"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Vi räcker inte till. Det går bara i JESUS.. Han gav sitt liv för oss.

Er kritik riktas mot idén att moralens ursprung och beskaffenhet huvudsakligen står att finna i nyttan som den ger till upphovsmannen och hans grupp. En variant av detta klagomål är att uppdelningen mellan övermänniska och siste människa är förenklad eller falsk.

Det tråden handlar om är moralens källa. För att utröna denna källa måste man fråga sig vilka som är upphovsmän till samtidens moral, och vad deras motiv var till att formulera moralen så som de gjorde. Det första faktumet att etablera är att moraluppfattningen sedan kristendomens intåg primärt har varit judeo-kristen, och att den i viss mån fortsätter vara det idag. Bevis för detta står att finna i den
uppdelning mellan ont och gott som fortfarande har starkt fäste i vår kultur; den står att finna i litteratur, filmer och historiebruk. Nazisterna beskrivs inte som svaga, inkompetenta eller underlägsna - de beskrivs som onda. Alltså finns den traditionella uppdelningen mellan ont och gott kvar, och denna uppdelning härstammar från judendomen. De kulturer som fanns innan judeo-kristna intåget använde inte begreppen "gott" och "ont". De såg inte världen på det sättet.

Ännu ett bevis för att vår nuvarande kultur fortfarande är influerad av judendomen är att de skenbart sekulära ideologierna fortfarande upphöjer den man som presenteras som svag och slavisk, och demoniserar den som presenteras som hänsynslös och härskande. Socialismen är det tydligaste exemplet på detta. De som är på toppen anses skyldiga och syndiga, och de som är på botten anses ödmjuka och dygdiga. Återigen, tidigare kulturer såg inte alls på mänskligheten på detta sätt, utan snarare tvärtom, vilket talar för att det är kristendomens intåg som influerade detta.

När vi etablerat faktumet att vi onekligen är influerade av kristendomen så går vi till nästa fråga: varför är kristendomens moral som den är? Här kan en evolutionär förklaring ges. Sexuell selektion har en dokumenterat kraftfull påverkan på mänsklig psykologi. Om hanar inte kan föröka sig med hjälp av konventionella metoder, det vill säga utseende, dominans och kompetens, så är de nödgade att ta till alternativa strategier. En av dessa alternativa strategier är slavmoralen. Slavmoralen söker att förvirra det kvinnliga psyket genom att utnyttja deras tendens till empati, vilket är en egenskap de har utvecklat primärt för att ta hand om spädbarn. Slavmoralen uppnår detta genom att framställa konventionella hanar som förövare, och alternativa hanar som offer. I vår nuvarande situation är det uppenbart att det är "den vita, medelålders, manliga nazisten" som framställs som förövare, och den abrahamitiska holier-than-thou-människan som offer. Slavmoralen är alltså en variant av Sneaky Fucker-strategin för parning. Detta är det andra faktumet.

Det tredje faktumet är att djurriket helt enkelt är uppdelat i rovdjur och bytesdjur. Fåren kommer beskriva vargarna som "onda förövare". Vargarna kommer bara vara vargar. Örnarna kommer bara vara örnar. Lejon kommer bara vara lejon. Men vi vet att lejon egentligen inte är onda bara för att de gör sin naturliga uppgift. Snarare tvärtom.

Det sista faktumet är att judendomen under sin historia var förslavad av riken som Egyptien, Babylon och Romarna. Eftersom de var förslavade, eller åtminstone andra klassens medborgare, så blev det evolutionärt gynnsamt för dem att formulera en moral som gjorde att de inte dödades under styret. En slav som är upprorisk, stolt, individualistisk, våldsam och ambitiös är inte en slav som tenderar att överleva. Alltså formulerades moralen på ett slaviskt sätt; på ett sätt som upphöjer fåret och nedvärderar vargen. Slavarna som följde en moral som tillät att de fick överleva och fortplanta sig var de som överlevde.

Jag vill verkligen att du ska ha rätt - att det ska finnas ett bra, enkelt sätt att mäta lycka eller nytta. Detta skulle göra det enormt mycket lättare att lösa moraliska utsagor. Jag har därför undersökt frågan utförligt bland, hör och häpna, experter. Det gillar du va?


Vi kan alltså inte mäta lycka med exakthet. För när vi definierar en kvantitet som lycka, så utelämnar vi andra kvantiteter som andra människor med full fysikalisk möjlighet kan anse som... lycka. Så hur vet vi att din kvantitet faktiskt är lycka, och inte min kvantitet?

K. de Lazari-Radek and P. Singer, "A Very Short Introduction to Utilitarianism," Oxford University Press, 2021.

Det finns inget annat sätt att lösa moraliska utsagor än att mäta lycka, hur enkelt eller svårt det än må vara att mäta detta. Alla som vill ha ett moraliskt samhälle vill ha ett samhälle i vilket så många människor som möjligt har det så bra som möjligt, det är själva definitionen. För att uppnå detta så måste man alltså försöka ta reda på vilka regler som gör så stor nytta som möjligt för så många som möjligt, något annat sätt existerar inte.

Du har inget alternativ till detta system.

Och folks mått på vad som är "så bra som möjligt" varierar eller hur? Så ditt system är ju inte alls objektivt. Den ene anser kanske att medellivslängd är det rätta mottet och postulerar detta som nytta. Den andre anser att muskelmassa är nytta. Eftersom båda utsagor är axiom så är det inte möjligt att berättiga dem ytterligare, annat än att referera till nyttan själv, vilket blir en självreferens.

Nej precis. Vad man definierar är målet, om det är vissa kriterier för lycka eller välmående eller Guds vilja så är ALLA dessa subjektiva. Det finns inget objektivt som säger att vi måste välja någon av dessa men när vi har gjort det har vi mäjligheten att utifrån målet göra objektiva bedömningar.

Det är lite komiskt att teister kritiserar saker hos sekulära moraliska system som deras inte ens löser.

"Om Gud inte finns" påminner en del om ungdomar på en fest där det är föräldrafritt. Med en hysteriskt brist på hänsyn och respekt.

Moral handlar inte om mått eller system utan om de ansvarigas strävande att upprätthålla en bra ordning. Föräldrar eller Gud.

Nej det handlar om vad man bör och inte bör göra i en situation. Det du pratar om är lagar. Lagar är till för att hålla ordningen vilket inte direkt säger vad som är moraliskt i en situation

Lagar handlar om brott och straff medan rätt moral handlar om hänsyn och lojalitet.

Synd handlar om att missa målet 'evigt liv' och Guds moral handlar om det, att människor ska handla så att det målet ska uppnås för dem själva och för andra.

Teismen blir ett sätt av flera andra att lösa problem. Ser inte varför man kategoriskt ska utesluta det.

Men det förstår du väl att Guds vilja inte är något du tycker. Det är något objektivt.

Fast det är inte i närheten av samma sak som någons "begär och vilja". Du blandar ihop en massa saker som inte har mer än en ytlig beröringspunkt så att det är näst intill omöjligt att följa dina resonemang.

I princip alla civiliserade samhällen utanför vår "judeokristna värld" har i stort sett samma moral som vi har idag. Så nej. Det är inte judendomen/kristendomen den är baserad på. Det är humanism.

Ditt hyllande av nazister gör det rätt klart att du har väldiga problem med din egen moral så jag förstår att du måste rättfärdiga den genom att gå tillbaka till stenåldern och prata om människor som rovdjur, bytesdjur och slavar.

Om du släpper nazismen och tankarna på att göra om dig själv till någon slags övermänniska så är jag rätt säker på att ditt liv kommer bli bättre.