Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Nej, jag förklarar att det inte finns några belägg för att deras relation varit destruktiv dom emellan. Att relationen inte sett ut som en klassisk parrelation där den ena utnyttjat den andre. Men att deras tighta vänskap blivit förödande för andra. Detta är fakta, vi har sett resultatet och det finns stöd för denna tes i FUP.
Nej, jag ser det heller inte som en klassisk destruktiv parrelation.
Men offret i en sådan relation märker väl inte av att förövaren påverkar dem? Jag menar då inte att de inte skulle märka av fysiskt våld utan att deras tankar och värderingar påverkas.
Citat:
Det som det inte finns stöd för är den teori du precis postade, att J indoktrinerat M med sina sjuka fantasier och M har varit helt aningslös. Att M blivit mör och avtrubbad efter att J har bearbetat henne.
Det jag avsett med aningslös är att hon troligtvis inte reflekterat över att vad hon sagt och gjort kan ha gett J vind i seglen.
Jag relaterar avtrubbningen till Ms förhör där hon redogör för sin syn på konfliktlösning och sedan förhören där hon berättar om bränderna som vore de ett fullt normalt inslag I tillvaron, trots att hon säger sig ta avstånd.
Diskrepansen mellan hennes inställning och hennes sätt att berätta om bränderna tolkar jag som en tillvänjning, normalisering, som J står bakom. Jag ser det som destruktivt.
"M: Ja. Hon, men som jag tänker, jag tänker liksom om jag blir osams med människor eller inte tycker om människor då alltså jag backar ju liksom och bara okej vi behöver inte vara vänner och vi och så där och släpper det men hon får ju någon slags alltså hon blir manisk skulle jag nästan säga i att och hon ska hämnas och ja allt det där."
"M: För det är också, ja men de här brandgrejerna är ju, alltså det är saker jag har försökt förtränga och ja som har varit förträngda också för det mesta.
F: Och varför blev det så att du har så att säga försökt att förtränga det?
M: För att det har varit så jobbigt."
Hon förefaller inte varit obrydd och hon vet att det är väldigt fel.
Om jag inte missminner mig har hon sagt vid något tillfälle, minns dock inte när och hittar inte igen det, att hon även gjort så tidigare, alltså trängt undan sådant som varit för jobbigt att ha snurrande i huvudet.
Lite aningslöshet tillsammans med inställsamhet anas även hos F:
"Hur reagerade du om branden?
Då sa jag att jag förstod henne. Hampus hade behandlat henne illa. Men nu fattar jag ju att det inte var normalt att elda upp en dörr. Det fattade jag väl då med."
Citat:
I förhöret med Maja den 15/11 då hon misstänker att Johanna kan ha något att göra med Toves död, förklarar hon hur hon känner för Johanna. Hon får direkta frågor om något är dåligt med deras relation. Ja, du kan läsa svaren själv.
F: Nej. Nej. Om du tänker på din relation till Johanna, eh, hur känner du i själen då?
M: Eh, nej jag vet inte riktigt.
F: Hur känns det inom dig när du tänker på Johanna?
M: Eh, alltså just nu i den här situationen så känns det både bra och dåligt.
F: Okej vad är det som känns bra?
M: Eh, nej men alltså hon är min trygghet och så. Ja vi delar väldigt mycket i livet.
F: Mmm, vad är det ni delar?
M: Ja, eh vi, mycket alltså interna skämt, mycket ja vad ska man säga, upplevelser som vi har
gjort tillsammans.
F: Och så sa du det är både bra och dåligt. Och det bra sa du nu och vad är dåligt?
M: Ja alltså som, eh, alltså de som har kommit fram liksom med hela Tove grejen. Saker som
kommit fram på Johanna och det känns inte bra.
F: Och nu när du säger så vad är det du tänker på då? Som har kommit fram?
M: Jo men det här med mobilen att hennes, ja hennes mobil och så har ju varit där, där Toves
hittades. Ja och att hon har varit tillbaka där dagen efter, eh, och ja att hon har varit på
Dollarstore och köpt lakan och kemisk bensin och skit.
F: Finns det omständigheter i din relation till Johanna som har påverkat dig på ett sätt som
inte är bra? Det var kanske en svår fråga.
" F: Om du tänker på din relation till Johanna, finns det någonting dåligt i den?
M: Alltså ja, alltså man krockar ju liksom ibland, eh, i vad man tycker och tänker i, ja, hur
ska man säga? Eh, alltså det som, eh, nej men vi ses eller folk ser oss ibland som samma person och så, att ja, som att vi, ja tänker likadant om allt, att vi är ja.
F: Du sa folk.
M: Mmm.
F: Ja. Folk ser det så?
M: Mmm.
F: Ja och på vilket sätt är det? På vilket sätt är det så? Att folk ser er så? Hur kommer det sig
att folk ser er så?
M: Nej men vi umgås mycket. Vi, jag har fått höra att vi pratar likadant. Ja vi har ju våra
interna saker vi säger. Eh, vi ja. Mmm.
Jo, M har tidigare bara sett positivt på deras vänskap då hon har känt sig sedd och lyft, trots att hon belastats med Js mordiska tankar som hon inte kunnat hantera utan gömt undan i sitt djupa inre. J har bäddat med bomull och inneslutit M i sin bubbla.
Bubblan utökas med illharjenstoryn som J uppmanar M identifiera sig med, fylla, fall och kräkander.
Inte förrän i häktet,, när hon fått lite distans och lugn och ro börjar så sakteliga bubblan krackelera och verkligheten tränga sig på. FL gör tappra försök att få henne ur bubblan.
M upplever det tydligen jobbigt att folk ser dem som en person som tänker och tycker lika, vilket helt klart talar emot att Js tankar blivit hennes, så hjärntvättad är hon inte.
Det säger samtidigt att det som syns utåt inte överensstämmer med vad som finns under skalet. Folk missuppfattar henne.
Falskheten hon uppvisar här, och vid flera andra tillfällen, är dock ett observandum. Hur mycket är sant och vad är efterhandkonstruktioner eller rena lögner?