Citat:
Ursprungligen postat av
Parongatan
Läkarna (eller polisen) "måste" se mer av en oresonlighet och ett såpass instabilt beteende att de allvarligt fruktar för hennes liv och hälsa. Då hade de skrivit ett vårdintyg - LPT - och hon hade fått stanna på sjukhuset, inlåst.
Fy vad hemskt, LPT:as, ryser. Men jag är också extremkänslig för obekväma miljöer.
Tror inte andra behöver vara riktigt lika känsliga.
För mig, som sjukling, är slutenpsyk en ohållbar miljö.
Inte en blund kunde jag sova på den hemska madrassen, kudde och filt. Med nöd och näppe fick jag ha min egen kudde.
Då jag legat på vanligt sjukhus, så har ju både säng, kudde och filt varit bekväma.
Och då jag inte kunde vila alls på betongmadrasserna, var jag ju tvungen att promenera. Om de då hade tagit mina skosnören hade detta varit kört för mig ur ergonomisk synvinkel ( skosnören som de ska ta pga suicidrisk).
Citat:
Och när Emilia inte såg någon form av minsta möjlighet att kunna må bättre och inte ens få hjälp vid samhällets sista räddningsplanka - psykakuten - fick hon total panik och bara ville göra slut på sitt lidande.
Jo, det är ju inte säkert att hon kom till en lika karg miljö som jag var inne i, samt att hon kanske inte var lika känslig som jag, men om man förväntar sig att få en stab av psykiatriskt mottagande, så är slutenpsyk helt fel miljö. Och det inser man ju först när man är där.
Detta kan nog göra att frivilligt intagna vill ta sig därifrån så fort som möjligt. Och även ljuga sig ut. Det tog någon upp som möjligt scenario.
En ung liten tjej. Att möta den brutala miljö som slutenpsyk är.
Jag vet andra anorektiker som har mått skitdåligt av att blandas med den typ av intagna som kan vara på slutenpsyk.
Det är väldigt sårbart för en ung liten tjej att blandas med de intagna där.
När hon väntade där på läkaren på söndagen så kan mycket väl patientklientelet varit så skrämmande så hon inte mäktade med miljön?