Citat:
Ursprungligen postat av
Stardust83
Mest orimligt är väl att hon bakar tårta och drar med halva släkten till graven med ballonger när Harry ”fyller år”.
Detta har jag lite svårt att förstå ur eget perspektiv. Jag hade nog velat sörja mycket mer privat än så. Men jag tror det handlar om att Fanni är livrädd för att aldrig få egna levande barn, och därför håller hon fast vid det enda barnet hon någonsin (tror hon) kommer att få och det barnet "är" en gravsten. Då försöker hon tvinga fram någon slags föräldraroll, vilket innebär födelsedagskalas och att släkten kommer och "firar" med dem en gång per år.
Jag håller inte alls med de som säger att det var länge sedan Harry gick bort och att han inte ens var en människa o.s.v. Han var en bebis, man har faktiskt lyckats rädda så tidigt födda individer, och enligt lagen skulle han gravsättas. Så hennes sorg förstår jag, men en frisk sorgeprocess bör med åren fasa ut detta att hon stenhårt håller fast vid att hon är Harrys mamma och Harry behöver "träffa" henne varje vecka m.m. Harry är inte hennes barn på det viset, han är ett minne såsom alla avlidna till slut blir ett minne. Jag tror hon hade mått bra av någon slags terapi inriktad på sorg för att inte leva i det förflutna och i sina fantasier.