Citat:
Ursprungligen postat av
SiamGnome
Nu tittade på arabernas förslag
1 I princip samma dag som det kom ut 2002 så sprängde Hamas 30 israeler i luften.
2 Senare har Hamas varit splittrade i frågan. Vissa ledare Ja andra Nej och vissa inget svar.
3 Säkerhetsgarntier fanns inte med då man skulle gå tillbaks till 1967 års gränser - Alla araber vet att det är dödfött sedan 1978.
Så jag förstår varför Israel sa nej 2002. Det går inte säga ja när ena sedan spränger 30 israeler i luften. 2018 Nethanyau borde ha sagt att det var en början.
Man kan självfallet ha olika uppfattningar om endera part borde ha godtagit eller inte godtagit enskilda lösningar och när det borde ha skett eller inte, men mitt påpekande var bara att det är skitprat att det bara är palestinierna som tackat nej till konkreta förslag till tvåstatslösningar och att Israel skall ha presenterat en hel massa förslag till sådana om palestinierna styvnackat sagt nej till.
Jag hade nog heller inte godtagit det arabiska initiativet 2002 om jag varit israelisk premiärminister, men jag hade heller knappast godtagit FNs delningsplan 1948 om jag då varit arabledare. Jag tror att 2000 är ett enormt missat tillfälle för båda sidor att hitta en hållbar fred och personligen lägger jag huvuddelen av skulden för detta missade tillfälle på Arafat.
Att utgå från vilka lösningar Hamas kan acceptera vore ytterligt udda, de har ingen plats vid förhandlingsbordet och erkänns inte som förhandlingspart av varken Israel eller Palestinska staten/myndigheten. Att de genom terrordåd kan påverka opinionen i Israel är självklart, men det innebär inte att de bör få ha något slags veto över förhandlingsresultat. I så fall kommer det aldrig bli fred i Mellanöstern. Att Hamas och liknande grupper måste utplånas i de palestinska territorierna eller i vart fall förhindras operera därifrån är ett ganska självklart och högst rimligt Israeliskt säkerhetskrav och är orsaken till att Israel i förhandlingar godtagit att en Palestinsk stat kommer att behöva ha stående lätt beväpnade säkerhetsstyrkor och inte vara komplett demilitariserad. Israel erkände 1993 PLO/Palestinska myndigheten som den enda företrädaren för det palestinska folket och det är också den enda företrädare som Israel därefter behandlat som part och förhandlat med.
När jag har kikat närmare på saken kommer jag fram till att båda sidor verkar ha sagt nej till konkreta förslag i ungefär samma utsträckning över tid men att det efter 2002-2004 någonstans mer verkar vara Israel som är ointresserat av en tvåstatslösning och rent av vid vissa tillfällen saboterat arbetet med att hitta någon sådan lösning.
PS Min skrivning om ”skitprat” är inte riktad mot dig, jag läser dina inlägg med intresse även när jag inte håller med och är högst medveten om att du inte fört fram dessa påståenden. Ds