Citat:
Finns en hel del politik och mer långtgående frågor gällande boststäder, en är attt en bostad även kan ses som en del av landets infrasruktur.
Problemet med om begagnade bostäder tappar i värde är att det idag ligger mycket som säkerhet för stora lån, vilket ur ett samhällsperspektiv vore svårt att hantera om de förfaller.
Det andra handlar om är hur man skall kunna hantera nybyggnation och underhåll av befintliga bostäder.
För oss i sverige skulle det innebära att samhället blev tvunget att tänka om och skapa en ny bostadspolitik. Vilket man gjorde under miljonprogrammet dvs. från slutet v 50talet till en bit in i 70talet.
Tidigare försåg de flesta arbetsgivare sina arbetare med bostäder, funkade fram till slutet av 2:dra värdskriget, då befolkningen flyttade från lansorten jordbruk och brukssamhällen in till storstäderna.
Faktum är att större bolag stödde bostadsbyggandet ända in till 70talet.
Från 80talet tänkte mean om och varje bostadsprojekt skulle bära sig själva och bli ekonomiskt lönsamt och skötas privat.
Det kräver i princip att värdet ökar och eller håller sig stabilt, samt att de kapitalstarka ser det som nödvändigt att byta upp sig till nybyggda bostädder , där de mindre kapitalstarka tar över äldre bostäder.
Slås det systemet blir pressen hårt på samhället/arbetsgivare att lösa bostadsfrågan.
Finns många aspekter på frågan, men skillnaden är att det kräver en större investering att skapa en bostad jämfört med ett mål mat eller ett klädesplagg.