Citat:
Låt oss gå igenom feministisk kritik mot objektifiering, från wiki eftersom vi är inne på det:
https://en.wikipedia.org/wiki/Objectification#cite_note-:7-4
Eftersom det använder marxistiska tankegångar om reifikation så skulle jag kalla det marxistisk inspirerad feminism åtminstone. Det diskuteras absolut inte varje kvinnas fria vilja bland dessa självobjektifierande kvinnor, och det gör inget ifall de är Beyonce eller 12-åriga flickan på tiktok, båda böjer sig för den manliga blicken i försök att få resurser, till och med när Beyonce främst skapar musik åt den kvinnliga konsumenten. Det är en inbördes hierarki bland kvinnor där de helt uppenbart lyfter fram stjärnor som bäst utmärker sig i den självobjektifierande hierarkin.
Du kritiserar 50-talet nu igen för något som på alla sätt är mycket värre än vad det var då. Jämför Lill-Babs och Monika Zetterlund med Zara Larsson, vem är det som självobjektifierar sig mest? Jämför modesta herrtidningar då med barbröstade kvinnor jämfört med gangbangs i dagens porr, det finns ingen jämförelse överhuvudtaget. Sanningen är att dekonstruktionen av all anständighet har varit dåligt för kvinnor, de förväntas nu plötsligt att visa nästan allt för att slå igenom och dömas bara pågrund av deras status i sexmarknaden, när tidigare det fanns kulturella tabun för hur långt man kunde gå vilket säkerställde att idolkvinnor mer uppskattades som subjekt, för deras faktiska talang.
https://en.wikipedia.org/wiki/Objectification#cite_note-:7-4
Eftersom det använder marxistiska tankegångar om reifikation så skulle jag kalla det marxistisk inspirerad feminism åtminstone. Det diskuteras absolut inte varje kvinnas fria vilja bland dessa självobjektifierande kvinnor, och det gör inget ifall de är Beyonce eller 12-åriga flickan på tiktok, båda böjer sig för den manliga blicken i försök att få resurser, till och med när Beyonce främst skapar musik åt den kvinnliga konsumenten. Det är en inbördes hierarki bland kvinnor där de helt uppenbart lyfter fram stjärnor som bäst utmärker sig i den självobjektifierande hierarkin.
Du kritiserar 50-talet nu igen för något som på alla sätt är mycket värre än vad det var då. Jämför Lill-Babs och Monika Zetterlund med Zara Larsson, vem är det som självobjektifierar sig mest? Jämför modesta herrtidningar då med barbröstade kvinnor jämfört med gangbangs i dagens porr, det finns ingen jämförelse överhuvudtaget. Sanningen är att dekonstruktionen av all anständighet har varit dåligt för kvinnor, de förväntas nu plötsligt att visa nästan allt för att slå igenom och dömas bara pågrund av deras status i sexmarknaden, när tidigare det fanns kulturella tabun för hur långt man kunde gå vilket säkerställde att idolkvinnor mer uppskattades som subjekt, för deras faktiska talang.
Ja visst hörredu, Marilyn Monroe och Rita Hayworth uppskattades säkert!! mer för deras talang än dagens motsvarigheter i Hollywood ex. Susan Sarandon eller Nicole Kidman. De hade garanterat mer makt, fick mer repekt av manliga regissörer och det fanns lika garanterat! inte någon motsvarighet till Weinstien i 50-talets Hollywood...ohh noo!
Riktig "anständighet" finns bara i samhällen där dessa gärningar och gärningsmän inte ignoreras och där det finns reell makt hos potentiella offer.
Den ytliga anständighet från 50-talet eller från ex dagens Iran eller Afghanistan är bara ett enormt problem för de kvinnor som drabbas av sexuella trakasserier eller sexuellt våld.
Och din inbillning att inget sker under den "anständiga" ytan i konservativa samhällen är faktiskt löjeväckande naivt.
Citat:
Talanglösa Kardashiansystrar kunde aldrig bli idoler och miljardärer i 50-talet. Vanliga tjejer hade i sin tur inte lika mycket ångest om hur många likes de får pga sitt utseende i instagram eller liknande. Ångesten har skjutit mot höjden pga inflationen av kvinnors självobjektifikation som vi har idag. Reklam och liknande kunde inte heller anspela lika hårt på sex för att sälja skönhetsprodukter (och annat!).
Att Beyonce har en manlig producent och manlig koreograf och manliga låtskrivare som får henne att göra precis vad de säger säljer är besides the point, det är troligt att hon följde dessa producenters rekommendationer i pricka i början av hennes karriär och nu så gör hon det för att hon själv bestämmer att det ska vara så, alltså fri vilja att liksom tonårstjejer dansa inför tiktok för att få uppmärksamhet (men Beyonce tjänar miljoner på att vara på toppen av denna objektifieringsmarknad).
Du söker relativisera det med att jämföra Elvis höftrörelser med popidoler som rider på plastkuk och visar brösten inför kameran, men feminister har en mer problematiserande syn på assymetrin mellan hur män och kvinnor projicerar sin sexualitet (som vi kan se i citaten ovan). Jag tror givetvis att assymetrin alltid kommer vara där, för att kvinnor och män är inte lika som varandra (och i synnerhet när det gäller sexuell lust, mäns och kvinnors sexualitet manifesteras helt annorlunda och har alltid gjort det, kommer alltid göra det). Det som vi kan se är att mer traditionella kulturer begränsar hur mycket lust och hedonism manifesteras genom att ha anständighetsnormer för både män och kvinnor (därmed att konservativa även hade problem med Elvis höftrörelser, kanske för att det var "a slippery slope" som skulle sluta där vi nu befinner oss). När anständighetsnormer inte längre existerar så gör marknaden om lust till den bästa av alla försäljningsmetoderna, och kvinnan blir inte mer än en objektifierad produkt. Det blir inflation på lust, och inflation på unga kvinnors ångest att inte räcka till därutöver.
Att Beyonce har en manlig producent och manlig koreograf och manliga låtskrivare som får henne att göra precis vad de säger säljer är besides the point, det är troligt att hon följde dessa producenters rekommendationer i pricka i början av hennes karriär och nu så gör hon det för att hon själv bestämmer att det ska vara så, alltså fri vilja att liksom tonårstjejer dansa inför tiktok för att få uppmärksamhet (men Beyonce tjänar miljoner på att vara på toppen av denna objektifieringsmarknad).
Du söker relativisera det med att jämföra Elvis höftrörelser med popidoler som rider på plastkuk och visar brösten inför kameran, men feminister har en mer problematiserande syn på assymetrin mellan hur män och kvinnor projicerar sin sexualitet (som vi kan se i citaten ovan). Jag tror givetvis att assymetrin alltid kommer vara där, för att kvinnor och män är inte lika som varandra (och i synnerhet när det gäller sexuell lust, mäns och kvinnors sexualitet manifesteras helt annorlunda och har alltid gjort det, kommer alltid göra det). Det som vi kan se är att mer traditionella kulturer begränsar hur mycket lust och hedonism manifesteras genom att ha anständighetsnormer för både män och kvinnor (därmed att konservativa även hade problem med Elvis höftrörelser, kanske för att det var "a slippery slope" som skulle sluta där vi nu befinner oss). När anständighetsnormer inte längre existerar så gör marknaden om lust till den bästa av alla försäljningsmetoderna, och kvinnan blir inte mer än en objektifierad produkt. Det blir inflation på lust, och inflation på unga kvinnors ångest att inte räcka till därutöver.
Nej för på 50-talet fanns inte sociala medier eller ens internet, din dummer.
Du kan inte jämföra ett samhälle utan internet med vårt på denna punkt.
nä visst....när män anspelar på sex i sina artistkarriärer så är det sjävklart av egenintresse och ett uttryck av subjektivitet...
Men när kvinnor gör detsamma så är det självklart av icke egenintresse och objektifiering.
Kivnnor äger ju ingen sexualitet eller och äger de någon så finns den enkom där för att tillfredsställa män eftersom kvinnor saknar subjekt typ, när det verkar som de uttrycker ett subjekt så är det "självobjektifiering".
Låter ju logiskt hörredu..
