"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Det är ju så att vissa inte förstår att Gud finns. De som förstår att han finns söker efter hans vilja och tar till sig hans moral. De stora gubbarnas vilja och moral behöver man inte rätta sig efter.

Det är ju så att om man inte förstår att Gud finns så är det något fel på en själv.
Och det är inte alls så, O Store Gubbe, att de som förstår att han finns söker efter hans vilja och tar till sig hans moral. De vet att Gud finns och att han har anspråk på hur de lever, men de lyder inte Guds andliga Lag. Sådant står i Boken om Jesus, som du inte tror på.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag tyckte att du var lik Jesus, men om det nu är så att sådana som dig är felfria så kan vi andra trösta oss med Jesus ord:

När Jesus hörde detta, sade han till dem: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.» — Markus 2:17

Målet med lagar är att skapa ordning. Moral handlar inte om hänsyn och lojalitet. Du kan bygga ett system som bygger på hänsyn och lojalitet men det är inget som gör att hänsyn och lojalitet är nödvändigt för moral.

Ja de tror att de gör det utan att faktiskt göra det. Jag kan säga att moral byggt på välmående löser det, men om man inte kan visa det, som teister inte kan eller åtminstone inte har gjort, så är det ganska meningslöst. Att bara påstå att något är en lösning utan att visa varför blir bara tomma ord.

Varför då? Varför ska någon bry sig om vad gud tycker?

Goda lagar skapar lycka.

Människor blir inte lyckliga när mördare skjuter och spränger ihjäl deras vänner, släktingar och grannar.

Människor blir inte lyckliga när deras pengar stjäls av tjuvar som ringer upp och id-kapar.

Människor blir inte lyckliga när tjuvars företag gör välfärds-bedrägerier som lurar av våra/statens skattepengar.

Människor blir inte lyckliga när de blir utsatta för sexuella övergreppet och våldtäckter.

Nej, lyckan är något vi tillsammans skapar i samhället genom att följa lagarna.

Om människorna i samhället inte älskar samhällets lagar, då börjar de förstöra den gemensamma lyckan.

I ett lyckligt samhälle är människor stolta över sina goda lagar.

I ett lyckligt samhälle innebär en positiv självbild att jag är stolt över att leva laglydigt, skötsamt och stolt över att inte ligga andra människor till last (=motsats till brott)

Sekulära lagar innebär att man är ansvarig inför sina medmänniskor i samhället.
Religiösa lagar innebär ett ansvar inför Gud.

Det existerar inga axiom. En av dessa personer har bättre argument än de andra, och har därför mer rätt än de andra. Det är argument vi ska förhålla oss till, inte åsikter.

Därför att det är Gud som tycker det.

Och den idén är ursprunget till Kommunismen. Kommunismen stal visserligen fult och fräckt nog sitt namn direkt från Bibeln, Nya Testamentet. Och kallade det för sitt namn. Dvs latinets "communions" betydde de tidiga kristna församlingarna, där man gemensamt delade på brödet, bryta bröd med din broder ungefär.
Kort sagt dela på resurserna.
Det svenska ordet kommun har också samma ursprung.

Men Kommunismen sket sedan i Bibeln helt och hållet, Tio Guds Bud också.
PÅ det viset kunde Lenin, Stalin, Mao och Putin ljuga, bedra, förskingra och avrätta miljontals utan att ha dåligt samvete, och utan att frukta Helvetet på den Yttersta Dagen.

Så småningom upptäckte dessa despoter att de hade tagit Helvetet dit till Jorden där de befann sig istället, så då slog den sjukliga misstänksamheten till benhårt.
Resten är bara ren historia....

Karl Marx verkar ha varit kyrkligt aktiv själv, och firade de kristna helgdagarna.
Dessutom kom både han och hans fru från en lång rad av prästsläkter.
Tror till och med att Karl Marx nämner Gud på olika ställen i det han hade skrivit.
Men har för mig att han inte nämner något alls om straffrätt och straffskipning heller.

Det enda jag hittat, men är inte 100 % säker var det fanns, var att han tyckte att
äktenskaplig otrohet var omoraliskt.
Så vitt vi vet hade Marx inga älskarinnor eller fäbless för bordeller och prostituerade heller.

Karl Marx kan sägas själva ha tillhört den övre borgarklassen, och hade tydligen aldrig haft ett
vanligt riktigt arbete.

Marx hade doktorerat på Universitetet, men lyckades inte få något jobb på det.

Marx drog sig fram i tillvaron genom att flytta runt med sin familj hos rika borgarfamiljer där han privatundervisade deras och sina egna barn. Marx familj var alltså intellektuella vagabonder.
Som fick mat och logi för sina tjänster, typ....
Marx var djupt skuldsatt i stort sett hela sitt liv.
Så för honom var "egna pengar" rätt och slätt en ouppnåelig dröm.
Därför kunde han också dissa hela idén om nyttan med Kapitalismen.

Frågan kvarstår. Om det mot förmodan skulle finnas en gud, varför ska man bry sig om vad hen tycker.

Den som Gud ÄR (JHWH) talar man inte om på det sättet som du gör såvida man inte saknar omdöme och självbevarelsedrift och är gravt störd andligt - om än med fullt ansvar för att man är det.