Palmes namn, det vet vi inte riktigt.

Det är i alla fall min uppfattning att den här särskilda förbindelselinjen etablerades i början av 1970-talet och då är det troligtvis den förbindelsen som aktiverats för den kontraspionage-operation som slutade i Olof Palmes onda bråda död. Det är ju inte svårt att se att Palme skulle bli rasande när han väl fått veta, kanske efter ett antal år, att Elmér gått bakom ryggen på honom enligt vad som sagts ovan.

Tack för att du delar med dig av information och bländande analyser. Har du studerat det där KGB-spåret som kom av sig i utredningen? Den syriske kurden som utbildade sig i Sovjet och kom till Sverige 85 är ingen högoddsare som möjlig gärningsman.

”Ställa till bröllop på gatan” som de talade om i kodspråk behöver inte bara tolkas som ”mörda” utan också att mördarna hade kännedom om hur makarna Palme skulle röra sig den där kvällen.

”Bröllop på gatan” antyder att de vet att makarna kommer gå tillsammans och mördaren kunde därför vänta in dem för att så att säga viga dem. Som vi vet besköts ju även Lisbeth.

Ah, vet inte, spekulationer så klart. Men hemma hos den där Mohammed Latif fann man ju en skiss tecknad för hand. Har inte sett skissen men möjligen var den någon form av karta. Fast vem är så korkad att lämna sådant efter sig?

Tyvärr är väl det mesta av det där KGB-spåret sekretessbelagt. Bo Theuntenberg presenterar det i Dagbok från UD del 5. Möjligen har man mer dokument att komma med i sin nya bok Palme omvärderad?.

Du ska ha tack. Det där har jag varit inne på ett antal gånger i ganska utförliga inlägg. Den där killen Latif Abdalrahim, som är inneboende hos Natalia Tapinskaja, kopplar till resten av härvan via Jüri Lina som känner Tapinskaja. Sedan känner Lina i sin tur Victor Gunnarsson, och om du kollar Bert Meléns övervakningsrapport så ser du nog vem den långe blonde killen är som "Gunnarsson i Norsborg" har med sig på Kafé Kristina. Vidare känner Lina förstås Tarkovskij. Small world.

Att sy ihop en modell på det här går finfint, men att leda den i bevis är ändå inte det lättaste eftersom materialet inte direkt medger det. I den länkade intervjun med Ruben Agnarsson pekar Bo Theutenberg ut Latif som gärningsman:

Han beskriver ett moment 22 i Palmeutredningen där bevis från olagliga buggningar inte kunde användas i en rättegång. Säpos buggning avslöjar nämligen planerna som lades upp hösten 1985 i Damaskus som handlade om att mörda Palme. Ett buggat samtal av PKK-chefen i Sverige morgonen den 1 mars 1986 bevisar PKK:s inblandning i mordet, även om PKK inte höll i pistolen.
– Buggningen av KGB-mannen Vladimir Nezjinskijs våning jämte kringliggande uppgifter visar att det var Sovjetunionen och KGB som mördade eller deltog i mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 – med hjälp en obskyr kurdisk gärningsman vid namn Latiff inom eller i närheten av PKK och Iran.
https://web.archive.org/web/20200809233639/https://www.inblick.se/nyheter/2020/06/05/sovjet-låg-bakom-palme-mordet?fbclid=IwAR3s3zwPNdGm7Zvs9Dv6VihW55ZcH631TN xz3MRzf0Mi_442B-9rM087ZCc

Även om denne "Latiff" inte kan uteslutas som medverkande i attentatet så menar jag att vi kan utesluta honom som gärningsman. Med andra ord var det inte Abdalrahim som sköt Palme. Däremot kan det möjligtvis vara så, att Abdalrahim befunnit sig vid mordplatsen och på annat sätt medverkat i attentatet, nämligen i så fall i rollen som "lekledare" som jag beskrivit ingående i ett antal tidigare inlägg inklusive ganska nyligen.

Det är "lekledaren" som ingår som "plus-ettan" i den attentatsmodell jag vaskat fram och som jag kort och gott kallar för "två plus ett". Den modellen baseras på tvåmannascenariot för östra sidan Sveavägen före skotten, där vi alltså har två gubbar (Jeppsson oräknad) inne på Tunnelgatan efter skotten.

Den ene är då gärningsmannen medan den andre är en medhjälpare som springer uppför trapporna till åsen – och som alltså allmänt misstagits för att vara mördaren. Men enligt tvåmannascenariot (och Lisbeth Palmes vittnesmål i domstol) så dröjer sig mördaren kvar vid barackernas västra ände i uppemot minuten efter skotten, och då ser Lisbeth honom stå där och stirra mot mordplatsen.

Under tiden kommer plus-ettan dvs "lekledaren" rusande från sin position på Sveavägens västra sida över till mordplatsen och vidare in på Tunnelgatan fram till barackerna, där alltså gärningsmannen står och väntar in honom. Då menar jag att gärningsmannen överlämnar revolvern där, och kanske även sina ytterkläder, vilka plus-ettan tar med sig till den flyktbil som står och väntar alldeles till höger i backen på Luntmakargatan. Den bilen är alltså den vita Volvo som Sigge Cedergren "bilstångas" med.

Så ser "2+1"-modellen ut: två gubbar på östra sidan innan skotten, plus en tredje som kommer springande över dit från västra sidan inom cirka 30 sekunder efter skotten. Det är den här tredje killen som signalementsmässigt passar in på Abdalrahim.

Att någon slags "lekledare" behövs på västra sidan Sveavägen är alldeles klart eftersom gärningsmannen inte har något perspektiv. Det är min uppfattning att gärningsmannen står söder om mordplatsen och att denne på given signal går norrut och alltså möter paret Palme på trottoaren. När han passerat dem vänder han på klacken, kilar ikapp och skjuter.

För att få det här att fungera så måste han få en signal från någon som står på västra sidan och kan samordna alltihop. Det är alltså "lekledarens" funktion i det här, och den gubben har vi minst fyra vittnen på och han är alltså Abdalrahim upp i dagen.

Då hör det till saken att det inte är så jättemånga som är det, utan här har vi ett utseende som får Christer Petterssons fina nuna att framstå som "dagens rätt", en riktig dussintyp i jämförelse med "lekledarens" svartmuskiga bjässemustasch. Rent statistiskt är det antingen Abdalrahim eller så är det någon som klätt ut sig till honom. Det är bara att välja.

Mycket intressant.

Att NATO, Stay Behind och CIA ligger bakom är så klart drivet av människor som inte kan eller i värsta fall vill se förbi de egna ideologiska glasögonen. Palme var trogen Erlanders linje till döden, även om Palme samtidigt var påverkad av 68 och hade sina pojkar som skumtomten Schori.

Just dessa 68-pojkar och deras arvtagare är de som driver att det var väst som mördade Palme. De vill så klart inte att mordet lösas för då framträder Palme där han ligger i graven knappast till deras fördel. Vågen de har ridit på sedan Palmes död, hur smutsig skulle inte den framträda? Nu är jag vänster själv, så ingen kan anklaga mig försök till mörkblå eller brun högerpropaganda i det jag säger.

Det här som f.d. SÄPO-männen Kegö och Barrling gick ut med 2016 rör det här bortkollrade KGB-spåret antar jag. Kan det finnas en chans att sekretessen kring det lättat lite så det går att få ut mer av de hade?

Den där ruggiga fantombilden som gjordes efter vittnet Ws beskrivningar kan det vara Latif?