Citat:
Ursprungligen postat av
ursprungligen
/.../ (Peka bakåt för Ursprungligens inlägg, som ligger i Engström-tråden. Eftersom Engström alltmer faller i bakgrunden så flyttar jag det hela till huvudtråden.)
Tack för ytterligare kommentarer och idéer. Det första som behöver understrykas här, tror jag, är att den teori som jag sytt ihop bygger på Ulf Lingärdes uppgifter om att (A) kontraspionaget ("ryssroteln") hade en större operation på gång på mordkvällen och att (B) operationen gick ut på att gripa på bar gärning en högt uppsatt svensk militär för dennes otillåtna kontakter med östagenter.
Punkt A är redan bekräftad men punkt B är inte fullt ut bekräftad. Däremot är det vi känner till om Cosi fan tutte helt förenlig med B, även om det råder oklarhet om B ingått i Cosi fan tutte som sådan eller om den legat i en systeroperation som löpt parallellt med Cosi fan tutte. Dessutom är själva målsättningen med Cosi fan tutte inte tillfullo klarlagd och det hör ju ihop med vad jag just sagt.
Lingärde är ju ingen skitpratare utan halten i den killen ligger på alla gånger 80% i min bok. Hans trovärdighet rörande B stärks dessutom av att hans uppgift om A nu är bekräftad. För om man sätter >80% på vardera utsagan så hamnar snittet för AB på >64% före Cosi fan tutte blev känd, men >80% efter att Cosi fan tutte avslöjats.
Vidare, om Lingärdes B är riktig så betyder det i praktiken en enda sak. Den högt uppsatte militär man skulle ta på bar gärning är den gubbe som Olof Palme har med sig i släptåg från Grand ner till Dekorima, och då blir den planerade tillslagsplatsen den plats som istället blev mordplats. Dessutom betyder det i praktiken att den högt uppsatte militären heter Birger Elmér. Tydligare än så kan jag väl knappast uttrycka saken.
Jag skulle även tippa att man ställt upp barackerna enkomt för det här syftet och att uppgiften om att Hans Holmér och P-G Näss var där och inspekterade platsen en vecka i förväg också är riktiga.
Men operationen har inte gått ut på att mörda Olof Palme utan tvärtom fick operationen ställas in när Palme blev mördad. Det har vi Cosi fan tutte-deltagaren Rose N:s uppgifter på, att hon varit på Café Opera och då hade en man som hon trodde var Bengt Nylander kommit fram "vit i ansiktet" och meddelat att Palme blivit skjuten. Då fick allt ställas in och deltagarna fick åka hem och slicka såren.
Lägger man ihop alla de här pusselbitarna så hamnar man en bra bit över 90% och enligt min uppfattning kring 95%. Det vill säga: mest sannolikt har Lingärde alldeles rätt om både A och B, och om AB är riktig så är tillslagsplatsen ganska säkert identisk med Olof Palmes mordplats och militären som ska haffas är ganska säkert identisk med Birger Elmér.
Att Olof Palme överhuvudtaget kommer dit måste då rimligtvis bero på att han är personligen inblandad i att haffa Elmér. Då har han bett Elmér att vara med vid en "posthämtning" där och så riggar man tillslagsplatsen på allehanda vis – med planterade vittnen runtom och troligtvis även med filmkameror och andra automatkameror som rullar och tar bilder av den höge militären när han tar emot posten från öststatskuriren. Om det sistnämnda är riktigt så kan Palmemordet finnas på bild eller rentav film.
Enligt teorin var den här posthämtningen schemalagd till 23.20.00. Då har de planterade vittnena kommit en eller ett par minuter i förväg och ställt sig vid sina respektive poster, och så har Engström gått ner och stämplat ut, pratat kort med vakterna i receptionen och sedan har han gått ut i på sekunden rätt tid för att anlända till mordplatsen strax efter 23.20.00.
Även Södermalmspiketen står startklar nere på Beridarebanan vid (stora) Kulturhuset och ska alltså köra fram och gripa den höge militären därnere vid tillslagsplatsen. Gripandet ska då ske samtidigt som Engström kommer till mordplatsen, alltså 23.20.15. Det är mycket riktigt då som piketen anländer till mordplatsen. Men istället för att gripa någon hög militär så finner de en skjuten Olof Palme liggande på trottoaren. Det blev för dem en minst sagt obehaglig överraskning.
Vad händer då? Jo piketen som är direktkopplad till operationen måste höra över Säpokanalen vad som står på och vad de ska göra. Av det skälet blir mannarna sittande i piketen i nästan en minut innan de får komma ut och ta upp jakten på mördaren. Under tiden försvinner mördaren och hans medhjälpare "lekledaren" upp till höger bakom barackerna, där en vit Volvo väntar som flyktbil.
Revolvern tar lekledaren hand om, medan mördaren tar sig en promenad i lugn och ro över krönet till Brunnsgatan och sedan ner till Snickarbacken. Där väntar en annan flyktbil, som han omsider hoppar in i och åker med norrut längs Birger Jarlsgatan och ut via Roslagstull på Norrtäljevägen.
När den flyktbilen sticker är klockan 23.27 och piketpoliserna Gedda & Wikström har då nästan hunnit ända ner dit, men missar den här bilen med en hårsmån. Vi har alltså två flyktbilsmissar som båda beror på en och samma fördröjning med en minut i piketen när den redan står på mordplatsen.
I det kaos som uppstår blir Engström förvirrad och bekymrad över att han av någon anledning ändå kommit till platsen vid fel tid. Att han varit noggrann med tiden vill han dels visa genom att redan dagen efter tvinga Roland Bergström att kolla upp utstämplingstiden och dessutom säger han i förhör att han kollade sitt armbandsur vid Götabanken. Här handlar det om att ligga rätt nästan på sekunden.
Men när Engström kommer till mordplatsen, i rätt tid enligt uppdraget, så finner han alltså att en man blivit skjuten istället för att en hög militär blivit haffad för landsförräderi. Därtill finner han att någon Jeppsson inte finns i springan mellan byggbarackerna och husväggen, där denne skulle då vid det exakta klockslaget och på så vis bekräfta synkningen från bägge ändar. Ändå ljuger Engström om det och säger att han sett Jeppsson där denne skulle stå, för på så vis kan han understryka att han själv minsann inte sjabblat med tiden utan varit där på slaget.
På eget initiativ springer Engström in i gränden för att kolla upp vad som står på med Jeppsson, men finner då att denne kort och gott försvunnit från platsen. Hela operationen har gått åt pipsvängen och Engström själv står med bägge fötterna djupt sänkta i den här illaluktande kökkenmöddingen.
Ungefär så ser jag på den här saken, enligt den här teorin vill säga. Jag vill än en gång understryka att kontraspionage-operationen INTE handlat om att mörda Olof Palme utan om att på bar gärning gripa den där högt uppsatte militären som varit sovjetisk mullvad.
Det är inte vem som helst utan det är chefen för hela den svenska militära underrättelsetjänsten från 1965 och framåt, en sossehöjdare vid namn Birger Elmér. Men det finns många ögon och öron i tjänsten – och inte bara Sveriges öga och öra – och då har något av dessa organ snappat upp vad som varit på gång och vänt det hela i sin raka motsats.
Det vill säga: istället för att haffa Elmér så ser man till att rigga ett attentat mot Olof Palme, som "förrått" den gamle vännen Elmér genom att personligen medverka i den här operationen. Av skäl som jag tidigare pekat på blev den motoperationen utförd en minut före klockslaget för det planerande tillslaget med gripandet, och då är det den minuten som ställt till med oreda inte bara i Engströms värld utan på alla möjliga håll och kanter.
Om det sedan är Sovjet som legat bakom Palmemordet kan likväl diskuteras. För även om deras mullvad nu inte greps så blev han ändå raskt pensionerad och började mycket riktigt dyka upp i medierna en kort tid efter mordet. I det skedet är man förbrukad och avpolletterad som spionchef, och kanske är det så man löser ett sådant här problem.
För om man tänker sig att chefen för den svenska militära underrättelsetjänsten under ett par decennier varit sovjetisk agent så blir det ju inte bara besvärligt – för att uttrycka det milt – för hela rikets säkerhet utan det blir även mycket besvärligt för just Socialdemokraterna som utsett denne sovjetiske agent till att leda den militära underrättelsetjänsten.
Vad gör man då? Går man till botten med det hela och låter det svenska folket få veta hur det stått till? Knappast, för då skulle socialdemokratin för evigt vara förbrukad som politisk kraft i landet. Men inte bara det, utan hela underrättelsetjänsten – både på den militära sidan och på Säposidan – skulle framstå som en bunt klåpare och idioter. Med andra ord fanns det minst sagt starka intressen bakom mörkläggningen av Palmemordet.
Ifall det var Sovjet som försökte försvara sin högt uppsatte mullvad så var det naturligtvis förgäves. Det borde de nog kunna inse själva, att en sådan desperat manöver inte skulle kunna leda till någonting konstruktivt. Utan istället tror jag att vi får leta efter konspirationen bakom Palmemordet på annat håll. Saken är ju, att man samtidigt gjort sig av både med den höge militären och med Olof Palme. När man grunnar över motivbilden – och där har vi nog alls inte grunnat färdigt ännu – så menar jag att man får ta det förhållandet i beaktande.