Kaos i vår familj

Att bo hemma gratis när man är vuxen är inte en "normal relation", tvärtom förstör det motivationen att växa upp och ta ansvar.

Som sagt. Problemet verkar ligga hos dig. DU är för trött och vill ha dina pengar själv. Vi lever i en fruktansvärt självisk tid. Du är hennes mamma. Behövs behandling? Hjälp henne dit via soc. Är hon nykter och söker jobb? Då har man råd att ha sin dotter hos sig ett tag, finns det hjärterum.... Du verkar sakna viljan att ens ha en bra relation med henne. Sök terapi och lär er kommunicera, få hjälp att sätta upp en plan och regler. Men sluta öka på vad hon är skyldig när hon är NITTON och uppenbart varit på glid sedan hon var femton... Återigen, empati. Eller räkna med att du kanske inte kan reparera er relation sedan när du ångrat dig och "orkar" igen.

Funderar på om du själv är missbrukare...

Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt...

Så problemet ligger hos mig

Ja så brukar missbrukare och narcissister säga vid sådana här tillfällen

SIP-möte med myndigt barn? Det kan inte du kalla. Hmmm..

Haha kaos. Ja ska gora kaos me han. Klippa hans tung, klippa oran, ja ska gora kaoz me han. Sen efter de, ja ska skicka han till polisen. Uten huvvu du vet.

Nitton år är ingen ålder. Ger man upp på sitt barn innan hen ens får gå på systemet? Herregud, jag var 25 innan jag ens började ta ansvar för mig själv ens lite.

Nej det är jag inte, men en nära anhörig är och jag vet mycket väl hur det är att ha en runt sig. Du har dock mest talat om "dåliga val" och inte mestadels om missbruk. Men min bild av det hela är att ditt barn mår mycket dåligt på ett eller annat vis. Var en egoist om du vill. Man kan hjälpa utan att vara medberoende och möjliggöra.

Dessutom. Om DU kallat till sip-möte så finns det mycket du utelämnar, och jag undrar om ditt barn ens är myndig. Man börjar ana varför ditt barn mår dåligt.

Och om du nu verkligen hade känt att du gör rätt i att kasta ut ditt barn... Hade du verkligen skrivit här då? Vill du ha ett "okej kör" från främlingar som inte ens vet en bråkdel om er situation? Jag hade personligen tagit det väldigt försiktigt med så drastiska beslut. Ibland finns ingen annan väg att gå. Men mycket du skriver ger dåliga vibbar om dig.

Ska vi tänka lite tillsammans?

Vi kan börja med känslor:

Har ts slutat att älska sitt barn? Nej, den kärleken har inte försvunnit. Det är inte personen hon är trött på utan situation och handlingar. Man kan älska någon och ändå inte gilla allt den gör.

Har ts ingen empati? Jo, men det är tomgång på alla känslor på grund av utmattning. Ungen verkar inte ha mycket empati för sin mor å andra sidan.

Ts kanske har andra i sitt liv hon behöver finnas till för också, åldrande föräldrar och andra barn. Relationer som blir lidande när all energi slukas av detta.

Om några år kanske ungen själv får barn. Och hur ska ts orka vara en bra svärmor och mormor/farmor om hon helt körs i botten nu.

Är ts en dålig förälder? Nja, skulle inte tro det. Det är nog snarast en förälder som försökt allt och nu känner sig maktlös och hopplös. Förmodligen en känsla av skam och skuld också. De flesta skriver inte på Flashback i första taget heller...

Ts har försökt möta sitt barn som den vuxna person det faktiskt är, och det borde ses som positivt

Ts sviker inte sitt barn om hon sätter ned foten. Snarast tvärtom om hon fortsätter betala och ställa upp lär sig ungen aldrig ta ansvar och att handlingar får konsekvenser. Ett medberoende i ett missbruk är heller inte bra för någon av dem. Om ungen inte lär sig ansvar, hur ska den kunna klara livet? Hur ska den klara ett eget föräldraskap?

Jag gissar att det inte bara handlar om pengar och bristande ansvarstagande utan att det också förekommit lögner och fula ord. Ts kanske är genuint ledsen... man tröttnar också på sådant till slut.

Barnet då...

Barnet som inte är ett barn längre utan en ung vuxen. Tyvärr vi måste alla växa upp till egna självständiga individer. Den här beter sig som en trotsig treåring

Barnet mår nog inte bra. Men om den vägrar ta emot hjälp vad får ts då gjort - ingenting. Barnet vill väl kanske inte ens ha hjälp då den inte tycker något är knas.

I en familj hjälper man varandra, men det ska också gå åt båda håll, här är det bara ts som ställer upp. Barnet här utnyttjar

Att ringa polis och ambulans som straff mot någon är omoget och jävligt elakt. Bara i detta gör barnet fel och samhället borde gripa in. Att använda andra genom manipulation för att skada en närstående är liksom inte okej och det om något är brist på empati

Som läsare är det lätt att bli engagerad och att få egna känslor när man läser om trasiga relationer, men vi bör nog ha i åtanke att vi inte har hela bilden.

Ditt barn är 19 år, har inte blivit i åldern att göra rätt beslut hela tiden. Låt ditt barn göra misstag och stötta ditt barn. Skicka ut en 19 åring är bara konstigt, har själv en 18 åring som man behöver handskas med om ansvar och så. Men skulle aldrig falla mig in och få han känna sig ovälkommen i hemmet. Dina pengar får du säkert tillbaka en vacker dag, men fokusera på ha bra stunder med ditt barn, en vacker dag är allt borta

Och vad är vuxen enligt dig?
18 bast?
Ungar idag är generellt curlade.
Hur TS ens lyckades sätta sig i denna situation framkommer inte.

Men egentligen det ända du behöver betala är mat till barnet? Bättre att bara ställa mat på bordet och inget annat? Vad kan en 19åring kosta i månaden om du lagar billig mat.

Det är ändå ditt barn och lovar dig att du vill inte eran relation ska ta slut, kämpar du för henne så kommer eran relation vara helt annorlunda om 10 år. 19åring är knepiga men kommer uppskatta och ge tillbaka om du ger stöd och kärlek.

Ska vi tänka lite mer ihop? Kanske faktiskt fundera kring lösningar?

Till att börja med löser varken ord eller känslor detta. Bara praktisk handling.

För att klara detta behövs "skygglappar och hörselkåpor" på både för egna och alla andras känslor. Klart ts inte är oberörd men för att fixa en väg framåt behöver hon stoppa undan känslor och empati i en liten "mental låda" och stänga igen en stund. Struktur och handlingskraft framför allt

Den konkreta situationen ser ut som så att vi har en lite äldre ensamstående mamma som går på knäna både ekonomiskt och hälsomässigt. I första hand är det utmattningen som pratar i detta inlägg. Sen finns en ung vuxen som heller inte mår så bra men som också vägrar eget ansvar. För att de båda ens ska få en framtid krävs förändring.

Här är mina förslag:

1- säg till barnet att du älskar henne över allt annat men att du inte klarar situationen mer. Jag antar att ni har pratat många gånger redan utan framgång så skicka det som sms.

2- flytta ut hennes saker själv eller begär handräckning hos Kronofogden.

3- byt lås

4- prata med polisen och beskriv situationen eftersom hon nu ringt falskt

5-kontakta socialen och säg att du inte längre klarar av att ha det som du har det. Om det nu finns ett missbruk så är det än viktigare med utomstående hjälp

6-kontakta barnets far. Skriv ett brev om du inte vill/kan ringa. Inga anklagelser bara ge information om vad som skett och att du inte längre orkar. Det är ju möjligt att han eller hans närstående kan ha mer ork.

7- när ni inte längre bor ihop och ja, jag tycker nog ni borde ha en paus i er kommunikation. Då är det läge att "bryta ihop och fulgråta i duschen". Då först kan alla känslor få komma fram.

8- naturligtvis kommer det bli tufft för ungen. Men att bli utsparkad i snön kanske blir precis den kalldusch som behövs för att den ska inse att i livet måste man ta eget ansvar. En nittonåring överlever hemlöshet en stund

9-ts är sjukskriven och ska när barnet är borta från hemmet prioritera eget mående, träning, arbetsliv osv. Bli stark för ett liv som inte är slut ännu.

Ja, det kanske leder till att de får en sämre relation i framtiden. Men det kan också leda till att barnet så småningom inser att mamma gjorde detta av "tuff kärlek". Utgången är oviss men ts överlever inte om förändring inte görs.