Citat:
Ursprungligen postat av
LeTeigneux
Jag sökte lite mer och jag tycker det är ganska tydligt att det handlar om samma fynd.
Fynden av kranier på pålar beskrivs i flera av artiklarna som unika
Så det handlar inte om två olika fynd av kranier på pålar vid resterna av en sjö vid Motala utan det är samma. Men de beskrivs annorlunda i programmet jämfört med de tidigare artiklarna.
Det behöver inte betyda så mycket. Men ändå lite anmärkningsvärt.
Tidigare har SVT själva beskrivit det i en artikel som att kranierna
Men nu beskriver de det i stället som
och beskriver därefter att andra människor har "tagit hand" om kranierna och jämför dem med katolska helgonreliker.
Mitt intryck är att man har en ny teori - kranierna sattes inte på pålarna som troféer utan snarare för att hedra dem. Det var kranier av fränder, inte fiender.
Och att man då väljer att vinkla hela beskrivningen av kranierna för att vara i överensstämmelse med den teorin.
Det är ju i linje med hur de hårdvinklade rönen om att de första jägarnas hudfärg.
Det är väl OK att vinkla och lyfta fram vissa aspekter för att driva en tes. Men då gäller det att tittarna är medvetna om att det är just det de gör. Ett rent vetenskapligt program hade nog varit tydligare med att vi faktiskt inte vet varför kranierna sattes upp på pålarna och att det kan ha handlat om både det ena och det andra.
Man säger i programmet att slaktskador saknas, men inget om flåning. Skador finns ju, notabelt de läkta könsbetingade, givetvis även de från pålning/montering; men även andra möjligen tillkomna kring dödsögonblicket (“possible perimortem sharp force trauma”), för vilka före-/efterfrågan inte kunnat (2018) besvaras, se undre stycket här:
Citat:
The human remains: pathologies and trauma
Minor pathological changes or anomalies were documented on five elements (S4). Seven individuals exhibited antemortem blunt force trauma to the head (see S4). In four of these individuals, nine round or elliptical depression fractures on the vault were documented (Figure 4). The injuries were shallow, affecting only the outer table and top section of the diploë. Additionally, healed blunt force injuries to the zygomatic process of a temporal bone, the zygomatic process of a frontal bone and a nasal bone were noted. A majority (n = 9) of the injuries were located near the top of the head, above the so-called ‘hat brim line’ (Kremer & Sauvageau Reference Kremer and Sauvageau2009). Two of the affected individuals were female, and four were male. Both females exhibited evidence of multiple instances of trauma to the back of the head (one of them also displayed a healed fracture on the right temporal bone), whereas the males exhibited a single traumatic event to the top of the head or to the face (Figure 5). The single mandible shows a healed injury to the left mandibular head. The injury may be related to trauma and dislocation of the joint.
[…]
Three of the male crania exhibited possible perimortem sharp force trauma (see S4). One incised wound was located on the right parietal bone parallel to the sagittal suture. The second injury comprised several shallow, linear incisions on a left temporal bone. The third potential sharp force wound was a horizontal fracture that radiated in an anterior–posterior direction on the left parietal bone. The wound was altered by postmortem damage, which partly destroyed the fracture margin. All incisions were shallow and only cut through the outer table of the bones. Postcranially, one right femur exhibited three shallow, parallel linear incisions near the popliteal surface.
The preservation of organic matter (e.g. collagen) affects the plastic response of bone to mechanical forces. Smooth perimortem fractures in fresh bone present obtuse or acute angles, while such trauma in dry bones produces transverse fractures with ragged and flaked margins (Ubelaker Reference Ubelaker, Gerdau-Radonic and McSweeney2015). Hence, the deposition of the bones in a wet environment complicates interpretations, as postmortem trauma may show similarities to perimortem trauma (Kjellström & Hamilton Reference Kjellström, Hamilton, Martin and Anderson2014). This affects the analysis of the perimortem sharp force trauma in the sample, as it does not allow for interpretations of the timing of the trauma. The cranium in which the left temporal bone exhibited sharp force incisions was, however, discovered with the right side facing upwards, reducing the probability of recovery damage as a causative factor for the trauma.
Gummesson, S., Hallgren, F., & Kjellström, A. (2018). Keep your head high: Skulls on stakes and cranial trauma in Mesolithic Sweden. Antiquity, 92(361), 74-90. doi:10.15184/aqy.2017.210
https://www.cambridge.org/core/journals/antiquity/article/keep-your-head-high-skulls-on-stakes-and-cranial-trauma-in-mesolithic-sweden/39BD3070DCC745A9CBAB1DF52FEC2782
