Stor polisinsats i Älvsbyn: Föräldrarna till tidigare LVU-placerade barnen anhållna (2023-10-06)

Jörgen Forsmark och Erica Andersson har under förhandlingen utförligt
berättat om sin känsla av att ha varit utsatt för ett grovt rättsövergrepp i
samband med att barnen omhändertogs enligt LVU och allt som förevarit
därefter. De har särskilt framhållit de formella felaktigheter som socialtjänsten
begått och som kritiserats i ett JO-beslut och det osannolika i att barnens
uppgifter utvecklats över tid. De har också framhållit svårigheterna att förändra
missförhållanden som de själva aldrig anser ha funnits och hur svårt det är att
samarbeta med socialtjänsten, när de anser att socialtjänsten är de som utsatt
dem och barnen för ett traumatiskt rättsövergrepp.

Förvaltningsrätten har förståelse för det ovanstående och konstaterar att
utredningen visar att den formella handläggningen av ärendet inte varit korrekt
i alla delar. Domstolen kan dock inte inom ramen för detta mål ompröva de
tidigare avgörandena som legat till grund för den beslutade vården. I stället är
frågan i målet om vården enligt LVU av Robin, Casper och Cevin ska upphöra.
Det är därvid avgörande om de förhållanden i hemmet som låg till grund för
den beslutade vården har upphört eller förändrats på ett sådant varaktigt och
genomgripande sätt att det inte längre finns ett vårdbehov, eller om behövlig
vård kan ske med samtycke. Det får heller inte finnas andra missförhållanden
än de ursprungliga som kan utgöra skäl för fortsatt vård.

Robin, Casper och Cevin har beretts vård enligt 2 § LVU på grund av fysisk
och psykisk misshandel i hemmet. Av Kammarrätten i Sundsvalls dom den 3
maj 2021 (mål 3308-20) framgår att barnen utsatts för fysisk och psykisk
misshandel av Jörgen Forsmark och att Erica Andersson inte förmått att skydda
dem från detta.

Enligt utredningen i förevarande mål vidhåller barnen dessa uppgifter och de
har blivit ännu mer utförliga och detaljerade över tid. Det har inte framkommit
något i målet som föranleder förvaltningsrätten att göra någon annan
bedömning i denna del än den som gjordes när barnen bereddes vård.
Jörgen Forsmark och Erica Andersson förnekar dock fortsatt att det
förekommit våld eller övergrepp i hemmet och det har vid förhandlingen
framkommit att de har svårt att släppa enskilda detaljer i olika utredningar och
beslut som de anser varit felaktiga. Det ligger i sakens natur att det i ett sådant
läge är svårt att få till stånd ett förändringsarbete avseende deras
omsorgsförmåga. Vid förhandlingen har Jörgen Forsmark och Erica Andersson
i viss mån öppnat för att ta emot stöd från socialtjänstens familjeteam. Varken
detta eller någon annan insats verkar dock ha kommit till stånd för att förstärka
och utveckla föräldraförmågan. Tvärtom är kommunikationen så dålig mellan
vårdnadshavarna och socialtjänsten att de knappt talar med varandra. Den hjälp
som Jörgen Forsmark och Erica Andersson verkar vilja ta emot är också främst
stöd från socialtjänsten efter att barnen kommit hem, inte i förebyggande och
stärkande syfte.

Vårdnadshavarna visar heller inte någon insikt i barnens upplevelser eller
mående utan är alltjämt övertygade att barnen enbart är traumatiserade på
grund av de olika placeringarna. Det förhållandet att de tycks mena att barnen
nu skulle kunna flytta hem till dem, trots att de inte träffat sina föräldrar sedan
juni 2021, visar också på en bristande insikt i barnens upplevelser och behov.

Förvaltningsrätten anser mot bakgrund av det anförda att det inte skett
varaktiga och genomgripande förändringar i hemmiljön och att det alltjämt
finns en påtaglig risk för att barnens hälsa och utveckling skulle skadas om de
skulle flytta hem. Då vårdnadshavarna inte samtycker till placeringarna, finns
inte förutsättningar att låta vården enligt LVU upphöra. Överklagandet ska
därför avslås.