Skvaller om United Family Fia (Sofia Palm)

Hur vet du att domen inte stämmer?😳🫣🤔

Ja, angående M förstår man att hon inte på något sätt är kapabel att ta hand om sitt barn nu. Sedan vet man förstås inte vad som är sant och inte sant innan beslut om omhändertagande gjordes. Att ringa till soc när barnet var hemma är ändå inget som kan tas upp i en dom. Att avgöra om någon skriker eller inte är godtyckligt. Det ska givetvis finnas bevis från vården om hennes mående.

Men det är ju just det som barnrättsorganisationerna menar, att ibland omhändertas inte barn fast de borde bli omhändertagna och ibland omhändertas barn som inte skulle ha blivit omhändertagna.

Om man läser en dom i ett vanligt brottsmål brukar det ha gått rätt till. De människor som gör brottsutredningar har utbildning för det.

Läs Bo Edvardssons artikel som jag citerade ovan, då förstår du varför man inte kan bilda sig en uppfattning om huruvida en icke godtycklig och rättssäker utredning gjorts av socialtjänsten, enbart genom att läsa domen.
Samma idiotiska misstag gör även SVT och DN när de har granskat LVU-kampanjen, de har enbart läst domarna. Sedan har DN enbart haft kontakt med familjer som haft positiv erfarenhet av LVU i sin senaste granskning. Det kallas för partiskhet.
Lyckligtvis finns det lokaltidningar som har granskat fallen närmare.

När det gäller just F.P. tyder väldigt mycket på att socialtjänstens utredning gällande familjen är godtycklig och rättsosäker. Det skrevs exempelvis att barnen drack välling ur nappflaska och sov i samma rum som mamman. Att det skulle vara bevis på att barnen inte var åldersadekvata. Det är bara att gå in på Familjeliv och kolla på hur många barn i samma ålder som Fias barn som gör detsamma. Att domstolarna släpper igenom sådant är sjukt.

För att kunna bilda sig en uppfattning om barnomhändertaganden är korrekta behöver man se hela helheten och få tillgång till motbevis som lagts fram.

Men du har fortfarande inte läst domen;

”Jag tänker inte gå in någonstans och läsa Fias dom, det kommer inte att visa huruvida fel är begånget eftersom allt hänger på hur socialtjänstens utredning är gjord, samt några bevis från Fias sida kommer inte heller att finnas med.”


??

Så du vet inte vad den baseras på?

33 orosanmälningar (hur lyckas man med det?)och att man drar in barn i konflikter samt att man inte förstår barnens behov. Det är anledningen till att barnen är omhändertagna.

Det är ju det jag säger, man kan inte bara läsa domen. Man måste läsa från den andra sidan och framför allt bevis för de olika slutsatserna. Exakt vilka hade gjort dessa orosanmälningar, exet, grannar, vem? Det står 33 orosanmälningar och när har de skett? Har folk anmält när de sett en live? Drar in barn i konflikten? Exakt hur drogs barnen in, vem har påstått det? Man måste förstå att de kan ta en liten detalj och få det till något helt annat.
Exakt hur skulle hon inte ha förstått barnens behov? Det var något om nappflaskor och sovandet. Man måste se båda sidorna! Domstolarna består till stor del av lekmän och domstolarna godtar ofta utredningarna rakt av och tar dem för sanning. Enligt lagen ska ordentliga bevis krävas för det som påstås, men socialsekreterarna kommer undan med allt. De behöver inte bevisa något. Sedan har de även en egen advokat, en stadsfiskal, som ska krossa motparten. Denna stadsfiskal har inga direkta tidsbegränsningar.

Barn och föräldrar har en timmes samtal med sitt ombud eller sin advokat. inte mer. Det offentluga betalar en ytterst begränsad jurist- och advokattid. Advokaterna måste utöver den timmen hinna att läsa in sig på underlaget medmera. En timme är oftast praxis.

Om barnen berättar något som inte stödjer omhändertagande, då sägs det att de är alienerade med förälder/föräldrar eftersom de inte förstår sitt eget bästa.

Läs det som Bo Edvardsson skrivit ovan.

Vi vet inte hur det har gått till eftersom en socialsekreterare har inte utbildning för att göra en rättssäker och opartisk utredning.
Du vet inte vilka sagor som kan skrivas i sådana utredningar som socialsekreterarna gör. Fastän föräldrar och barn har bevis för att saker inte stämmer ändrar de inte heller, utan den går vidare oförändrad till domstol.

Jag antar att du inte sett hennes lives. Det är rätt tydligt att hon skriker och har en aggressiv röst. Givetvis är det inte bra för ett barn att höra mamma skrika om ”pedofiler” och ”maffia” hela dagarna. Men det är bara en anledning till att hon inte är en lämplig förälder. Grunden är att hon lider av svåra vanföreställningar.

Man jag skrev ju att jag inte anser att hon är lämplig att ha vårdnad om sina barn nu.

Vad jag skrev i mitt inlägg var att orsakerna i det som skrevs här angående utredning och dom för lvu var luddiga.

Jag har sett liven. Men jag undrade om hon var lika sjuk innan lvu:et gjordes. Kanske har det gått 3 år och sjukdomen har förvärrats eller inte funnits. Det vet vi tydligen inte.

Det vore väl en annan sak om det stod i den ursprungliga lvu-utredningen att vården anser att hon lider av vanföreställningar. Inte att någon socialsekreterare anser att hon skriker i telefonoch hört ett barn i bakgrunden

Ja hon är dysfunktionell och nej jag antar inte bara saker utan är fullt kapabel att bedöma de beteenden hon visar upp liksom många andra rörande hennes direkt tydliga svårigheter.

I fattiga länder är det en ekonomi. I Kenya som exempel kidnappas barn när de går ut ensamma eller när föräldrarna somnat och det är för adoptioner till svarta människor. Majoriteten av världens föräldralösa barn är däremot det på riktigt. Olagliga adoptioner pågår i alla länder där det råder svårare nöd, korruption eller diktaturer. Sverige är bland de högst rankade i världen när det kommer till demokrati, avsaknad av korruption, är bland de minst rasistiska och så vidare.

Vi i samhället har inte intresse av att "kidnappa" barn.

Att ingen vill träffa henne beror dels på att hon är rättshaverist. Sedan har jag om du läste ordentligt, lämnat en öppning för att hon faktiskt kan diskrimineras. Problemet är att tjänstemän inte kan ställas till svars i Sverige. Det är ett systemfel men det innebär däremot absolut inte att majoriteten omhändertaganden är fel. Vad det innebär är istället att vid de enstaka fall då det rör sig om tjänstefel är den enskilda medborgaren lämnad ensam och rättslös. Precis som alla andra medborgare som diskrimineras men inte kan ställa någon till svars eller då först åtminstone få en objektiv utvärdering där det kontrolleras ordentligt hur personen med makt agerat.

Det känns för alla. Majoriteten olämpliga föräldrar är inte våldssadister eller pedofiler som njuter av att skada. Och de förövarna kan jag garantera dig verkligen uppskattar all skit ni sprider eftersom de kan spela offer när de istället är förövare precis som alla de här mer normala föräldrarna men som är direkt olämpliga systematiskt spelar offer.

Även jag har skrikit rakt ut i affekt efter min mamma för att räddas ur ett hem och även min mamma agerade därefter för att hämta oss barn ur det. Även dåliga föräldrar kämpar överlag för sina barn. Saken är att de oftast särskiljer på vad andra gör fel och saknar kapacitet för att se sina egna fel. De är även kraftigt manipulativa och aktiva i att få barnen att stå på deras sida och barn är som regel lojala sina föräldrar.

Att jag vuxit upp i en väldigt dålig hemmiljö med en psykiskt sjuk förälder innebär inte att jag inte har med mig en mängd positiva saker. Det innebär inte att alla dagar var dåliga eller att all uppfostran saknade kvalitet. Inte heller innebär min uppväxt att min förälder saknar rättigheter, känslor eller även goda egenskaper. Som jag sa så har även varenda strid för oss tagits också. När problemen kom utifrån... För så fungerar föräldrar som inte klarar av föräldrarollen. Det är inte människor som skaffat barn av hat och vrede eller med dåliga avsikter. Även de har gått igenom graviditeter, anknytning och skapat band.

Att människor har funktionsnedsättningar som gör att de inte kan ta hand om sina barn är inte per automatik något som innebär att de är totalt galna som begår grova övergrepp.
Inte heller innebär det att de inte är kapabla att älska sina barn. En människa med psykisk ohälsa/sjukdom, missbruk, kognitiva funktionsnedsättningar är även de kännande människor. Däremot räcker inte det att vilja eller känna, när man ska sköta omvårdnaden och fylla barns behov.

Fia är inte Martin Luther King. Vi lever förövrigt i MARTIN LUTHERS samhälle. Passar på att länka så att du får chansen att förstå mer vilken del av världen du befinner dig i. https://www.so-rummet.se/kategorier/martin-luther# Vi är inte amerikaner och har aldrig varit och skillnaden kan du bland annat hitta i demokratiindex. Det är länder som Norge, Nya Zeeland, Island, Finland och Schweiz du ska dra paralleller med. Fullvärdiga demokratier dvs som är topprankade i världen jämte oss när det kommer till den enskilde medborgarens rättigheter.

Jag var inne på en live där Sofia hade i förrgår och hon vägrade svara på mina frågor och även vägrade hon acceptera att t.ex en fosterhemsplacerad kille ville framföra sina synpunkter på hur bra han hade haft det i familjehem. Det var hon inte intresserad av. Hon är faktiskt inte alls intresserad av något alls som handlar om hur bra det är för många barn att placeras i en familj. Det gör henne suspekt eftersom det indikerar att hon anser att hon går före barn som kan ha det långt värre än vad många av oss upplevt och där de utsätts för sexuella övergrepp och sadism. Ni har allihopa Aktuella brott, att gå in på och läsa. Men givetvis var hon inte intresserad av att besvara min fråga kring de mest utsatta barnen vi kan läsa domar kring.

Du utgår ifrån att en förälder alltid har rätt först när vi får se på film och höra barnen berätta vad som skett men saken är att de flesta barn inte berättar. Sådana här barn finns också (FB) Två personer anhållna misstänkta för grov misshandel av barn Västmanland (2023-05-02) Men Sofia gapar om att man hellre skulle ta in Gabriel i sitt hem istället för en självskadande tonåring som använder droger.

Och när hon skriker om sådant så berättar hon faktiskt en tung sanning. Innan tonåren krävs det vaksamma vuxna och människor inom vård, skola och barnomsorg att reagera för att tvångsomhändertaganden ska ske. Vi har otroligt många, allvarliga fall. De ni hittar på är "kidnappningar" men när barnen når tonåren är de som regel så skadade av föräldrarnas våld, förtryck och övergrepp att de använder narkotika, alkohol och självskadar varpå föräldrarna tröttnar när de inte längre har kontroll. Därför är ungdomar bortplacerade på föräldrarnas initiativ generellt, dvs "frivilliga placeringar". Jag vet, jag vet, när ungjäveln är femton kan det vara väldigt provocerande att behöva se ansiktet på den man aldrig klarade av att bryta ner eller i hemlighet avundas styrkan hos eller bara tillsammans med socialtjänsten och ibland BUP går i enad front emot. För att barnet inte fungerar som det ska. Men det blir så när problemen kommer av föräldrar som inte fungerar.

Varför tar inte Sofia in hemlösa,, självskadande och missbrukande ungdomar ideellt för att bevisa varför hon nu är bättre än vad jag och andra är på att ta hand om barn?

Innan du ställer krav på andra, se till att du själv klarar av kravnivån. För grejen är att skillnaden mellan familjehem och föräldrar vars barn placeras bort, handlar inte om förmågan att känna utan förmågan att hantera.

Jag kan se att hon lider djupt och hon med andra föräldrar i samma situation har min sympati för det. Jag ser att det smärtade henne enormt att höra sitt barn skrika efter henne. Jag uppfattar att hon klippt för att hennes beteende därefter inte ska framgå och jag förstår att hon var djupt upprörd. Och jag kan inte avgöra att hon verkligen skulle ha blivit av med umgängesrätten.

Saken är att det skriket lever i alla barn som även lämnas kvar i de egna hemmen men de skriken hörs inte. Lika tyst är de skriken i familjehemmen. Barn kan bara skrika. Ingenting annat. Även jag som ett bra hem hade de skriken några tillfällen, för så gör barn när de inte mår bra och försöker kommunicera den affekt de upplever av att inte kunna bo med sin förälder. Placerade barn är i kris, åtminstone akut. Ett tyst barn mår nödvändigtvis inte bra även om socialtjänsten och familjehem upplever det som så. Därav är inte ett skrikande barn skäl nog för att ta bort umgängesrätten såvida föräldrarna inte utgör en fara och är nyktra och stabila i mötet med sina barn. Det är inte "kul" att stå med ett barn som bara skriker och skriker och skriker men barnet skriker för att det har ett behov av det, inte för att allt fungerade så bra innan. Barn skriker av seperationsångest och de skriker likadant när de är bortplacerade som de gör när de inte mår bra i familjesituationen i det ursprungliga hemmet eller efter placering. Skrik ska därmed inte ses som skäl att avbryta all kontakt eftersom man straffar barnet för dess känslor. Så ja, det är en form av misshandel mot barnet om det inte alls får ha kontakt med föräldern för att det blir upprört. Det är upprört hela tiden, innan det skriker stänger det in det istället.

vem är importungen hon har hemma?

Som sagt. Ett skrikande barn innebär inte att ett tyst barn istället är lyckligt. Hämmat beteende är minst lika viktigt att vara observant på eller negativitet. Ett barn som inte vill något, inte uppskattar något, inte tar egna initiativ och inte pratar om saker, är mer illavarslande än barnet som brister.

Problemet är att tolkningsföreträdet ger människor utrymmet att läsa in hur bra allt går när barnet kanske famlar sig fram och inte litar till omgivningen.

Samma sak med Sofia. Vi kan alla se att hon har problem och hon tar varenda fight hon kan med tunnelseendet. Samtidigt lämnar det lika mycket öppet för tolkningsföreträdet att hon inte ska få rätt först när hon anpassat sig. Men saken är att barn inte omhändertas för att uppfostra föräldrarna utan för att garantera deras säkerhet. Att låta mer vältaligt lugn och akademiskt behärskad är inte detsamma som att vara en bättre lämpad förälder.

Det är viktigt att vi kommer ihåg sådana saker när vi tittar på saker utifrån.
Vi (åtminstone inte jag) vet inte varför hon bedömts som olämplig. Det enda i hennes krig som visar mig att hon brister i föräldraförmågan är att hon nätverkar med vem som helst som ger henne rätt och hävdar sig sitta i samma båt. Det är ett svartvitt tänkande där man faktiskt kan utsätta sina barn för mycket olämpliga till direkt farliga människor. Sedan tillkommer det andra skrivit i tråden om att man filmar lite hur som helst.

Det kan vara bra att spela in saker där det kan behöva finnas underlag på något om något visar sig vara fel men man måste faktiskt radera och inte sprida saker som kan vara känsligt för andra. Normalfungerande människor filmar inte allt och alla för allmänhetens beskådan. Det är vad sjuka och störda människor gör. Att däremot för att kunna gå igenom själv vad som sagts mm för att man upplever någon eller något som helt galet är en annan sak.

De här barnen som ibland (tänker på andra sammanhang rörande omhändertaganden då jag inte vet hur hon agerat) som filmas och publiceras utsätts för djupa kränkningar i sina svåraste stunder. Även om man anser att man har rätt ska man absolut inte sprida filmer man skapat på skrikande, gråtande barn som separeras från sina föräldrar av polis och socialtjänsten. Det är övergrepp och gör dem särskilt utsatta i en redan svår situation. Barn tar även på dem själva skulden för fel och kan skapa ännu större känslor av skam och självhat liksom skuldkänslor när material på dem sprids runt och hela världen får insyn i deras mest privata utan att de har minsta integritet.