Citat:
Ursprungligen postat av
Jordgubbe
Kan det vara så att elitidrottare vet detta och därför dröjer extra länge när de hamnar i en kris. I det här fallet måste det känts livsomvälvande att trots intresset för rörelse inte funka i kropp och psyke. Hur är egentligen uppfångningsmekanismerna för de inom idrotten som får svackor. Kan det eventuellt vara så att inställningen där är ännu mer av att spotta i nävarna, hugga in, och köra en km till. Hur funkar vården för de som rör sig (för mycket inkl orto- och anorektiker), den kanske ligger i skugga.
Ja självfallet klagar elitidrottare mindre och vill inte framstå som svaga.
Det ligger i deras natur.
Då kommer en person som tagit lite sömnpiller för att få uppmärksamhet före.
Och skrikande mongon som vill ha uppmärksamhet kräver väldigt mycket personal.
Dom kan vara en fara för sig själv och för andra. Det går inte att generalisera tyvärr och då går den duktiga smärt vane självmordsbenägna idrottaren hem istället.
Att självmord är högt i Sverige är mer ett samhällsproblem än ett vård problem.
Sverige är det land som tar mest antidepp per invånare.
Kanske är det solen frånvaro, kanske är det vårat system.
Det är tragiskt varje gång någon avslutar sitt liv.
Personen i fråga har nog brottats med psykisk ohälsa länge och kontrollerat den genom sitt extrem tränande, när hon inte kunde träna åt ångesten upp henne.
Hoppas det kan utbildas och anställas fler skötare inom psykvården så fler får hjälp.
