Citat:
Ursprungligen postat av
Havskung
Som sagt innan, har man själv haft turen till bra och kärleksfulla föräldrar, som varken är sadister och psykopater, och som inte torterat en, så måste det vara svårt att sätta sig in i hur man skulle bli som människa själv och man hade haft det!
Som sagt. Jag ifrågasätter inte att det finns anledningar till att mamman blev som hon blev. Det är viktigt med förståelse bakåt. Betyder verkligen inte att det skedda går att göra ogjort.
Det jag reagerade på var hur du (?) Någon pratade som om det var narkotikamissbruket som gjort mamman såhär, ungefär som om det bara är att sluta med det och så förändras hon och "förstår" vad hon gjort.
Det låter helt uppåt väggarna fel efter allt vi fått veta om hennes beteende.
Och hur det nu är med hennes missbruk så går det skedda inte att sudda ut.
Z har fått livslånga skador, (både fysiska men också psykologiska som kan läka i olika grad,det vet vi inte, tex tro att ingen gillar henne, osäker på att hon får vara den hon är, har en självklar plats. Mm..hon frågade ju familjehemspappan varför han gjorde vissa saker för henne. Då familjehemspappan svarade att jag tycker bra om dig och vill hjälpa dig,så svarade Z glatt och förvånat: "Gör du"? Ja, och J gav henne dem. Det kan ta tid att läka och bli något en människa får jobba med hela sitt liv.
Slutligen, vad gäller förståelse för hur mamman blivit ett monster: Så väljer jag alltid barnets sida.
Oavsett vad ett sådant beteende beror på,så är det barnet som lider skada och är oskyldigt här och nu som har mitt fulla stöd.
Mamman är vuxen och det är beklagligt att ingen hann fånga upp henne medan tid var.
Men det är Z som bör få samhällets samlade krafter och stöd.
Tyvärr tror jag det är försent att rädda mamman.
Ibland måste vi välja om vi inte ska bli någon form av enablers..
Det VAR synd om mamman,som det oskyldiga barn hon var. Men hon är vuxen nu och Z har inte ett dugg skuld till vad J utsatt henne för eller vad J varit med om tidigare i livet. Hon är helt oskyldig.
Det är det enda rätta, inte att ägna enormt utrymme i narrativ åt mamma J som det stora offret här och nu.
Det är inte schysst emot Z..