Föräldrar i Eslöv förgiftade sin 7-åriga dotter med ättika (2022-12-23)

Exakt.bra formulerat.

En sån sjuk burn från socialtjänsten om Daniel, akt 198 s.8:

Håller med!. Har också tänkt på hur diagnoser hypotetiskt ibland kan skymma föräldrabrister och övergrepp.

Usch, orkar inte ens tänka på hur vissa barn har det. Självklart kan skador uppstå av våld och försummelse som sedan används för att påstå barnet vara sjukt och bli till en kassako, varpå övergreppen sanktioneras..

Säger inte att det är vanligt men tror absolut att det förekommer.

Tänk om mammans och pappans story om Z gått igenom på samhällsnivå. Det är livsfarligt med okunniga individer,såsom Skånes Änglar som inte fattar den dynamik som försigår här utan tror att samhället begår övergrepp mot en utsatt fattig familj och blir enablers, som någon skrev. Med reservation för att de kan ha ändrat sig när fallet uppdagats. Men att de försvarade föräldrarna och,som någon skrev här, var med på akuten(!)
Dessa Münchausen-föräldrars drift är ofta väldigt stark. De får med sig folk tillslut genom att de är outtröttliga och inte svarar på rationella argument. När en normal person backar, så fortsätter de bara tills alla runt omkring kuvar sig. De har ofta oändligt med tid för detta.

De är som rättshaverister som trakasserar en myndighet, spammar den med papper, brev, mail,anmälningar, påtryckningar. En tjänsteman på en myndighet eller vårdpersonal måste lyssna och vara serviceminded, de kan inte och får inte bara avvisa en person. De kan alltid hävda patientens rätt till bemötande, omsorg, eller tjänstemäns serviceskyldighet, eller skolplikten och skolans ansvar för eleven, upprättandet av handlingsplaner mm. Det kostar massor att försöka kommunicera med rättshaverister.

Till slut vinner de ofta på uttröttningsmetoden. Det händer att läkare skriver intyg för att de inte ger dig,eller soc-personal tillslut ger efter för påtryckningar, för att ens arbetssituation blir ohållbar om man ska ge dessa individer utrymme och svara upp hela tiden. Vilket man måste. Det utnyttjar den här typen av människa,skoningslöst. Det finns alltid någon liten paragraf de har rätt till, alltid något litet fel som begåtts av soc,av skolan, vården som de kan greppa ta i, får gehör för etc.

Samhället har inte hjälpt oss,skriker hon högt.
De får också ibland med sig enablers som hjälper dem att fortsätta drevet eftersom det kräver enormt med energi att faktiskt gå emot säga emot dessa personer och hålla gränserna som enskild individ. Det måste till en organisatorisk medvetenhet kring det här.

Det är ett allvarligt problem i de fall de förekommer.
Mamman J håller ju på precis så och utgör en uppenbar plåga för skola, bvc,soc (hon har mage att skälla ut soc när de blir tillkallade på akuten då Z åkt in). Stora kravmaskiner som ska ha och ständigt är utsatta för oförrätt,enligt sin egen logik. Att de själva har något ansvar är helt uteslutet. Allt är andras fel. Och socialsekreterare jobbar ju på relationen till föräldrarna, utan den funkar inget. Så det är många sjukskrivningar bakom fall som mamma J.

Som sagt, de stoppar ofta inte förrän de aktivt oskadliggörs, via tex tvångsvård eller fängelse eller att samhället på något vis ingriper.

Och eftersom den yttersta konsekvensen av våld där vanvård räknas som ett slags våld är just kroppslig skada och död, så hinner de tyvärr ibland döda barnet innan någon gör något.

Men tji fick de. Här. Heja Z!

Och observera att det är skillnad på rättshaverist och personer som faktiskt farit illa av kontakter myndigheter/vård etc.

Ojämn begåvning? Är du man? Du kan PM:a ditt namn så kan vi kolla i katalogen om det stämmer för även om jag inte når hela vägen eller försökt bli medlem finns det flertalet andra som står uppskrivna och som du vet även om du inte gillar text är det böcker likt telefonkataloger där namnen sida upp och sida ner är samlade så att alla medlemmar ska veta om vilka som är med.

Min begåvning är förövrigt såpass hög att medlemmar eller människor med den högre nivån normalt respekterar det jag säger även när de inte håller med och att de betraktar mig som bland de mest begåvade i samhället trots att jag är begränsad i arbetsminnet, katastrof när det kommer till matematik och förövrigt allt annat än fullkomlig.

Du borde smart som du hävdar dig vara, veta att det är argumentationsfel att ens hoppa på barnen i de här familjerna med pladder om hur de sannolikt blir likadana.

Expressen tog upp att de tär ett familjemönster och ja, 2-3 kanske till och med 4 generationer påverkar dysfunktionella beteenden och diskriminering andra innan man lyckas bryta de flesta mönster. Det innebär inte att de flesta inte avstår från att begå nya övergrepp.

Jag har själv föräldrar det inte gick bra för och även om det är lite utelämnande att beräta saker kan jag ta min pappa som exempel. Han var sina egna svårigheter till trots väldigt noga med rättvisa. Jag fick vad som helst jag önskade av honom även om jag aldrig önskade mycket. Men uttalade jag en önskan så köpte han det även om det var cyklar för många tusen kronor. Sällan hade jag dock önskemål om dyra saker så han köpte på eget bevåg vad han tänkte att jag skulle behöva. Mitt syskon var inte hans barn eller ens någon han kände men det var särskilt viktigt om han mötte oss att om jag fick en märkeströja skulle mitt syskon få välja detsamma. Om vi träffade honom av en slump ville han alltid ge mig pengar men istället för att ge mig några hundra, delade han alltid det i två för att mitt syskon även om hon inte var hans barn skulle känna sig precis lika mycket värd som om syskonet hade varit hans egen. Bortsett från min julklapp (han köpte ofta något även då) eller min födelsedag som också kunde bli en mindre present till mitt syskon även om det var andra tillfällen det blev exakt lika. Nyligen berättade min farmor att när hon växte upp hade hon aldrig varit likvärdig sitt syskon utan fått se på när det fick saker och hon blev utan vilket föräldrarna kompenserade. det var ett system från längre bak i tiden. Min pappa försäkrade sig om att ett sådant mönster aldrig skulle förekomma mellan mig och syskonet närmast mig. Att vi inte fick värderas olika.

För även människor som inte är fullkomliga, de gör allt många gånger för att vissa fel inte ska leva vidare. Båda mina föräldrar gjorde så gott de kunde och jag växte upp väldigt utsatt samtidigt som min mamma alltid sa att det skulle sluta med oss. Det hon inte klarade av att bryta, gjorde jag. Och nej, det de lärde mig är att jag inte är "en självcentrerad människa". Jag räknas, precis som alla andra människor. Jag har ett värde och en röst som har full rätt att berätta och säga ifrån när fel pågår. Min historia är lika viktig som någon annans och även mina åsikter och du är inte förmer för att du saknar egna erfarenheter och det är inte skamligt att jag drar paralleller.

De här barnen är läskunniga. De kan läsa vad jag skriver. Ett orättvist dömt barn kan finna tröst i de ord jag uttrycker att oavsett vad som hänt måste det inte alls känna och tycka som de som ingen erfarenhet har. Oavsett hur situationen såg ut är de inte dömda att bli likadana och att hur jobbigt det än var, är vi många som oavsett de röster som nådde oss som barn om vår värdelöshet, påstådda fel eller mörka framtid- blev bra människor trots de människor som ville veta bättre om vilka vi var och hur vi skulle bli. Det är inte hugget i sten.

Även om somliga upprepar sådant de själva har obearbetat gör inte alla det och många förövare ljuger om att de utsatts för att istället ta ansvar, få offerrollen. Och även om någon som utsatts blir förövare är det skillnad på när det är ett offer och när det är förövare.

Det är traumatiskt för barn att lämnas utan hjälp och stöd och i det blir somliga förövare när de återupprepar det de själva utsatts för eftersom det ger dem kontroll istället för att vara offer.
Ibland fortsättter fel eftersom ingen lärde barnen hur man ska hantera olika situationer. Hur man ska fungera som vuxen. Vad som är bra sätt. Ibland handlar det om att ingen lärde dem att det som skedde dem, var fel och att de inte klarade av att inte identifiera dem själva med förövarna. För barn vet inte av dem själva rätt och fel utan de tolkar det vuxna gör som direkt korrelerat till vilka de själva och andra är. Ett barn kan inte utan hjälp förstå att felet är förövarens. Rätt och fel och självkänsla lär de vuxna barnen. De som lämnas helt ensamma kan inte av ingenstans förstå hur det ska vara egentligen, åtminstone inte känslomässigt. Man kan inte komma många år efteråt och säga- det var inte ditt fel eller dina syskons fel- om den rösten på något vis inte fanns där i något hörn.

Det tror jag med.
Det är lika synd om mamman som om z.
Det skulle förklara beteendet.

Ja. Tillsammans blir vi kunnigare och starkare och mer utbildade och kan hjälpa de här barnen.

Man måste var frisk för att orka vara sjuk och man måste klara av att vara oskadad för att klara av att föra rösten av att ha skadas.

Därför är det jätteviktigt, även när vi inte är ense, att vi försöker vara så öppna vi kan med att förhindra de mest utsatta från att lämnas kvar i utsatthet. Vi lär oss av varandra och utbyte av åsikter och tankar.

Så länge som personen är normalbegåvad (eller bara lätt begåvningshandikappad) och inte lider av någon psykisk sjukdom på psykosnivå (alltså när en mamma får för sig att det är Antikrist eller ett monster hon har fött, och på riktigt tror på detta) - så finns det inga ursäkter. Inte för HANDLINGARNA.

Det kan bli så att en förälder som själv utsatts och inte fått någon kärlek av sina föräldrar, är så skadad att han eller hon inte kan älska sitt barn, inte kan ta till sig sitt barn, inte kan sakna sitt barn när det inte är där, inte kan sörja sitt barn om det går bort. MEN det finns aldrig några ursäkter för uppenbart onda HANDLINGAR.

Det här är jätteviktigt att skilja på. Är personen straffrättsligt ansvarig enligt RPU - ja då ÄR han/det fullt ut. Den egna taskiga barndomen är ingen förmildrande omständighet i straffrätt.

Undrar om syskonen haft någon gemensam träff?
Om de träffat Z?
Eller alla syskonen fortsätter att skuldbelägga Z?
Kanske tror de fortfarande att Z bär skulden till att familjen splittrats..

Jag har för mig att. De var det och hade parkerat rakt framför intaget och att nån upplevde det som märkligt.
Någon som känner igen det?

Jag har inte nämnt ordet ursäkt någonstans.
Förklaring däremot. Det är stor skillnad.

Vilka dagar liverapporteras det? Samt var?

Det beskrivs i fup:en hur alla syskon träffas med sina jourhem. Minns inte exakt hur det beskrevs, de leker med varandra men vid något tillfälle är något eller några av syskonen inte snälla mot Z. Man får känslan av att föräldrarna verkligen vänt de andra barnen i familjen mot henne.

Tänker också på den bild någon la ut där man ser alla barnen och pappan. Det blir så smärtsamt tydligt där, de andra är knubbiga och ”pyntade” flickor i klänningar och långt hår, Z är mager och blek i pojkkläder. Den äldsta systern tittar ner på henne och jag tolkar det som att yngsta systern bredvid blivit tillsagd att hålla hennes hand för fotot (de andra håller varann i handen) men surar för att hon inte vill. Har någon sparat fler bilder där man kan se familjen? Antar att Z knappt finns med på några.