Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Tack!

Jo, jag gör inte en fluga förnär, men på 00-talet hade jag nån form av dold aggressivitet. Pratade med min psykolog om det, o jag hotade med bomber o giftgas o samlade på mig vapen. Berodde säkerligen på att jag mådde mycket dåligt. Idag har jag inte nått agg mot någon.

Skrev ett brev till min psykolog jag hade då o sa att jag skämdes för hur jag uttryckte mig då.

Låter lite som Bot & Bättring men med det kommer man alltid långt.
Sträck på dig å var stolt över dig själv. Vet själv hur det är att förlåta.
Man förlåter & får förlåtelse. Å man känner sig verkligen bättre efteråt.

Någon mer här med Aspergerdiagnos som tycker att de även stämmer in på kriterierna för schizoid personlighetsstörning?

Jag satt och läste om den diagnosen igår och flera saker passar in, t.ex. har jag inga vänner och känner mig ofta emotionellt avstängd, föredrar ensamma aktiviteter, är likgiltig inför beröm, dagdrömmer ofta och reflekterar över mig själv mycket.

Det där frågan har kommit upp lite då & då .
Även om det inte är omöjligt med tanke på att
det kan i vissa fall vara mycket svårt att särskilja mildare former av autism från schizoid personlighetsstörning. Men det borde nog läkare m.m. kunna reda ut.



Schizoid personlighetsstörning
"Vidare krävs att personen uppfyller fyra eller fler av dessa punkter:

Känslomässigt kall, likgiltig och/eller så har personen ett platt känsloliv.
Bristande förmåga att uttrycka sina känslor
Föredrar i nästan alla lägen ensamma aktiviteter framför sociala aktiviteter
Väldigt få (om några) nära vänner eller relationer och önskar heller inte ha några sådana relationer
Oberörd av såväl beröm eller kritik.
Känner glädje av få, om några, aktiviteter.
Bryr sig inte om sociala normer - men har heller ingen lust att avsiktligt bryta mot normerna
Spenderar överdrivet mycket tid till att fantisera och själviaktta.
Mycket liten - om någon som helst - lust att ha sex med andra


Min personliga åsikt är nog att det är liknade

Det där skulle passa in direkt på mig...

Vidare krävs att personen uppfyller fyra eller fler av dessa punkter:
1. Känslomässigt kall, likgiltig och/eller så har personen ett platt känsloliv. ☑️
2. Bristande förmåga att uttrycka sina känslor ☑️
3. Föredrar i nästan alla lägen ensamma aktiviteter framför sociala aktiviteter ☑️
4. Väldigt få (om några) nära vänner eller relationer och önskar heller inte ha några sådana relationer
5. Oberörd av såväl beröm eller kritik. ☑️
6. Känner glädje av få, om några, aktiviteter. ☑️
7. Bryr sig inte om sociala normer - men har heller ingen lust att avsiktligt bryta mot normerna ☑️
8. Spenderar överdrivet mycket tid till att fantisera och själviaktta. ☑️
9. Mycket liten - om någon som helst - lust att ha sex med andra ☑️

Alla utom en punkt stämmer in på mig. Jag har vänner och tycker det är viktigt att ha vänner. Även om jag föredrar att vara för mig själv tycker jag om att ha vänner man kan prata med då o då. Jag är väldigt känslokall, har känslor för mina katter på sin höjd.

Förhållanden funkar inte, då jag inte bryr mig tillräckligt mycket om min partner. Har inte längre någon lust att ha förhållanden eller sex längre.

Jag tycker om att fantisera, men jag tänker mycket, nu på vad allt är för nått o läser både fysik o filosofi, men aktar mig för religion. När jag var liten tyckte jag om att orsaka bråk, sen dra mig ur o "sitta med popcorn o titta på".

Nu har jag ju en Asperger-diagnos, men det skulle lika gärna kunna vara schizoid personlighetsstörning. Står att de kan vara svåra att skilja på. Jag har dock vissa stereotypa aspergerdrag, att jag kan bete mig som en mupp. Men jag är även väldigt paranoid o medicinerar mot detta, vilket hjälper lite. Jag tycker dock inte att paranoid personlighetsstörning passar. I så fall stämmer schizotyp personlighetsstörning bättre, men denna, schizoid stämmer allra bäst.

Jag isolerar mig väldigt mycket, men måste komma ut o träffa lite folk ett par timmar om dagen, så en fulländad ensamvarg är jag inte. Jag har bott ihop med en tjej i max två veckor o det gick mig på nerverna, inte p.g.a. henne, men att jag måste ha min ensamtid.

Jag har dock haft diagnosen schizoaffektivt syndrom också. Men den har tagits bort, då jag inte haft psykoser på länge.

Jag tror de olika personlighetsstörningarna är gravt underdiagnosticerade inom vanlig psykiatri. Det verkar vanligare av nån anledning numea, att de utdelas till folk som utreds i samband med rättspsykiatrisk utredning. Men att vanliga psykiatrin väljer att först och främst ge diagnosen autism och/elle adhd till typ allt. Tror det beror på att man ger mindre tid åt att göra ordentliga utredningar.
Så det är väl inte ovanligt att du kan ha schizoid personlighetsstörning.

Av listan du bockar av så är det nog bara 8 och 9 jag kan bocka av. Jag har sexdrift, men den styr inte mitt liv. Ganska passiv till den. Är väldigt känslosam. Blir glad av kritik. Pratar gärna känslor. Lättstött, känslig för andras atttyder. Har själv funderat på om jag också skulle kunna ha nåt personlighetssyndrom.

Som jag förstått det så har schizoida människor inga problem med det sociala samspelet, förstår sociala koder, beteenden och klarar av interaktion normalt. Det handlar om att personen är väldigt enstörd och precis som med andra personlighetsstörningar har de nästan orubbliga föreställningar om resten av världen.

Skulle själv nog passa in här till en del..

Spännande tråd!

Jag undrar om det är vanligt att personer med Autism (fd. asperger) bli passiva?

Alltså, bara ligger i sängen hela dagarna i flera månader utan att göra mycket annat än att gå på toaletten eller äta och eventuellt spela TV spel eller andra liknande enkla sysslor?

Undrar också om personer med Autism kan bli passiva, så att de behöver en annan person för att starta upp aktivitet. För exempel om någon kommer hem till personen och gör saker tillsammans med den så aktiverar den sig parallellt den andre, men sällan ensam?

Har också sett vissa som "kopplar ur" och liksom inte svarar på tilltal, utan är lite frånvarande i en period och sedan "kommer tillbaka", lite som att de försvinner in i en egen värld. När de är tillbaka är de som vanligt igen.



Är det någon som känner igen detta beteende?

Har hänt mig enstaka gånger, men det berodde nog mer på att jag var svårt deprimerad o helt tom i tankarna.

Hänger detta ihop med autismen i sig? Depression?

Muppety får ju svara för sin erfarenhet men samsjuklikhet av ex depression tyvärr vanligt

Beteendet av tomhet också upplevt i livet jag lever med autism på nära avstånd.

Jag tror det. Jag gick länge o funderade vad det var som var fel med mig för jag ville vara som t.ex. mina kompisar, studera, jobba, bilda familj. Men tankarna bara snurrade o låg långt bortom "normala tankar". Jag fick min diagnos, Asperger, 2005, men jag accepterade inte en förrän runt 10 år senare. Men jag blev sjuk (i depression) redan 1996 när jag började gymnasiet. Jag drog mig tillbaka, höll mig för mig själv, kunde inte koncentrera mig så skolan gick åt helvete.

Fick i.a.f. ett jobb efter gymnasiet, men det var fortfarande nått som inte stämde. Jag läste på om bl.a. personlighetsstörningar, men tyckte det mesta passade in. Men en gång sa jag till min psykolog att jag tror jag har Asperger, efter att ha läst om det. O nått år senare sattes den diagnosen efter utredningar.

Men jag blev sämre, jobbade mer deltid. Men för 2 år sen, efter 25 år, så släppte äntligen depressionen. Äter fortfarande medicin, men jag går inte runt o tänker på självmord hela tiden.

Så jo, det hänger nog ihop, jag tänkte för mycket, att varför fungerar inget normal för mig?