Citat:
Ursprungligen postat av
Cayenne938
Dina inlägg är minst sagt intressant läsning! Anar att din analys av (de fejkade tiderna) är ett genombrott för att komma vidare.
Men scenariot i ditt senaste inlägg tar skeendet "way beyond" vad jag tror någon kunnat tänka sig - vilket troligen är vad som behövs för att komma vidare.
Men det reser också åtminstone hos mig ett antal nya frågor som jag skulle vilja ha din feedback på.
- Hur tänker du kring att "den höge militären" som skulle tas på bar gärning är just Birger Elmér?
- Hur tänker du kring att OP skulle ha lockat honom "i fällan"? Skulle OP avslöjat för BE att han också är en överlöpare? Tror faktiskt inte det - men hur ser kopplingen annars ut?
- Uppgiften att SE skulle gått in på Bohemia för att kolla - vilka belägg finns för det? (Inte din uppgift men från annan källa i tråden - vet du något om det)?
- Att HH och Ture Nässén skulle "rekat" vid barackerna innan mordet är intressant - too put it mildly. Vilken källa finns på det?
- Snubben Magnergård (son - inte bror) som uppsöker SE i Täby dagen efter mordet - vilken info finns om det o var? (Återigen inget som du har förmedlat).
- I ditt scenario är det uppenbart att SE och LJ är i maskopi - inte i anslutning till mordplanerna men väl till gripandet av "den höge militären". Reflektion; LJ borde förhöras med andra metoder än hittills -han vet mer än vad som hittills kommit fram.
- Ser du någon koppling till jägarna i detta scenario? Är det rent av troligt att Övning Gustav hade en grand finale på Sveavägen?
Bara frågor, jag vet. Men scenariot tål att granskas- Keep up!
Du ska ha tack för uppskattningen, det värmer! Verkligen kul att du läser och begrundar. Om den höge militären som skulle gripas på bar gärning så är det något jag snappat upp från Jan Almängs artiklar om Cosi fan tutte, där detta omnämns.
Lingärde gjorde ju två sammanhängande påståenden, där (A) var att kontraspionaget haft en större operation på gång på mordkvällen, och (B) var att operationen gick ut på att gripa denne höge militär på bar gärning i sina otillåtna kontakter med östsidan.
När Lingärde gjorde dessa påståenden fanns ingen bekräftelse på A, och då kunde man bara bedöma trovärdigheten i påståendet utifrån hur pass trovärdig Lingärde själv var. Det kan man ha olika uppfattningar om, men för min del håller jag Lingärde för mycket trovärdig i vissa avseenden och kanske lite mindre i andra.
Just i det här påståendet skulle jag säga minst 80%, och då ser du att om A > 80% och B > 80% så blir snittet AB > 64%. Det är ju ingen jättehög siffra utan det är något man noterar och lägger på hyllan ifall att något mer framkommer. Men sedan framkom ju något mer, nämligen att A bekräftades som Cosi fan tutte. Det visste ingen vanlig dödlig när Lingärde påstod det.
Så efter bekräftelsen åker A upp till 100% och då har vi AB > 80%. Då är vi uppe på en nivå där det hela börjar bli verkligt intressant, och det blir inte mindre intressant av att scenariot där man ska haffa den höge militären hakar i de förloppsanalyser jag redan gjort på ett närmast enastående vis. Just det här med den fina "passformen" på den här pusselbiten gör att jag är beredd att höja till alla gånger 90% och kanske 95%. Vid den temperaturen börjar det brännas på allvar.
Om relationen mellan Olof Palme och Birger Elmér har jag redan ordat en del i ett antal inlägg, och då har jag bildat mig en uppfattning om hur läget såg ut – även om informationen är ganska gles och bristfällig om den saken. Vad jag håller för högst sannolikt, och då menar jag åter 95%, det är att det är just Elmér som Palme har med sig i släptåg från Grand och som i palmeriet brukar kallas ömsom Grandmannen, ömsom Tensonmannen. Det är en och samma gubbe och han heter alltså Birger Elmér med 95% sannolikhet. Det är var min analys står om den saken.
Hur kan jag ha kommit fram till det? Det blir en alltför lång diskussion att gå igenom alla steg, och jag är kanske heller inte beredd att göra det riktigt ännu. Men dels har vi signalementet, dels beteendet, och därtill har vi det enkla faktum att Palme "känner men inte känner" den här gubben. Han får följa efter på tio meters avstånd så att de inte ska synas i varandras sällskap, men när de kommer ner till Dekorima så stannar de och pratar med varandra. Det är ju inte vem som helst som Palme stannar och pratar med på en folktom plats ute en mörk och kall fredagskväll, och just det där med att de inte går i sällskap fastän de är i sällskap, det säger en hel del.
Listan av kandidater som passar in på det jag just sagt blir inte så lång, utan närmare bestämt består den av en enda person som alltså heter Birger Elmér. Det är alltså via uteslutningsmetoden som man kan vaska fram dennes identitet, men då finns naturligtvis alltid en viss felmarginal, som jag nu menar är nere på bara 5%.
Bo Theutenberg har länge hävdat att även om Palme höll sig med en hårt USA-kritisk retorik så var han ändå lojal till västsidan ända fram till det bittra slutet. Det är också min utgångspunkt, och då skulle det kunna tänkas förklara varför han personligen deltagit i en sådan operation. För om chefen för hela den militära underrättelsetjänsten ska gripas som östagent så blir ju problemet att överhuvudtaget få ut honom till ett visst ställe vid en viss tid. Vem kan utöva sådana påtryckningar? Det kan nog bara statsministern som han dessutom känt sedan 1947.
Det är därför som jag tänker mig Palme som medverkande i operationen. Annars skulle sådant här naturligtvis aldrig involvera statsministern, utan här talar vi någonting utöver en normal kontraspionage-operation typ när man griper en Wennerström eller en Ströberg.
Om Stig Engströms eventuella besök på Bohemia kan jag inte uttala mig. Det verkar rimligt att han företagit sig den där lilla språngmarschen som han handgripligen visar i tv-inslaget, men att han dessutom skulle ha varit in på Bohemia är något som jag aldrig grävt i. På ett plan låter det fullt möjliigt att han fått sätta sig ner och tänka över saker och ting, och dessutom kan det ju förklara den förhållandevis långa tid som förlöper mellan det att han lämnar Skandia och det att han kommer tillbaka igen. De flesta vittnen verkar ha nöjt sig med 5-10 minuter på mordplatsen, men i Engströms fall så är han ju ute i ungefär 20 minuter. Då kan ett snabbesök på Bohemia hjälpa till med att fylla den luckan.
Om barackinspektionen en vecka före mordet så var det förre Säpochefen Hans Holmér och förre chefen för kontraspionaget på Säpo P-G Näss som blev iakttagna vid mordplatsen. Inte Thure Nässén som visserligen är skum som "dirty cop" och "tjänstehjon" (Säpos springpojke) men ändå en småhandlare i sammanhanget.
Tack för rättelsen, naturligtvis är Roger Magnergård son till Omar och inget annat. Jag börjar bli gammal och lider av sådana här hjärnfjärtar. Uppgiften kom från användaren Ursprungligen, vars inlägg jag svarade på. Du kan ju höra med honom om mer detaljer, han verkar mest hänga i Engström-tråden. Annars är jag inte så jätteinne på Engström men sådant här är intressant att höra, så om du får fram något mer där så vill jag gärna få veta det.
Vad den eventuella relationen mellan Lars Jeppsson och Stig Engström beträffar så vill jag nog inte använda ordet "maskopi". När jag talade med Jeppsson så hörde jag mig noga och försiktigt för med honom om han kände Engström. Det gjorde han inte, och han visste inte ens vem Engström var förrän långt efter mordet. Hur långt gick vi inte in på i detalj, men jag fick intrycket att det kan ha varit vid rättegångarna mot Christer Pettersson där båda var vittnen.
Om någon relation alls förekom mellan Engström och Jeppsson så gick den i så fall genom en mellanhand, som alltså varit en "gemensam bekant" som kände båda två. Så gör man ofta i underrättelsesammanhang, och dessutom tycker jag att det verkar som om Engström känt igen både Jeppsson och Björkman till utseendet men inte till beteendet. När Engström kommer in på Björkman så känner han igen honom på bild men beskriver hans beteende som en lallande och trallande "Tompa-Jan" dvs ett glatt fyllo som tjoar och har sig. Det har ju absolut inget att göra med den mycket tystlåtne och diskrete Björkman.
Så det här tycker jag är egendomligt, och för mig väcker det misstanken om att Björkman och Jeppsson båda kan ha förekommit i Engströms värld fast i form av fotografier i dossierer och inte genom direkta och personliga kontakter.
Avslutningsvis, om "jägarna", så är Borgnäs inne på att en jägare skjutit Palme. När jag jobbade med honom så fattade jag först inte fixeringen vid en viss typ. När jag sedan fattade det så började jag även förstå att han hade en särskild kandidat i bakhuvudet, som han manipulerade och böjde allting kring.
Det är först nu på sistone som jag kommit att inse, att den hemlige kandidaten nästan säkert är den man som brukar kallas för "Jägar-Nisse". Sedan menar jag att det även kan ha förelegat ett missförstånd i form av en sammanblandning av denne Nisse med en annan man med samma namn, men som fanns på Säpo och som vi kan kalla för "Säpo-Nisse". Nu har jag inte hört efter med Borgnäs om det här, men det är i alla fall mitt intryck och det skulle då förklara varför han varit så besatt av idén att Säpo legat bakom Palmemordet samtidigt som han sätter en svensk jägarsoldat i rollen som mördare.
För egen del håller jag inte med om någonting av detta, utan jag menar att Säpo inte varit inblandade i Palmemordet annat än i efterhand, då de tvingats lägga locket på en massa saker – inte minst på grund av att mordet skett mitt i en pågående kontraspionage-operation.