Efter att första gången hört om den här tråden för flera år sedan av en vän och sedan återigen blivit påmind efter att ha lyssnat på Flashback Forever så har jag bestämt mig för att skriva mitt första inlägg på Flashback. Jag känner att jag har ett ansvar att dela med mig av min alldeles egna upplevelse av Anna Book.
Året var 2010 och jag hade precis slutfört lumpen. Jag och min dåvarande flickvän bestämde oss för att resa utomlands och för mig var det första gången utanför Skandinavien. Det blev givetvis en charterresa till Alanya. Resan var som sådana resor brukar vara och tiden fylldes av sol, bad och öl. Någon gång i mitten av resan befann vi oss på en restaurang någonstans i Alanya. Jag minns middagen till en början som en vanlig middag, det samtalas, äts och dricks om vartannat. Min dåvarande flickvän nämner i förbifarten mellan samtalsämnena att det sitter en Anna Book lite längre bort. Jag vänder om huvudet instinktivt men vänder direkt igen. Samtalet fortsätter.
Till saken hör att när det kommer till kändisar som uppträtt i melodifestivalen finns det en rejäl kunskapslucka. Jag visste således inte alls vem Anna Book var.
En stund efter det känner jag en knackning på axeln och en främmande kvinna uppenbarar sig. Kvinnan avbryter vårt samtal och uppger att det är en oförskämt att stirra och att om vi ändå ska peka så kan vi lika gärna fram till Anna och prata. Vi tittar mot Anna och förstår att kvinnan vi pratar med är Annas kompis som har setat mitt emot henne vid hennes bord. Jag tittar på min sambo som tittar på mig likt ett rådjur som stirrar in i strålkastarna på en lastbil i natten. Chocken över den sociala situationen väller över oss och den främmande kvinnan insisterar på att vi går fram till Anna och pratar med henne.
Likt två lamm följer vi med en kvinnan till hennes bord. Anna sitter och tittar bort lite överlägset som om hon inte visste om vad som pågick.
Jag är en väldigt social person och är väl känd/ökänd för att kunna hålla en konversation med en sten men jag blir fruktansvärt obekväm av den här situationen som jag bokstavligt talat blivit indragen i. Vännen leder oss fram till Anna och tittar stolt på henne medans min dåvarande flickvän stelnar till fullkomligt. Jag och Anna utbyter lite ord om värmen, hur lång tid man har kvar på resan och sedan säger vi hejdå och går tillbaka till vårt bord.
Väl tillbaka vid vårt bord frågar jag vem i hela helvete det där var och varför vi var där och pratade med henne. Vi betalade fort och stack därifrån så snabbt som möjligt.
Efteråt försökte vi bryta ner och analysera det som skedde och skrattade väldigt gott åt det. Men vi båda upplevde det som att Anna bett sin vän gå fram till oss och få oss till henne för att på ett sätt befästa hennes kändisskap.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var en av de värsta sociala situationerna i mitt liv som har etsats sig fast hårt i minnet.
Året var 2010 och jag hade precis slutfört lumpen. Jag och min dåvarande flickvän bestämde oss för att resa utomlands och för mig var det första gången utanför Skandinavien. Det blev givetvis en charterresa till Alanya. Resan var som sådana resor brukar vara och tiden fylldes av sol, bad och öl. Någon gång i mitten av resan befann vi oss på en restaurang någonstans i Alanya. Jag minns middagen till en början som en vanlig middag, det samtalas, äts och dricks om vartannat. Min dåvarande flickvän nämner i förbifarten mellan samtalsämnena att det sitter en Anna Book lite längre bort. Jag vänder om huvudet instinktivt men vänder direkt igen. Samtalet fortsätter.
Till saken hör att när det kommer till kändisar som uppträtt i melodifestivalen finns det en rejäl kunskapslucka. Jag visste således inte alls vem Anna Book var.
En stund efter det känner jag en knackning på axeln och en främmande kvinna uppenbarar sig. Kvinnan avbryter vårt samtal och uppger att det är en oförskämt att stirra och att om vi ändå ska peka så kan vi lika gärna fram till Anna och prata. Vi tittar mot Anna och förstår att kvinnan vi pratar med är Annas kompis som har setat mitt emot henne vid hennes bord. Jag tittar på min sambo som tittar på mig likt ett rådjur som stirrar in i strålkastarna på en lastbil i natten. Chocken över den sociala situationen väller över oss och den främmande kvinnan insisterar på att vi går fram till Anna och pratar med henne.
Likt två lamm följer vi med en kvinnan till hennes bord. Anna sitter och tittar bort lite överlägset som om hon inte visste om vad som pågick.
Jag är en väldigt social person och är väl känd/ökänd för att kunna hålla en konversation med en sten men jag blir fruktansvärt obekväm av den här situationen som jag bokstavligt talat blivit indragen i. Vännen leder oss fram till Anna och tittar stolt på henne medans min dåvarande flickvän stelnar till fullkomligt. Jag och Anna utbyter lite ord om värmen, hur lång tid man har kvar på resan och sedan säger vi hejdå och går tillbaka till vårt bord.
Väl tillbaka vid vårt bord frågar jag vem i hela helvete det där var och varför vi var där och pratade med henne. Vi betalade fort och stack därifrån så snabbt som möjligt.
Efteråt försökte vi bryta ner och analysera det som skedde och skrattade väldigt gott åt det. Men vi båda upplevde det som att Anna bett sin vän gå fram till oss och få oss till henne för att på ett sätt befästa hennes kändisskap.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var en av de värsta sociala situationerna i mitt liv som har etsats sig fast hårt i minnet.
