Kaos i vår familj

Nej, det håller jag med om, men TS verkar mer bekymrad över pengarna än över ungen. Annars skulle hon inte hålla på och rabbla belopp hela tiden.

Exakt såhär hade jag också tänkt. Det spelar ingen roll hur personen hade hamnat i situationen eller vad som hänt, mina barn hade fått hjälp livet ut om det verkligen gick fel på något sätt. Det gäller för övrigt i viss mån även annan familj som syskon.

Finns väl liksom inte så mycket att göra för TS än att fortsätta dega för ungen för en del lär sig ju aldrig, verkar som de nästan strävar efter att få vara med i Lyxfällan. Bara tur att vi bor i ett land där det finns social som ser till att man kan överleva och skuldsanering så man kanske kan komma på fötter igen.

Hjälper inte lilla pappsen till då för övrigt?

Men om det lilla barnet nu är myndigt och mamman går på bidrag får hon väl halva hyran och halva räknas med att det fd barnet dvs den myndiga sonen ska stå för ?

om någon av mina grabbar skulle vilja flytta hem som vuxna så är det för set första ett nederlag för mig som totalt misslyckats med att lära ungen ang ansvar, plikt och skyldigheter här i livet.

Ja inte är svaren på inlägget till nån hjälp. Damn if you do. Damn if you don't. Skit för att du hjälper till. Skit för att du inte gör tillräckligt . Men alla som har barn tror jag förstår ditt handlande. Att stå på sidan om när ens barns tillvaro går åt helvete. ; det gör man inte. Man agerar. På det sätt man tror är det bästa genom nödlösningar. Sen behöver man tänka till och se långsiktigt. Ditt barn verkar ha en djupare problematik. Någon typ av diagnos? Som försvårar livet. Iofs ger en utredning bara en förklaring. Det förändrar inte oönskat beteende och sociala o ekonomiska felbeslut. Men med LSS diagnos kan man söka God Man.
Stålsätt dig. Ditt barn behöver få konsekvenser nu. Och de klarar sig ofta bättre än man tror. Även om det liv de väljer att leva inte är vad man som förälder vill eller önskar.

Är det verkligen så? Jag läser mer att det är en förälder som är trött, väldigt trött. Och då blir det lätt att fokus ligger på beloppen även om de kanske inte är så stora.

Problemet är väl att barnet är vuxet och inte tar något ansvar för sig själv och sina handlingar snarare än pengarna?

4 år med trassel är en lång tid. Deg är okej att bli trött, speciellt om ekonomin inte är bra från början.

Man kan älska någon och ändå sätta gränser. Ibland är kärlek just gränser.

Sätt ut ungens grejer utomhus och byt lås. (Nej hen har inte besittningsrätt). Fungerar inte det får du be Kronofogden om handräckning.

Kontakta socialen om ungens situation, hen borde kunna få socialbidrag om nu ingen inkomst finns.

Det går helt fint att säga till även ens barn, "Jag älskar dig men jag klarar inte av denna situation mer."

Ta sen tag i din egen hälsa och allmänna mående.


(Ja, jag är medveten om att det kan låta kallt. Och ja jag är medveten om att man som förälder vill stötta sina barn på alla vis. Men nu går det ju inte, tyvärr måste du vara realist)

Lägger till att om barnet blir hotfullt eller våldsamt nu när du säger ifrån så måste du ta kontakt med polis.

Hen kommer ju troligen bli upprörd. Men samtidigt så måste man efter 4 års strul förstå att ting kan komma ifatt. Att köra nån slags emotionell utpressning baserat på släktskap är inte okej.



(Och innan någon tycker jag är för hård.. . Jag har suttit i liknande sits fast det inte var barn utan mina vuxna föräldrar som betedde sig såhär. Det går så länge som det går och sen går det helt åt pipan för den som alltid ställer upp, inte för de som utnyttjar. Familj ja... men familj ska ta hand om åt båda håll)

Vet inte om du gjorde detta då du inte uppger det i inledningen:

Gav barnet trygghet och ger/hjälper "barnet" att hitta information med att kostnadsberäkna och se över vad som kan ske i det nya landet och hur man löser det.

Spara ihop till ett räddningspaket innan det sker. - Detta är otroligt svårt om man sitter med dålig ekonomi.

Verkar som att du enbart ser ditt "barn" som kronor och ören, du måste sluta räkna och berätta för barnet att det är i skuld, för då blir du någon som barnet vill slippa när "skulden" är borta.

Nu kanske du skiter i relationen med ditt barn men värt att tänka över om du har tänkt att rädda den.
Barnet har fuckat upp och det vet barnet, inget du behöver berätta.
Hjälp istället barnet med CV och försök att hitta ett jobb till barnet med alla kontakter som du har eller kan skaffa.

Ju bättre barnet mår desta bättre relation och snabbare får du dina pengar i slutänden.

19

Jo du har gjort detta gång på gång på gång

Att betala 3000 för rum mat badrum vardagsrum tvättstuga tvättmedel är inte ocker
Ungen hade jobb och pengar men har valt att lägga dom på annat
Betalar man inte hyra kan man inte heller bo