Citat:
Ursprungligen postat av
VinnarenSkriver
Bröderna Karamazov är en roman av Dostojevskij skriven 1880. Den handlar om relationen mellan tre bröder och deras far. Varje bror förkroppsligar en aspekt av människans natur. En av bröderna brottas i synnerhet med tankar om Gud och tro. En av idéerna som framförs är
Citat:
Om Gud inte finns så är allt tillåtet
Rent tekniskt stämmer detta om Gud är definitionen av moralens ursprung. Om ingen objektiv, verklig moral existerar så är livet bara en kamp för den starkes rätt, utan en bakomliggande standard.
Anser ni att detta citat stämmer, och vad är moralens beskaffenhet?
Anser ni att det stämmer bokstavligt eller att det stämmer blott psykologiskt, det vill säga att människan kräver Gud för att agera på det sätt som vi menar med ordet "rätt"?
Och den idén är ursprunget till Kommunismen. Kommunismen stal visserligen fult och fräckt nog sitt namn direkt från Bibeln, Nya Testamentet. Och kallade det för sitt namn. Dvs latinets "communions" betydde de tidiga kristna församlingarna, där man gemensamt delade på brödet, bryta bröd med din broder ungefär.
Kort sagt dela på resurserna.
Det svenska ordet kommun har också samma ursprung.
Men Kommunismen sket sedan i Bibeln helt och hållet, Tio Guds Bud också.
PÅ det viset kunde Lenin, Stalin, Mao och Putin ljuga, bedra, förskingra och avrätta miljontals utan att ha dåligt samvete, och utan att frukta Helvetet på den Yttersta Dagen.
Så småningom upptäckte dessa despoter att de hade tagit Helvetet dit till Jorden där de befann sig istället, så då slog den sjukliga misstänksamheten till benhårt.
Resten är bara ren historia....
Karl Marx verkar ha varit kyrkligt aktiv själv, och firade de kristna helgdagarna.
Dessutom kom både han och hans fru från en lång rad av prästsläkter.
Tror till och med att Karl Marx nämner Gud på olika ställen i det han hade skrivit.
Men har för mig att han inte nämner något alls om straffrätt och straffskipning heller.
Det enda jag hittat, men är inte 100 % säker var det fanns, var att han tyckte att
äktenskaplig otrohet var omoraliskt.
Så vitt vi vet hade Marx inga älskarinnor eller fäbless för bordeller och prostituerade heller.
Karl Marx kan sägas själva ha tillhört den övre borgarklassen, och hade tydligen aldrig haft ett
vanligt riktigt arbete.
Marx hade doktorerat på Universitetet, men lyckades inte få något jobb på det.
Marx drog sig fram i tillvaron genom att flytta runt med sin familj hos rika borgarfamiljer där han privatundervisade deras och sina egna barn. Marx familj var alltså intellektuella vagabonder.
Som fick mat och logi för sina tjänster, typ....
Marx var djupt skuldsatt i stort sett hela sitt liv.
Så för honom var "egna pengar" rätt och slätt en ouppnåelig dröm.
Därför kunde han också dissa hela idén om nyttan med Kapitalismen.