Citat:
Ursprungligen postat av
Hurt-Åke
Ja, och den indoeuropeiska dialekt som talades i Skandinavien/nordligaste Tyskland blev det germanska språket (som sedan förändrades vidare till svenska, tyska, engelska osv).
Stridsyxekulturen i Skandinavien/nordligaste Tyskland utvecklades under nordiska bronsåldern till den germanska kulturen som sedan spred sig över mer än halva Europa.
Det här är intressant. Stämmer följande - som är min tolkning av
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenskar#Uppkomsten_av_det_svenska_språket :
Urindoeuropeiska tros ha talats i norra östereuropa och spreds även till Indien och till Grekland, där den dokumenterades tidigt i skrift. Urgermanska uppstod antingen i området mellan Rhen och Wisła, eller i Sydskaninaven. Det finns ett mellansteg mellan urgermanska och svenska som kallas urnordiska och sedan blev fornnordiska. När andra germanska språk avknoppades från urgermanskan och spreds i hela Nordeuropa blev urnordiskan alltså ett eget språk. Som sedan blev fornnordiska vilken finns bevarad i runskrift enligt den äldre futarken.
En tredjedel av proto-germanska ord och böjningsformer härrör från ett icke-indoeuropeiskt substratspråk som talades av av någon tidigare kultur i Nordeuropa. Kandidater till substratspråket är Trattbägarkulturen i Skandinavien, Maglemosekulturen, Nordvästblocket, och Hamburgkulturen. Många förindoeuropeiska språk beskrivs som paleo-europeiska språk.
Vad skulle du ändra på eller stryka som låter tveksamt?